Ta bort BMI-gränsen??

Läkare vill ta bort gränsen för BMI vid magsäcksoperationer? LÄNK

Jag är fortfarande tveksam till att det är bra. Vad är orsaken till att problemet uppstår? är det inte bättre att göra något åt orsaken och inte bara symtomen? 

Det finns fortfarande vinster med operationer MEN vilka konsekvenser finns det? Vad händer om du får tarmvred (vanligt efter operation i buken) och magsår (vanligt vid stress och så är ju vår värld idag).

Blodomloppet 130829

I går kväll var det blodomloppet i Visby. Motivationen var obefintlig men jag hade ju anmält mig och resten av laget skulle stå där och veta om jag inte dök upp. Orkade inte ordna med ersättare så jag tänkte gå ett varv i alla fall och sen var de över för i år.

Väl inne på området så började tanken på att springa att vakna till liv. Jag kunde ju börja springa och se hur långt jag kom. Då kunde jag ju gå efter det. Pratade med arbetskamrater som skulle gå och tyckte att jag startar i springgruppen och sen kommer de ifatt mig ganska snart efter start. Då kunde jag göra sällskap med dem =)

De kom aldrig ifatt eftersom jag inte slöt att springa. Jag gick uppför två relativt branta backar (för att vara på platta Gotland) och resten sprang jag. Innan har jag kommit 3 km sen har benen inte gått längre. Det har tagit helt slut och jag har fått gå hem. Men inte i går kväll. Nu har benen gjort bort sig ;) jag vet nu att de kan springa 5 km utan större problem...

Hela arrangemanget var trevligt och välorganiserat. Ingen direkt vind och vacker solnedgång över Visby. Det gjorde det lite lättare att springa också.

Dagsformen idag är också helt okej. Tänkte att träningsvärken kommer att infinna sig men ännu är det lugnt och jag hoppas att det kommer att förbli så.

Produkter jag undviker

Jag äter inte något som innehåller socker. Dock gör jag upptäckter hela tiden. Tänk vad socker det är i allt. Det gäller att läsa, läsa och läsa. Vissa baconsorter fungerar och andra inte. Kyckling är likadant. Tomatkross, kryddor, smörgåspålägg, leverpastej, mjukost. Ja i princip allt måste jag läsa på och ändå blir det missar och så kommer sötsuget tillbaka. Lika troligt som påminnelser på räkningarna du inte betalat ;)

Ingen pasta, ris, potatis eller bröd. Det omvandlas till glukos och fungerar inte i min kropp. Knäckebröd är nog faktiskt det enda jag saknar. Möjligen lite potatis också. Men annars går det bra att undvika dem produkterna. Det som är svårast är alla produkter med dolt socker. Jag försöker köpa så rena produkter som möjligt och blanda själv. Då vet jag precis vad det innehåller och kan justera utifrån det.

Kan inte äta för mycket mjölkprodukter, nötter eller frön heller. Då kommer sötsuget tillbaka. Soja är numera en ny upptäckt, tänkte använda den som ersättning till mjölk men det gick inte. Två dagar och jag klättrade på väggarna. Ingen soja för mig. Funderar på att prova laktosfritt för det skall ju vara mjölksockret som är borta. Frågan är väl bara vad de ersatt det med istället...

Något som är svårt så är det att hitta något till kaffet som inte innehåller socker. Söker efter recept på fikatillbehör som inte innehåller socker eller sötningsmedel men det är hitintills omöjligt. Så jag får väl uppfinna egna recept.

Uppfinna egna sockerfria recept.

Kycklingwok

Kycklingwok

Till denna kycklingwok använder jag: 

Kycklingfilé

Zucchini

Röd paprika

Gul paprika

Gul lök

Vitkål

Svamp

Smör att steka allt i.

Skalar och hackar löken. Fräser den i en wokpanna. Skär kycklingen i mindre bitar och steker i en annan stekpanna. Kryddar med salt, citronpeppar och cayennepeppar. Låter kycklingen får färg och lägger över den till löken. Steker små mängder av kycklingen. Precis så den får färg. 

Hackar vitkål, zucchini, paprika och svampen. Låter vitkålen steka tillsammans med kycklingen så att den börjar mjukna. Tillsätter sedan zucchinin och låter den steka tillsammans med kycklingen så länge att den är nästan genomskinlig. Lägger då i paprika och svamp. Steker klart. 

Kryddar eventuellt mer om så önskas.

Köttfärsröra med vitkålsspagetti

Till köttfärsröran använder jag:

Köttfärsröra med vitkålsspagetti

Nötfärs

Gul lök

Crème fraiche

Cayennepeppar

Salt

Svartpeppar

Vitkål

Jag börjar med att hacka löken fint och bryna den. blandar i nötfärsen och steker den så att allt får färg.

River vitkålen med osthyveln och kokar upp vattnet. Blandar ner vitkålen och eventuella kryddor (förutom salt). Blandar i creme fraichen och kryddorna i köttfärsröran. Låter det kota ett tag. När köttfärsröran är klar att servera är vitkålen också klar. Häller av vitkålen och serverar allt tillsammans med sallad.

Avocadosallad

Avocadosallad

Min enkla avocadosallad innehåller:
Avocado
Ägg
Sallad
Tomat
Keso

(lägg till och dra ifrån det du inte vill ha)

Kryddar allt med örtsalt.

Det gula som ligger på keson är en röra som jag gjorde av crème fraiche, curry och lite andra kryddor. Inget jag rekommenderar så det receptet får ni inte. Blandningen var inte det godaste jag gjort så den måste utvecklas först.

Tips: om du inte använder hela avocadon så spara den delen som kärnan sitter i. Lägg i kylskåpet och den behåller sin gröna färg. Förutom några enstaka bruna sträck. Likaså om du gör en röra på avocado och inte vill ha citron i. Lägg tillbaka kärnan i röran och ställ i kylen. När det sedan är dags att servera så plockar du upp kärnan. Jag lyckas behålla den gröna färgen på avocadon i alla fall =)

Pizzabullar-LCHF

Till pizzabullar behöver du:
Bacon
Ost (färdigriven eller riv själv)
Ägg
Grädde
Salt, svartpeppar och basilika

Vill du fylla bullarna med något annat är det bara att göra det ;)

Jag börjar med att knapersteka baconet. Fördelar det i bullformarna. Hur mycket du lägger i varje form avgör hur många du får.

