Dagens träning och dag två utan socker

Uppdateringen av dagens träning går inte bra, det är bara att inse. De verkar som om jag knappt tränar alls om man bara tittar på dem uppdateringarna. Men lite oftare än så rör jag på mig i alla fall. Så dagens träning får bli när de finns något extra att säga =)

Idag är det måndag och mina måndagar består av gympa. Leder landgympa för ett gäng härliga människor. Idag var vi hela 17 stycken. Då skall tilläggas att måndagar är den kvällen då det är gympa i nästan varje bygdegård. Så konkurrensen är stenhård!!

Mina gympadeltagare har sådan energi så i kväll har jag tagit lite av den. Jag tror inte att de kommer att märka någon skillnad men jag känner mig en aningen mindre trött just nu. Att träffa sådana glada människor gör mig gott det är ett som är säkert. Synd är dock att det är två timmar en gång i veckan och det som dränerar är ca 8 timmar om dagen och kallas arbetskamrat.

Dag två utan socker och det är min värsta dag, den och dag tre. Vilket är i morgon ;) Urk!! Men jag har klarat dag två och äter nu ett ägg och dricker te efter gympan. Sötsugen och rastlös men det är bara att krypa i säng. Hemmet är sanerat så det är ingen ide att börja leta. Ännu i alla fall. Jag ska klara det denna gång också. Det har jag gjort förut, svårigheten är att hålla sig på vägen sen när tröttheten och stressen stryper mig.

Första dagen utan socker

Ja nu är snart första dagen slut. Jag har sovit bort nästan hela dagen idag också, fördelen med det är att jag inte känt hur sötsugen jag varit. Har också varit på ljusparty utan att äta av äppelkakan. Det var bra gjort för sugen var jag de kan jag lova. Så nu är dag ett avklarad och två återstår. Sedan är det bara alla dagar då jag måste vara på min vakt igen.

Sover och äter i sömnen

Ja nästan så är det idag. Vaknade tidigt när klockan ringde. Det är lördag och därmed spinning. Idag var det folk bokade så då var det bara för ledaren att stiga upp.

Äter frukost bestående av omelett på 2 ägg och 1 msk grädde och 2 msk vatten. Mätt och belåten traskar jag till gymmet. Första spinningpasset för denna termin och jag är skapligt laddad, trött med laddad. Spinningpasset går bra. Hem och äta något, det blir kokta ägg och lite köttfärssås sedan jag gjorde matlådor. Kaffe till efterrätt.

Trött som bara den, inte sådär trött som man borde bli efter 60 min spinning utan trött i huvudet. Orkar inte hålla ögonen öppna utan lägger mig på soffan. Tror knappt jag hinner landa innan jag sover.

Vaknar till och går ut i köket. Hittar bullarna som jag hade till bjudningen i torsdags. Tanken var att gästerna skulle ta bullarna med sig men så blev det inte. Skulle lägga dem i frysen men inte heller det hade blivit gjort. Kommer på mig själv med att äta upp bullarna och skölja ner med vatten. Hur gick det till? Jag äter inte bullar och inte var jag hungrig heller. Jag bara åt ändå :( Jag blir så trött på mig själv! Jag kommer inte att kunna må bättre om jag gör så här gång på gång. Nu är bullarna slut och det återstår några jävliga dygn när det skall ur kroppen.

Jag får göra ytterligare sanering av skåpen, det har bevisligen smugit sig in saker jag äter upp men inte borde. Sedan får jag göra en matplan till de närmaste dagarna (till att börja med).

Trött igen, ligger på rygg i soffan och skriver, inte direkt praktiskt men det går. Försöker hålla ögonen öppne men det är svårt. Sover nog vidare till det är dags för kaffe hos mamma.

Bilden här skall jag nog trycka på en tröja tror jag ;)

Lånad från google

Företagshälsovården

Ja dit gick jag i tisdags. Pratade en massa och jag fick rådet att prioritera. Det har jag fått av vänner tidigare och har inte lyckats med det då men nu kanske jag inte har något val. Jag är konstant trött och känner mig många gånger nedstämd och likgiltig inför saker. Det är absolut inget bra tecken säger hon på företagshälsovården. Det här behöver vi hjälpas åt med tycker hon. Jag vet dock inte i vilken ända jag skall börja.

