Viktminskningsförsök del 5, LCHF

Här hittar du del 1, 2, 3, 4

Här är sista delen av mina viktminskningsförsök. Det är den delen som fungerat bäst, för även om jag inte är i mål med min vikt så är det nu jag mår bra.

LCHF säger en kompis till mig. Vadå säger jag. Ännu en kombination av bokstäver, stackars barn som får alla dessa diagnoser och sen skall försöka passa in i samhället. Nej nej nej säger han. Det är ett effektivt sätt att gå ner i vikt. Ja ha! Tack för den, nu är ja fet också tänker jag. Eller jag vet ju att jag är det men det hugger alltid till i mig när det blir så påtagligt som när jag pratar om det.

Min vän säger åt mig att gå hem och googla på LCHF. Suck tänker jag, ännu en mirakelkur som skall gå åt helvete. Jag är inte ett dugg motiverad. Han pratar om en doktor som håller på med det här och jag börjar verkligen undra vad det handlar om.

Jag går och googlar på LCHF och doktor. Hittar Kostdoktorn som Andreas Eenfeldt skriver. Börjar läsa och hittar vidare till Annika Dahlqvist. Två doktorer som skriver om denna kost. Det kanske är värt att prova. Tänk att kunna rasa i vikt på det viset, det hade ju varit underbart.

För hur kan det vara att det är just där fokus ligger. Hur snabbt kan jag gå ner i vikt? Bäst av allt hade ju varit om jag kunde vakna smal dagen efter. Sen hur det gått till spelar ingen roll.

Läser och läser om denna kost och bestämmer mig för att testa. Alla människor som skrev att de hade blivit så mycket bättre kan ju inte ha fel. Många av deras symtom hade jag ju också. Bestämmer ett datum och planerar för nystart nummer ... ja det vete sjutton.

Första dagen på nya livet och jag är toppenmotiverad. Igen. Inget bröd, ingen pasta och ingen potatis. Hur jag nu skulle klara mig utan potatis kan man ju undra. Dock var det bestämt, jag skulle inte äta något av alla dessa kolhydrater. Andra dygnet är jag såå sugen på något, kan inte sätta ord på vad, hungrig, trött och seg. Börjar nog bli sjuk tror jag. Skakar, feberkänsla i hela kroppen. Går hem och lägger mig på soffan. Kroppen är verkligen ur balans och jag undrar om det verkligen var rätt dag att börja. Det här skulle ju bli en nystart och inte mer sjukdomar.

Jag är rastlös, vandrar fram och tillbaka i lägenheten, hjärtklappning och svettningar. Öppnar kylskåpet minst 10 000 gånger den kvällen. Tillslut tar jag en långdusch och går i säng. Skakar och det känns som om jag håller på att få värsta influensan. Samtidigt som kroppen skriker att den måste ha en smörgås NU!!!

Efter ett par dagar vaknar jag ur influensan (trodde jag då). Har inte ätit något av alla kolhydrater utan klarade mig genom första veckan. Vikten minskar och jag är på gott humör. Vätskan i kroppen har försvunnit och magen är betydligt lugnare än någonsin.

Problemet är bara att få alla andra att förstå att jag inte äter pasta, ris, potatis och bröd. Det var inte lätt det kan jag lova. Det är en av de största orsakerna till att jag trillar tillbaka in i ett "normalt" ätande igen. Jag orkade helt enkelt inte stå emot alla andras kommentarer och åsikter.