Sedan har jag använt färdigriven ost (rädd om fingrarna) och fördelar det i formarna. Lagom mycket i varje.
Vispar sedan upp ägg och grädde och lite vatten tillsätter salt och peppar. Smeten blir inte lika trögflytande och lägger sin inte uppå fyllningen utan rinner ner emellan. Häller knappt halva formen full. Sedan strör jag över basilika. Minipizzorna är klara och kan användas som mellanmål om så önskas.

Tonfiskröra med vitkålsspagetti

En av mina favoriter är tonfiskrör med vitkålsspagetti. Antagligen för att det går snabbt att tillaga.

Riv vitkålen med osthyveln så får du små strimlor som kokar fort. Jag brukar krydda vattnet med salt, svartpeppar och lite basilika.

Under tiden det kokar så kramar jag ur vattnet ur tonfisken. Jag väljer tonfisk i vatten för jag tycker den är godast. När vattnet är ordentligt urkramat så tillsätter jag crème fraiche, salt, svartpeppar och dill. Rör runt och tillsätter eventuellt mer crème fraiche beroende på hur lös konsistens jag vill ha.

När tonfiskröran är klar är oftast vitkålen det också. Häller av vitkålen och lägger upp den tillsammans med tonfiskröran.

Gott och snabbt!!

Dietisten när jag var barn

Skolhälsovården skickade mig till dietisten när jag gick i mellanstadiet. Jag minns inte allt men en del händelser sätter sig fast. Jag har faktiskt ännu papper kvar från den tiden.

Då skulle jag äta lightprodukter och dricka vatten. Vattnet har jag ännu kvar men inte en enda lightprodukt. Sedan fick jag inte äta mat så att jag blev mätt. Det är säkert inget fel med det men jag kan inte förstå hur det skall vara möjligt att förklara för ett barn att det är okej att vara hungrig. Speciellt inte om barnet förvandlas till en arg tyrannosaurus rex när hon är hungrig. För det är så jag beskriver mig själv.

Åren gick och jag var på det ena besöket efter det andra och inget hände, gick snarare upp.

Det som har fastnat mest i mitt minne är när dietisten föreslår att jag skall ha som mål att väga mindre än mamma. Det är ganska uppenbart att ett barn i slutet av mellanstadiet skall väga mindre än sin mamma, även jag. Men det blev en tävling, klart jag skulle väga mindre än mamma. Det var ju bara att sluta äta så skulle det gå. Jag minns även att jag önskade att jag skulle få magsår. Ja det var ju så att mamma hade magsår och det innebar att hon tappade vikt. Då måste det ju vara ett effektivt sätt att nå mitt mål. Tänk att ett barn i 6e klass önskar sig magsår för att kunna gå ner i vikt och väga mindre än mamma. Det var ju målet som dietisten gett mig.

Det finns många dietister som gör ett toppenjobb men inte just den här. Hon är idag anställd på ätstörningsenheten och jag undrar hur många barn som får tävla med sina föräldrar.

Dagens träning 130824

Det är löpning för fullt just nu. Har försökt trycka in lite pass mellan resorna till Visby lasarett. Nu är mamma hemma men jag har tappat en del av mitt fokus. Kanske inte så konstigt egentligen men nu försöker jag hitta tillbaka till ordningen igen.

I går blev det en tur i skogen på hästryggen och efter det ett pass i funktionell styrka. Passet bestod av att kasta av två vagnar med halm. Nu har hästarna något att sova på i vinter =)

Skamen att inte kunna...

... förändra. Viljan och önskan att kunna men inte förmågan att lyckas. Skammen när andra tittar på dig.

Det är många gånger jag gått på affären och handlat och fått kommentarer om att det där borde hon inte handla. Hur elaka kan människor bli? att öppet kommentera vad andra handlar säger egentligen mer om personen som kommenterar mig än vad det säger om mig. Men när du är så skör som du är när du bär på detta så spelar det ingen roll. Jag har ofta valt att handla tidiga morgnar eller sena kvällar. Då är det mindre med folk och färre som kan se mig.

Tänk om folk hade en aning om hur full av skam man känner sig. Jag vet att jag inte skall äta som jag gör och ändå kan jag inte sluta. Hur gärna jag än vill. Perioder har jag total kontroll och då är det näst intill svält. Andra perioder är det totalt tappad kontroll och jag äter obegränsat. Att stå framför bänken och veta att jag inte skall äta det här men inte ha förmågan att låta bli. Så skäms man inför sig själv och andra.

Många av våra beteenden förklaras med dålig karaktär och det är möjligt att vi kan förklara en del saker med brister i karaktären. Jag säger dock att när det gäller vad vi stoppar i oss så har det inget med karaktären att göra. Jag äter inte sötsaker, kall kokt potatis eller frusen falukorv bara för att jag inte kan fatta beslut. Jag är bra på att fatta beslut och genomföra dem. När min hjärna och jag samarbetar. Det gör vi inte när det kommer till sötsaker, kall kokt potatis eller frusen falukorv. Då spelar min hjärna mig ett spratt och tyvärr får jag snällt ändra mina vanor för att sakta få tillbaka min tillvaro.

Jag skäms fortfarande när jag går på affären. Det kommer jag troligen göra ett tag till eftersom jag är så van vid det.

Det finns också tillfällen när jag valt att inte gå på bjudningar. Tänk om jag tappar kontrollen mitt under tillställningen? vad gör jag då? tänk om jag äter mer än vad som anses normalt? jag vet ju inte vad som är normalt. När jag har mina dåliga perioder stannar jag hemma.

Semester och rutiner

Tänk egentligen vad rutiner betyder. Hur mycket vi använder dem för att hålla oss flytande i vardagen. Jag är väldigt beroende av rutiner för att kunna hålla min kost. Och håller jag inte den så är jag snart tillbaka i gamla vanor och det vill jag inte.