Jag har inte gjort något sedan i tisdags. Eller de har jag visst. Går ju starta eget utbildning och den är på onsdagar så den genomförde jag. Likaså var jag på möte med Sudrets HC styrelse på tisdagskvällen. Jag har bestämt att jag går ur den styrelsen också. Det tar inte många timmar att sitta på möte men vetskapen om att jag borde engagera mig mer i evenemangen runt hockeyn gör att stressen bygger på. Jag kommer ändå inte att ha den tiden i fortsättningen heller.

Jag måste ta hand om mig och se till att fylla på med energi. Det har jag inte gjort på flera år och vet, ärligt talat, inte hur man gör??? vad ger energi?? jag får fundera på det och se vad jag kommer fram till.

Jag vet vad som tar energi och det är mitt arbete och alla gnälliga människor. Varför gnälla och tycka att alla andra skall. Gör de själv istället. Jag skall nog börja gnälla jag också ;)

Stress, stress och åter stress

Känner att jag har så mycket stress i kroppen just nu så allt är bara jobbigt. Det spelar ingen roll om det är sådant som egentligen är kul eller sådant som inte är kul. Allt är bara jobbigt och övermäktigt. 

Det är förändringar på jobbet som påverkar mig rejält men jag känner inget engagemang i det. Jag väntar på order fast jag egentligen är en person som driver frågor. Arbetsmiljön är tuff och har så varit en längre tid. Det tar sådan energi av mig och så skapas mer förändringar. Jag gillar egentligen förändringar men känner att just nu har jag ingen kontroll längre.

Det här gör då att jag är sötsugen hela tiden. Så länge jag inte har ro i kroppen så får jag heller inte ordning på sötsuget. Skall prata med företagshälsovården i morgon och hoppas att hon kan hjälpa mig att få lite struktur på saker och ting. Jag vet att det är mitt liv och mitt ansvar men just nu önskar jag att någon annan hade vårdnaden om mig!

Dagens träning 130922

Ja träning och träning. Det var kanske att ta i. Fast jag har varit uppe på hästryggen och vi har travat en stund. Men vi var lika sega båda två. En bra bok och soffan var nog vad både hästen och jag önskade.

Kroppen är seg men jag trodde benen skulle vara värre. Kanske skall vara tyst till i morgon ;) Dock har överkroppen fått sig en ordentlig omgång. Axlarna värker, det innebär att boxningen och armhävningarna gjorde susen på mina svaga axlar. Jag som faktiskt tycker att det är kul att träna axlar hade hoppats på mindre värk i dem. Bröstmusklerna ska vi inte heller prata om. Armhävningar är effektivare än vad jag vill inse, ja boxning också.

Sedan kan jag meddela att nysa inte tillhör mina favoritaktiviteter idag. Träningsvärk i magen gör att nysa är smärtsamt. Fast då vet jag att jag har magmuskler och att de just nu är vakna.... Då gäller det bara att underhålla dem så att de inte somnar om.

I morgon är det dags för gympa igen. Hoppas att kroppen inte är lika seg (hoppas kan man alltid). Misstänker dock något helt annat. Men men jag brukar köra med mottot "le bara så vet ingen hur ont det gör" det håller säkert i morgon också!

Föreläsningen

Nervöst, pirrigt och utelämnande. Det sammanfattar nog dagens föreläsning. Jag har tidigare aldrig föreläst om sockerberoende. Föreläst har jag gjort men det har varit genom skolan och inte om mig själv.

Jag fick öva på ett gäng härliga tjejer som deltog i en tränings-camp som vi anordnade i Burgsvik. Deltagarna fick prova på olika träningsformer och efter lunch blev det min föreläsning. Måste säga att jag var mer nervös i går än vad jag var idag. Folk visste att det var min föreläsning och att den skulle handla om sockerberoende. Så det kom lite frågor längs vägen och jag insåg att det fanns en nyfikenhet.