En vanlig dag när jag jobbar ser ut så här:
04:30 Klockan ringer
05:00 Frukost, oftast 1 kokt ägg med crème fraiche
senast 06:00 avfärd mot jobbet
senast 07:00 på plats på jobbet. Ställer in den färdiga matpåsen i kylen. Hämtar 1 liter vatten och 1 kopp kaffe.
09:30 Förmiddagsfika med 1 kokt ägg
12:00 Lunch, äter då den medhavda maten.
14:30 eftermiddagsfika, äter ca 1 dl keso eller ½ avokado
ca 16:00 Åker senast från jobbet
17:00 Senast hemma och ofta hungrig. Är kl 17 så slänger jag ihop en omelett för att inte bli för hungrig. Risken är då större att jag äter något som inte borde ätas. Är jag hemma tidigare så lagar jag mat och ser till att det finns till matlåda ett par dagar till.
Sedan är det oftast någon form av träning eller pass framför datorn.
ca 20:00 tar en kopp te och kanske ett par bitar ost om jag blir sugen på något.

Det är få av dessa rutiner som fungerar under semestern till exempel. Jag vill ha semester men inte tappa rutinerna. Har ännu inte lyckats få ihop det men kanske det går så småningom.

Bland det värsta som kan hända är att jag åker iväg och inte vet vad det finns för mat att få tillgång till. Så nu den senaste veckan har jag levt på sallad från ICAs salladsbar. Det är ett hyfsat säkert kort men fy så tråkigt i längden.

Jag behöver mina rutiner. Jag behöver även semester MEN då behöver jag andra, bra, rutiner. Den kombinationen är inte uppfunnen i mitt hem ännu.

Hoppsan där kom livet ifatt...

Semester var de. Inget direkt planerat och tur var det.

Torsdag morgon 6:30 telefonen ringer. Ser att det är mamma och undrar hur länge har jag sovit. Uppfattar inte tiden fören efteråt. Mamma undrar om jag har tid att köra henne till akuten. Hon får liksom inte med sig sin vänstra sida. Försöker få henne att åka före i ambulans och så kommer jag efter. Jag var ju sovande och behövde vakna lite i alla fall. Mamma upplyser om att det började redan i onsdags och att hon trodde att det skulle gå över när hon sovit. Hon har ju problem med rygg och nacke så till viss del kan jag förstå. Fast jag vill inte!

Lasta en haltande mamma i bilen och gasa mot lass. Full rulle med undersökningar, prover, mera undersökningar, skiktröntgen och mer undersökningar och prov. Vi var inne straxt vid halv 9 (mamma ville ha kläder på sig innan vi åkte ;) och när klockan var 13 var vi på avdelningen.

Så nu sitter hon på en avdelning på lass och försöker träna upp ett vänsterben som inte kopplar som de skall och en vänsterhand som var helt utslagen. Men i går gick det att vicka på tummen för egen maskin. Så snart är hon på banan igen!

Tack och lova att jag har semester för hur sjutton skulle jag hinna annars =) så är det lite trögt med uppdateringar här så har jag inte glömt det utan bara inte riktigt tid =)

Kram på er!!!

Att luras..

Ibland är det som om någon annan styrde min hjärna. Som om jag kopplades om och sedan skedde allt med fjärrkontroll. För själv har jag ingen kontroll. Det är skrämmande hur du kan manipulera din omgivning och dig själv.

När jag jobbade på Sudergården (äldreboende på södra Gotland) för många år sedan stannade jag alltid på väg hem för att köpa godis. Jag fattade inte då vad det var som styrde utan jag kom alltid på något jag skulle ha på affären eller Statoil. Helt plötsligt har jag skapat ett behov av att gå på Statoil när jag åker hem. Vad på Statoil behöver jag? Jo choklad.... för det var det enda jag hade med mig ut.

Min kropp lurade mig att tro att det var choklad jag behövde. Min kropp har även lurat mig att tro att jag behöver pasta. Eller det är snarare min hjärna som lurat mig och jag har omedvetet lurat mig själv också.

Det finns nog få personer som skulle kunna arbeta så bra som spion som en person med beroende eller ätstörning. Du kan hålla masken inför folk, du kan på ett hyfsat övertygande sätt få omgivningen att tro att du har kontroll. Det är i alla fall det du visar utåt. Jag har så många gånger fått höra att jag är duktig som äter som jag gör. Jo när du ser ja!! i början lurade jag folk hur som. Jag åt rätt när det var någon omkring men vad jag åt när jag kom hem vet ingen. Efterhand ändras den bilden och idag äter jag mer så som folk faktiskt tror att jag gör.

Är då detta medvetet? Både och. Min hjärna behövde socker för att tillfredsställas. Hur jag sedan får i mig det skiter de fullständigt i. Får jag inte då börjar abstinensen och den kommer jag försöka förklara i ett annat inlägg. Jag har aldrig lurat eller skadat en annan människa medvetet och jag hoppas verkligen att det inte är någon som tror det. Och har jag skadat någon så önskar jag att de nu förstår..

Jag har dock skadat och svikit mig själv många många gånger och fler lär det bli. Men jag är stark och kommer att klara detta. Men som jag skriver i materialet till studiecirkeln. Vem kunde gå och cykla första gången? övning ger färdighet och jag övar varje dag!

Min hjärna är smartare än jag. Det måste jag acceptera och lära mig att hantera!

Möte med psykologen på psykiatriska kliniken

Min läkare på Hansa Hälsan diskuterade med sina kollegor och de kom fram till att det är psykiatriska kliniken som kan hjälpa mig med mitt beteende. Förståeligt då det sitter i huvudet och det är tanken och beteendet som behöver arbetas med. Doktorn skriver remiss till psykiatriska kliniken.

Efter lång väntan så kommer det en kallelse och det är med skräck som jag åker dit. Kan egentligen inte förklara varför men jag är på något sätt övertygad om att de kommer att hitta någon psykisk störning. Och andra sidan kanske ätstörning är just det.

Skitnervös och rädd sätter jag mig i bilen och kör in. Enligt vägbeskrivningen i kallelsen så verkar det skapligt lätt att hitta. Vilket det dock inte är. För den är inte uppdaterade efter att de flyttat runt på området. Tillslut hittar jag. Precis vad som behövs när jag är nervös. Tur att jag är ute i god tid som vanligt.

Sitter i väntrummet och upplever att alla stirrar på mig och ställer sin egen diagnos. Jag vet att det inte är så, de registrerar väl troligen bara att det sitter någon där. Men när jag är i en situation som jag inte är bekväm i så är det precis så jag upplever den.

Psykologen ropar upp mitt namn och det är dags..... bland de första psykologen säger är att jag inte skall förvänta mig någon hjälp av dem. Vi pratar vidare om min relation till mat och träning. Psykologen påpekar så många gånger att jag är betydligt friskare än många andra som söker hjälp. Till slut ville jag bara skrika "Det skiter jag i, jag vill ha hjälp NU" jag förstår faktiskt inte varför jag inte skulle få hjälp, det är väl bättre att hjälpa mig INNAN jag kommer längre ner och får svårare att ta mig upp. Men nej så är det bevisligen inte.

Psykologen tycker att mitt förhållande till mat beror på min uppväxt och att pappa dog när jag var 15 år. Det är mycket möjligt att det kommer därifrån det vet inte jag men hjälp mig då att hantera det. Eller förklara hur jag skall göra för att komma vidare. Vi pratar vidare om hur mycket jag äter eftersom det står i remissen att det handlar om hetsätning. Jag förklarar hur en attack kan se ut och känslan av att förlora kontrollen och hur jag mår efter en sådan attack. Jag kommer att försöka sätta ord på det i ett annat inlägg.  Psykologen tittar bara på mig och säger att så mycket som jag tränar så är det klart att jag behöver äta. Hon har inte fattat ett skit!! Återigen påpekar hon att jag är betydligt friskare än alla andra som finns inskrivna. Sedan gör hon klart för mig att i vanliga fall så är det vårdcentralerna som tar hand om en sådan lindrig (med betoning på lindrig) ätstörning, men det var ju klart jag gick ju hos en privat vårdcentral och de kunde väl inte det.

Psykologen avslutar mötet med att säga att hon skall försöka övertyga någon i sin personal att ta sig an mig men jag skulle inte räkna med det. Hon var tydligen någon form av teamledare och då kan jag bara känna att om hon bestämmer att jag skall få hjälp så är det bara för personalen att utföra det men så var det inte. Personalen skulle övertygas om att jag behövde hjälp och så många gånger som hon sagt att jag inte var tillräckligt sjuk så var hoppet under marknivå.

Jag var så besviken när jag gick därifrån så jag satt i bilen och grät innan jag kunde köra hem. Varför hade jag utsatt mig för det här när jag nu inte kom att få mer hjälp?? det undrar jag fortfarande! Psykiatrin behöver vård för den är helt sjuk!

Efter lång lång tid så ringer jag tillbaka till Hansa Hälsa och förklarar att jag inte kommer att få hjälp av psykiatrin. Då föreslår doktorn att vi provar kognitiv beteende terapi (KBT) och ser om det fungerar, gör det inte det så får hon skicka remiss på fastlandet för jag kan inte fortsätta på detta sätt.

Cirka 8 månader efter mötet med psykologen kommer det en kallelse att de kunde ta emot mig. Jag hade redan då börjat med KBT och bestämt mig för att ge det en chans, kan ju inte veta om det fungerar fören det är prövat. Ringer upp psykiatrin och meddelar att det måste blivit något fel eftersom det gått 8 månader. Informerar dem också om att jag sökt hjälp på annat håll.

Sviterna från i går....

Åt ju en massa cashewnötter i går och som jag förväntade mig så blev det en lång natt full av magknip och obehag. Idag har det sedan varit full rulle i magen men tack o lov så börjar det lugna sig nu.

Annars har dagen varit precis som väntat, öppna kylskåpet, stänger kylskåpet, öppnar kylskåpet, stänger kylskåpet. Vandrar till datorn, till kylskåpet, till datorn o s v. Rastlös, sötsugen, frustrerad, irriterad, hjärtklappning, yrsel och skakningar. Precis som det skall vara när giftet skall ut ur kroppen. Försöker uppehålla mig med att göra så mycket som möjligt för att ha annat att tänka på. Det gäller att uthärda de första tre dagarna. De är de värsta dagarna för mig. Nu är snart dag ett klar och förhoppningsvis lättar det lite i morgon. Tidigare gånger har dag två varit som idag så jag önskar nu att det ger sig i morgon.

Värst är rastlösheten och yrseln. Rastlösheten går inte att ta på. Du är så trött så att du kan sova stående men det kryper i hela kroppen så du kommer inte till ro ändå. Försökte vila middag bara för att få ro men det gick inte. Ibland fungerar spikmattan men inte idag.

Nu gäller det att ha städat undan allt som skulle kunna göra att jag faller igen. Inte heller gå på affären för då är det kört. Allt som skulle kunna kicka igång kroppen igen är borta. Oavsett hur många gånger jag öppnar kylen så kommer det inte tillbaka. På något sätt infinner sig en sorg. Inget mera gott..

Ibland är det som om jag kliver ur mig egen kropp och står bredvid och tittar på. Tänk att hon vandrar på detta sätt och ändå fattar hon inte att det inte finns något. Jag vet ju att kylen är rensad på det jag egentligen vill ha. Men ändå öppnar jag den för det kan ju ha ändrats.

Yrseln brukar jag kunna hålla i schack med att med att dricka mycket och äta ordentligt. Det är ju kroppen som talar om för mig att om du inte äter sött nu så dööööörrrrr du!! nej det gör jag inte men det är lagom plågsamt så länge det varar :(

Det är under den här perioden som jag varje gång undrar varför? jag vet ju att det är precis så här det blir. Jag vet att det kommer att vara så framöver också, ändå hoppas jag att det "gått över" och att jag kan äta normalt igen. Vad nu normalt är....

Nu återstår troligen två dygn till innan det vänder, dock hoppas jag att det vänder i morgon eftersom det har varit en tuff dag idag.

Min hjärna är smartare än vad jag är. Det måste jag acceptera och lära mig att hantera!

Matdagbok och dagens träning 130810

 Börjar så klart dagen med frukost. Idag blir  det omelett gjord på 2 ägg och 2 msk grädde och 1 msk vatten. Hackade i lite röd paprika för att få färg. Sedan rev jag i lite lite ost. Det är ju så gott med ost i omeletten. Steker den så att den får lite färg. 0,5 liter vatten fick jag i mig också.

Sedan bar det av till gymmet för träning av biceps och rygg. Biceps blev vanliga curl med stång och sedan tummen upp. Har gått ner i vikter då
det gjort ont i muskelfästena.  Rygg blev rodd med skivstång i dag. Har tidigare kört i maskin men inte riktigt fått till det men det gick bättre idag.
Sedan körde jag marklyft och ryggresningar också. Passade även på att
stretcha ordentligt när kroppen var så varm.

Väl hemma igen blev det ostmacka med avokado. Ror ihop ½ avokado med lite citron och örtkryddor. Skär skivor av osten använd kniv så det blir riktiga skivor. Skivade även lite lök och tomat. Riktigt gott och enkelt!



Till lunch blev det broccoli- och ädelostsoppa. Enkelt att göra. Tar 1 kilo fryst broccoli och 1 ädelost av valfri sort. Kan ta 2 om du vill ha mycket smak. Kokar med lite vatten och ca 1 dl grädde. Koka sönder och mixa det som behövs. Justera sedan konsistensen på soppan med hjälp av vatten eller grädde. Blir den för blöt så låt den koka ett tag till.



Middagen bestod av kotlett, kokta grönsaker och grönsallad. Skivade kotletten och kryddade med salt och citronpeppar. Stekte så den fick fin färg och lät den koka klart i lika delar grädde och vatten. Salladen innehöll isbergssallad, paprika, tomat och gul lök. Sedan var det kokta grönsaker med broccoli, blomkål och morötter. Brukar dock försöka plocka ur morötterna då de är för söta ibland.

Sedan ramlade ett otroligt sug över mig. Hade handlat nötter tidigare, fråga inte varför för det är inget jag brukar ha hemma. Har varit sötsugen i flera dagar så vid något förvirrat tillfälle måste jag ha handlat det. Här slår mitt problem till....

Jag äter i alla fall upp alla nötter och har nu så jä**a ont i magen. Jag vet exakt vad som kommer att hända och hur jag kommer att må i morgon :( Blir arg på mig själv över att jag inte fixade detta men nu är det gjort och i morgon (eller i natt när jag ändå inte kan sova pga magvärken) kan jag läsa varför jag inte skall göra så här mot mig själv.

Det är något i kolhydraterna som jag inte tål. Magen sväller även om jag äter lite kolhydrater. Nu har jag inte ätit lite utan mycket så att jag är svullen och har ont nu är inte konstigt. Men men!!! kör du i diket är det bara upp på vägen igen och jag är just nu på väg upp och det kommer att bli lika tufft som alla andra gånger. Tyvärr!!!

Så god natt nu skall jag härda ut och ta nya tag!!

Hetsätning och Gastric by pass

Tidigare har jag skrivit att jag blev erbjuden en operation, jag skulle bara gå hem och fundera ut vilken sorts operation det var jag ville ha. Ett tag var jag helt övertygad om att enda chansen för mig att bli normalviktig var att göra en operation. Jag såg ingen annan lösning.

Sedan fick jag se tv-programmet med Linda Lampenius det var som om hon förklarade hur mitt liv såg ut. Jag började förstå att jag inte var ensam om att ha en annan relation till mat. Visst hade jag hört och läst om ätstörningar men jag var inte pinnsmal och anorektisk och jag kräktes inte. Alltså hade jag ingen ätstörning. Idag vet jag betydligt mer och att ätstörningar är ett större ämne än så.

Jag hade också kontakt med en personlig tränare, hon hade sett problemet men som med så mycket annat så går det inte att tvinga sig på en annan människa och förklara att problemen finns. Det är något som måste få växa fram. Jag skickade ett mejl till min vän och personliga tränare.

En lång resa började och ännu är jag långt från målet. Om det ens finns ett mål, det kanske bara är så att kartan ändras längs vägen. Det tog tid innan jag vågade ringa doktorn, det skriver jag om senare.

Under denna period var det Kirurkvecka på Gotland. Det innebar att kirurger från hela Sverige samlades i Visby och hade konferens. Under den veckan fanns det en hel del föreläsningar för allmänheten. En var om just magoperationer och eftersom jag var övertygad om att det var min enda lösning så gick jag dit.

Kirurgen som pratade om operationen var verksam på Visby lasarett. Hon förklarade hur operationen gick till, alltså vad som gjorts i magen när operationen är genomförd. Sedan kom hon in på vilka problem som finns med operationer och det var då jag vaknade. Kirurgen säger att en av problemen är folk som inte kan kontrollera sitt intag av mat. Hon sa föreställ er situationen att du är opererad och har en magsäck som rymmer 1-1,5 deciliter. Du får en hetsätningsatack och äter ofantliga mängder mat på väldigt kort tid. Vad händer då? Ja just det vad händer då. Jag kunde äta hur mycket mat, godis, kaffebröd ja allt som fanns hemma på en väldigt kort tid. Vad skulle komma att hända med min opererade mage då? Jag som gillar tecknade figurer ser framför mig hur kärringen spricker som en ballong ;) Allvaret blandas med min galna humor.

Jag insåg att det beteende jag hade skulle kunna kosta mig livet om jag fick en hetsätningsatack och var opererad. Jag måste göra något åt mitt problem. Gjorde jag inte det så var jag dömd till detta helvete.

Jag bytte ett helvete mot ett annat. Men jag ångar det inte! Eller jo ibland när det är för jobbigt gör jag det. Då plockar jag fram boken jag skrivit i under tiden med KBT psykologen. Där står varför jag gör detta!!
"Kicki! du är värd att må bra och få leva det liv du önskar" ja just det jag är värd det här och då får jag faktiskt kämpa vidare =)

Dagens träning 130809

Mycket mer än så behövs egentligen inte sägas. Underbart att ha den möjligheten att kunna ge sig ut på hästryggen. Det har varit och är en stor del i mitt tillfrisknande. Hos hästarna är jag bara "jag".

Dagens träning 130807

Semestern började 12: 31 idag =) underbart!!

Hem i raketfart och på med löparskorna. Intervaller blev det idag. Inte det roligaste jag vet men fasen det effektivaste. Flugorna höll dock på att kväva mig. Flugor är små men sätter de sig på tvären i halsen så blir de tvärstopp ;)

Passet började med 10 min uppvärmning och sedan 1 minut snabbare och 30 sekunder rast promenad. Detta upprepades 7 gånger och sedan rask promenad hem.

Kvällen avslutades med en tur på hästryggen också. Avslappnande och som balsam för själen =)

Vad åt jag egentligen

Jag har aldrig tidigare skrivit ner vad jag egentligen ätit under mina aktiva perioder av hetsätning och den här förteckningen kommer säkert inte att vara komplett utan det finns förmodligen saker jag har förträngt. Det ger dock en bild av vilka mängder som går att inta på en begränsad tid. Har försökt att minnas så gott det går =)

• Hel falukorvsring, gjorde inget om den var frusen, snarare tvärt om
• Stor förpackning knäckebröd, gärna havreknäcke
• Ett litet paket bregott, underbart gott på knäckebröd med falukorv uppepå
• Två påsar gifflar
• Ost, obegränsat
• En rulle kex
• Smörgåsar i okänt antal, gärna med skinka och ost eller marmelad och ost
• 1,5-2 liter glass, helst vanilj eller krokant
• Choklad, kola och lakritssås så mycket som möjligt
• Stekt havregryn med sirap och socker
• Sylt
• En påse kokt tortelini med massor av ketchup
• 2 stora (200 g) chokladkakor gärna daimsmak
• Naturgodis i okänd mängd, allt som fanns hemma
• 2 paket Finn crisp med majonnäs på
• majonnäs 
• 2 kokta ägg och kaviar gärna på knäckebröd

Om detta räckte i 1,5 timma tog det tid att äta. Oftast matade jag på tills det tog tvärstopp i magen. Då kunde jag förvänta mig en kramp som var fruktansvärd. Det är ju inte fören ca 1 timma efter att du ätit som du är som mättast. Tänk er då en timma efter detta intag....

Lättlurade tjockisar?

Ja hur är det egentligen? Är vi lättlurade eller inte?

Tänk så mycket pengar vi spenderar på att få gå ner i vikt. Det är inte många kostrådgivningsprogram som är billiga och inte heller alla ersättningsprodukter. Jag vågar inte räkna på hur mycket pengar jag har spenderat på Viktväktarna, Viktklubb, pulver och soppor. För att inte tala om tabletterna och alla dropparna.

Det är lika lätt att lura en "tjockis" som att lura av ett barn godis. Anser jag i alla fall. Skriv hur snabbt du kan rasa i vikt och du har dem på kroken. Varför? Jag är precis lika dan så jag är inget undantag men varför? Är det den eviga längtan om att få vara smal och fin. Att få vara som alla andra, att duga, som gör att vi lägger ut tusentals kronor? Fast vi egentligen vet att det inte fungerar. Jag menar hur troligt är det att du rasar i vikt av att stoppa i dig en massa pulver, piller eller chokladbitar? Nej inte mycket ändå tror vi på det och köper det.

Jag har gjort det för att bli smalare, för att få passa in och vara som alla andra. Jag vill att folk skall titta på mig för att jag har välformade muskler och för att jag är normalviktig. Inte för att jag är fet och äcklig.

Tänk så underbart det hade varit om du kunde köpa en kroppsstrumpa, dra på dig den och sova hela natten och sen vakna normalviktig dagen efter. Det är ju inte så alla kilona kommer till kroppen så det är knappast så de kommer från kroppen.

Jag har ätit mig till varje litet gram av min övervikt. Det har tagit många år att bygga och kommer ta lika många år att kämpa bort dem. Det är ingen ide att tro att det går att göra det på något enklare sätt. Övervikten skall svettas och gråtas bort så är det bara. För hur många liter tårar har inte runnit på grund av denna vikt? tänk om de var pengar, då hade jag fått tillbaka en del av allt det jag lagt ut!

Dagens träning 130804

Löpning fick det bli idag. Hade tänkt stiga upp tidigt och först handla (innan alla andra vaknar och skall på affären) och sen springa. Då skulle det inte hinna bli så varmt. Av någon underlig anledning så kom jag bara inte ur sängen. Lite beror nog på träningsvärken både från gympasset i torsdags och yogan i går.

Så när jag äntligen fick mig för att dra på mig löparkläderna så hade klockan hunnit bli halv 12. Kom dock ur sängen vid 8 så ingen tror att jag sov till halv 12 ;) de e definitivt inte min grej att sova länge.

Löpningen i sig gick bra trots att benen var stela och lite ömma. Värmen var inte så farlig, det fläktade lite av vinden, så där lagom faktiskt. Det som ställer till det är alla flugor. Jag kan verkligen inte med dem. De skall in i öronen, ögonen, munnen och näsan. Funderar allvarligt på att tillverka någon sorts luva så jag kan dra ner och slippa dem. Typ en sådan som biodlare har.

Längtar till den tiden då flugorna gett upp men halkan inte har kommit.

25 min fick det bli sen ville inte benen längre och huvudet tvingade inte benen heller.

Viktminskningsförsök del 5, LCHF

Här hittar du del 1, 2, 3, 4

Här är sista delen av mina viktminskningsförsök. Det är den delen som fungerat bäst, för även om jag inte är i mål med min vikt så är det nu jag mår bra.

LCHF säger en kompis till mig. Vadå säger jag. Ännu en kombination av bokstäver, stackars barn som får alla dessa diagnoser och sen skall försöka passa in i samhället. Nej nej nej säger han. Det är ett effektivt sätt att gå ner i vikt. Ja ha! Tack för den, nu är ja fet också tänker jag. Eller jag vet ju att jag är det men det hugger alltid till i mig när det blir så påtagligt som när jag pratar om det.

Min vän säger åt mig att gå hem och googla på LCHF. Suck tänker jag, ännu en mirakelkur som skall gå åt helvete. Jag är inte ett dugg motiverad. Han pratar om en doktor som håller på med det här och jag börjar verkligen undra vad det handlar om.

Jag går och googlar på LCHF och doktor. Hittar Kostdoktorn som Andreas Eenfeldt skriver. Börjar läsa och hittar vidare till Annika Dahlqvist. Två doktorer som skriver om denna kost. Det kanske är värt att prova. Tänk att kunna rasa i vikt på det viset, det hade ju varit underbart.

För hur kan det vara att det är just där fokus ligger. Hur snabbt kan jag gå ner i vikt? Bäst av allt hade ju varit om jag kunde vakna smal dagen efter. Sen hur det gått till spelar ingen roll.

Läser och läser om denna kost och bestämmer mig för att testa. Alla människor som skrev att de hade blivit så mycket bättre kan ju inte ha fel. Många av deras symtom hade jag ju också. Bestämmer ett datum och planerar för nystart nummer ... ja det vete sjutton.

Första dagen på nya livet och jag är toppenmotiverad. Igen. Inget bröd, ingen pasta och ingen potatis. Hur jag nu skulle klara mig utan potatis kan man ju undra. Dock var det bestämt, jag skulle inte äta något av alla dessa kolhydrater. Andra dygnet är jag såå sugen på något, kan inte sätta ord på vad, hungrig, trött och seg. Börjar nog bli sjuk tror jag. Skakar, feberkänsla i hela kroppen. Går hem och lägger mig på soffan. Kroppen är verkligen ur balans och jag undrar om det verkligen var rätt dag att börja. Det här skulle ju bli en nystart och inte mer sjukdomar.

Jag är rastlös, vandrar fram och tillbaka i lägenheten, hjärtklappning och svettningar. Öppnar kylskåpet minst 10 000 gånger den kvällen. Tillslut tar jag en långdusch och går i säng. Skakar och det känns som om jag håller på att få värsta influensan. Samtidigt som kroppen skriker att den måste ha en smörgås NU!!!

Efter ett par dagar vaknar jag ur influensan (trodde jag då). Har inte ätit något av alla kolhydrater utan klarade mig genom första veckan. Vikten minskar och jag är på gott humör. Vätskan i kroppen har försvunnit och magen är betydligt lugnare än någonsin.

Problemet är bara att få alla andra att förstå att jag inte äter pasta, ris, potatis och bröd. Det var inte lätt det kan jag lova. Det är en av de största orsakerna till att jag trillar tillbaka in i ett "normalt" ätande igen. Jag orkade helt enkelt inte stå emot alla andras kommentarer och åsikter.

Hälsodag hemma hos Ulrika

Idag var det då dags för hälsodagen Hemma hos Ulrika. Jag hade anmält mig själv och åkte dit utan sällskap. Lite småspännande får jag säga. Brukar oftast ha någon mer med mig när jag åker iväg. Insåg att vi inte var så många som åkte själva. 

Jag tyckte det var skönt att åka själv. Då blev det verkligen en dag för bara mig. Jag kunde fokusera helt på mig själv. Det blev tydligast under power walken innan lunch. Alla andra gick och småpratade med sina vänner men jag gick i min egen värld och fick vara där =)

Dagen började med yoga i ca 90 minuter, då var det 15 min avslappning också. Yogan höll Malin Schulz i den var lagom tuff och jag tror att mina axlar och handleder kommer att ha en annan åsikt i morgon ;)

Sedan fick vi frukost, det fanns naturell yoghurt, nyrostad müsli, fruktsallad och kaffe/te. Jag åt av yoghurten. Därefter hade Ulrika en föreläsning om sin egen väg till välmående. Den stämmer väl överens med min måste jag säga. Tror dock inte att Ulrika har sockerproblemet då hon äter te x bröd, pasta och godis någon gång ibland. Efter det var det dags för power walken, 4,6 km i rask takt, svetten rann men de gjorde den ju redan under yogan. Det var definitivt ingen tillställning om man inte vågar svettas inför andra. 

Lunchen innehöll rostbiff, quinoa och rödbetssallad, grönsallad, fetaost och aioli. Smakade lite av allt faktiskt. Nu återstår bara att se om jag fixade den lilla mängden quinoa. Jag hoppas det annars får ni läsa om min avgiftning i morgon....

Malin pratade sen om träning och att hitta motivationen att komma igång och träna. Sedan var det dags för Ulrika att prata om kolhydrater, fett och proteiner. Hon pratade även om olika dieter och bland annat lchf. Den diskuteras väldigt mycket i media just nu. Jag var ensam om att äta lchf just nu, en annan kvinna hade provat. Jag redogjorde snabbt för mina hälsofördelar och hoppas att någon vågar testa. Det passar inte alla men det vet du inte fören du provat.

Sedan avslöt  vi dagen och gick hem med massor av inspiration. För det får jag säga att jag har. Nu skulle jag kunna sluta mitt jobb och bara ägna mig åt hälsa och hjälpa andra människor. Fast jag får ta det lite i taget. Ekonomin tillåter inte att jag säger upp mig.....

Dagens träning 130802

Hästar är ett stort intresse, stort i ordets rätta bemärkelse då denna vackra och snälla varelse mäter ca 170 cm i manken. Har ingen egen häst utan får låna och använda, bland annat, denna häst när jag vill. Det är en förmån jag är väldigt tacksam för!

Idag blev det en tur i skogen utan annat hästsällskap. det har vi oftast när vi är ute. Fast det är klart sällskap hade vi. Av närgångna flugor, bromsar och flygmyror. Hur många som helst var det och jag blir tokig på alla som skall in i öron, näsa och mun. ÄCKLIGT!!

Idag blev det en joggingpromenad för Wille (hästen) och  mig. Skönt och avslappnat. Dock fick han väldigt bråttom hem. Ovanligt? Nej inte det minsta. Han är ju häst ;)

Att kunna ut och rida är den bästa stresshanteringen jag kan komma på. Du måste helt enkelt kunna byta fokus och vara här och nu. Är du inte det, är du heller inte kvar på hästryggen.

Kalorier in och kalroier ut

Kalorier in och kalorier ut, svårare ekvation än så är det inte att gå ner i vikt. I alla fall om du läser tidningar och allmänna råd. Varför går det då inte?

Jag hade läst att om du åt mindre och motionerade mer så kom du att gå ner i vikt. Rent matematiskt så är det ju precis så det är. 3500 kalorier in och 4000 kalorier ut ger ett underskott på 500 kalorier och du minskar i vikt.

Men vad händer när kroppen inte litar på dig och tror att du inte kommer att äta mer mat. "Urmänniskan" i oss är skapt till att lagra allt när det är brist på mat. Hur hade annars våra förfäder överlevt? så när det är dåligt med mat så skall allt lagras. Vad gör du då när du går på alla olika dieter, pulver och grejer. Ja du förvarnar kroppen om att det är svältperiod på gång. Det innebär att allt du stoppar i dig kommer att lagras. Det är bra att ha när det blir svältperiod. För det är precis vad det kommer att bli nästa gång som vi börjar med ett nytt försök att gå ner i vikt.

Kalroiintaget stryps och vi vet att det finns mat runt hörnet, vi behöver inte ens jaga ifatt maten utan bara ta bilen till affären och handla det vi vill ha. MEN kroppen fattar det inte. Kroppen ser inte med samma ögon som vi. Kroppen ser med stenåldersögon och då betyder lite mat risk för svält, då måste det lilla som kommer in lagras.

Jag gjorde en kostregistrering i samband med ett sammarbete med en personlig tränare. Då registrerade jag mitt kostintag under en vecka. Det här var under en "bra" vecka. Den innehöll alltså ingen hätsätningsatack. Under de flesta dagarna i den veckan åt jag mellan 1250 och 1600 kalorier om dagen.

Dagens träning 130801

Jösses det är redan augusti. Det betyder få dagar kvar till semester =)

Inser att det bara är gympassen som hamnar här. Skall bättra mig vad gäller annan träning också. Är ju ute och rider, springer och promenerar också. Det är ju träning på sitt sätt det med, om än inte lika tungt som styrketräning ;)

Idag blev det ett ben-och magepass på gymmet. Ben och mage är nog det tråkigaste jag vet att träna. Antagligen för att det är verkligen jobbigt att ha träningsvärk i benen. Snacka om att det är trappor överallt de dagarna. Sedan är magträningen inge rolig eftersom det inte syns lika bra som t.ex. axlar. Magträning är dock bland det viktigaste du kan träna. Utan den korsetten är det inte mycket kvar av hållningen. För att inte tala om vilka problem med ryggvärk o s v. som kommer.

Dagens pass bestod av knäböj, utfall, vadpress, utsida av lår, plankan och sidoplankan.

Knäböj är en allsidig övning och ger verkligen resultat på benen. Utfall är benmördare men fördelen är att du inte behöver så många för att känna resultat. Hade svårt i början med att göra utfall, kanske inte så konstigt med den vikten jag hade och den dåliga balansen. Vadpress blev idag utförd genom att stå på en kant och jobba med kroppsvikten. Vaderna är sällan jag får träningsvärk i däremot är jag bra på att få kramp i vaderna. Utsidan av lår är också en av de tråkiga övningarna, även den för att det inte ger synliga resultat. Men jag har insett att min löpning blir bättre om jag tränar den så vill jag springa får jag träna utsida av lår. Punkt slut!

Mage, ja denna mage. Tänk om den inte var så urtråkig. Först hade jag väldigt svårt att hitta magmusklerna. Var ett tag helt övertygad som att jag inte hade några magmuskler ;) eller så var dem så långt ner i sin vila att de aldrig vaknade. Tror faktiskt på det sista....

Plankan är effektiv och får med sig många andra muskler också. Envisades tidigare med att göra plankan på tå. Snacka om att korsryggen pajade. Jag fick snällt backa och ställa ner knäna i golvet. Vekling tänkte jag. Men nu har jag knäna i och står i 60 sekunder utan problem. När jag når 90 sekunder tänker jag försöka stå på tå, om än bara en liten kort sekund.

Sidoplankan har jag först inte fått kläm på men nu, helt plötsligt släppte det och det är en av favoriterna bland magövningarna. Även här är knäna i marken och jag jobbar mig upp så att jag snart skall ha fötter och armbåge som enda punkt i golvet.

Hårt slit men var rädd om dig!!

Viktminskningsförsök 4, Viktklubb

Här är del 1, del 2 och del 3

Viktklubb var nästa försök. Kan idag säga att det inte var ett helhjärtat försök men dock ändå ett försök. Jag registrerades och fick tillgång till en massa dokument och information om hur andra hade lyckats. Det fanns tillgång till experter på än det enda och än det andra området. Jag läste och läste.

Jag åt mindre med kolhydrater redan nu och det gjorde att alla recept och registreringar inte passade mig. Enligt uträkningen skulle jag äta ett visst antal kalorier fördelat på fett, protein och kolhydrater. Här är det inte så noga med vilken sorts kalori du äter utan det är antalet som spelar roll. Vist rekommenderar Viktklubb att du skall äta kvalitet men det är antalet kalorier som räknas i slutändan. När jag registrerat så hade jag alltid för mycket fett och för lite kolhydrater.

Sedan var det svårt med själva registreringen, det tog tid att hitta livsmedel som stämde överens med det jag ätit. Det skulle också gå att registrera egna livsmedel och det gjorde det men när sedan sidan uppdaterades försvann dem. Dessutom var det krångligt att hitta dem sen.

Du skulle också kunna skicka frågor till experterna, vilket jag gjorde vid något tillfälle. Hade då lusläst alla frågor och svar som fanns men inte hittat något som stämde in på mitt problem. Sänder iväg en fråga och får till svar att jag skall börja läsa bland alla andras frågor och svar. Jaa men det hade jag faktiskt gjort. Skickade inga fler frågor.

Så återigen är jag inne på att jag kan äta vad som och ändå gå ner i vikt. Grundtanken är ju precis så. Både vad gäller Viktklubb och "normalt" ätande. Det är inte meningen att du skall utesluta livsmedel ur din kost, förutsatt att du har ett normalt beteende vad gäller mat. Du skall bara byt ut dem mot bättre kvalitet. Och det gjorde jag för jag åt fullkorn, matvete, mathavre och så vidare. Precis som tidigare.

Viktklubb låg inte rätt i min tid. Sida är bra men jag var varken motiverad eller inspirerad till det just då. Och sidan fångade inte mitt intresse och motiverade inte mig. Jag gratulerar givetvis dem som lyckas med att gå ner med hjälp av Viktklubb. Jag behövde dock bättre ordning på VAD jag åt inte bara att det var kalorier.