Hur deltagarna uppfattade föreläsningen vet jag inte säkert. En del fick en chock över hur det kan vara. Vissa hade inte förstått att mat kunde trigga på samma sätt som godis. En del fick en aha-upplevelse. Det var positiva respons det jag fick. Många tyckte jag var modig som utelämnade mig på det viset. Och så är det kanske men som jag sagt tidigare. Hjälper jag någon så är det värt det för tänk om någon väckt mig lite tidigare. Då hade jag kunnat börja min resa tillbaka lite tidigare.

Nu skall jag ta hand om min trötta kropp. Den är definitivt inte van vid att träna Zumba, Efit (funktionell, intervallträning), Kick & Box, Cirkelträning (stationsövningar på gym) och Push (styrketräning med skivstång i grupp) på en och samma dag. Förvisso har passen "bara" varit 30-40 minuter men jag känner att det räcker gott och väl...

Föreläsning om sockerberoende i morgon....

Har blivit ombedd att föreläsa om sockerberoende i morgon. Läskigt och spännande på samma gång. Jag kommer att berätta min historia och hur jag upplever mitt beroende. När jag fick frågan var det helt självklart för mig att jag skulle ställa upp. Sedan kom en period då jag tvekade. Jag lämnar ut en hel del av mitt allra innersta när jag berättar om detta. Men det som gör att jag fortfarande är med på iden att föreläsa är att jag kan inspirera andra.

En del av er läsare har skrivit både i kommentarer och mail att ni läser och hittar inspiration och framförallt känslan av att inte vara ensam bland det jag skriver. Då har jag nått mitt mål. Nu skall jag bara kämpa vidare och tillsammans fixar vi det här.

Jag har jobbat med föreläsningen under en längre tid och egentligen vet jag inte om den känns färdig. Fast jag tror inte att det kommer att bli färdig heller. Det är ett evighetsprojekt och jag får uppdatera den efter i morgon.

Tanken var också att jag skulle ha en studiecirkel om socker i maten. Cirkeln skulle vara genom Vuxenskolan men tyvärr var det bara en person som anmälde sig och vi behövde tio. Trist som sjutton men jag får ta upp det i vår igen.

Nu är jag lagom nervös och det ser jag som ett gott tecken. Då tar man sin uppgift på allvar. Så i morgon återkommer jag, då får ni veta hur föreläsningen gick =)

Usch och fy

som jag mådde i går. Kallsvettig, hjärtklappning, okoncentrerad och allmänt väck i huvudet ungefär. Måndagar är den dagen när jag leder gympa. Som tur är går en hel del av det på rutin. Hade det varit en ny sak att genomföra då hade det behövts mer koncentration. Hur kommer det sig då att jag väljer måndag som startdag? Jo just för att jag har gympan, jag har något att sysselsätta mig med under kvällen. Jag slipper slita ut golvet vid kylen. Jag kan göra något annat. Det är skönt tycker jag men samtidigt är det svårt att fokusera på det jag skall göra. Men deltagarna är ganska vana vid att jag kan vända på saker. Det gör jag även om jag inte är i en avgiftningsperiod. Så jag hoppas att de inte märkte för mycket av min virrighet.

Idag är det tisdag och jag är fortfarande matt i kroppen. Hjärtklappningen är kvar och nu fryser jag istället. Har dessutom spänningskänningar i hela kroppen. Sitter som bekant på helspänn på jobbet och axlarna har nu snart vuxit fast på öronen ;) vilket nu har resulterat i spänningshuvudvärk kombinerat med slöhet från avgiftning. Gissa att Kicki är på topp på sitt jobb.

Har också gjort klart för chefen att en hel del av hur jag mår och ramlar tillbaka till sockret beror på att jag inte har energi nog att jobba med det problemet utan att jobbet tar mer energi än vad jag har. Kanske inte gör så stor skillnad men då har jag klargjort det i alla fall. Jag kan inte skylla problemet på mitt arbete men mitt arbete påverkar hur jag mår det kan ingen ta ifrån mig.

Hur mår ni? har hösten kommit??

Planerar och planerar

Jag trillade dit på frukt i torsdags.

Nu försöker jag hålla mig ifrån sådan som jag inte äter men det är svårt nu. Jag planerar för att börja vandringen upp på rätt väg igen. Vandringen börjar på måndag.

Jag har inte frossat i sötsaker sedan i torsdags men kan heller inte undvika det helt. Frossa i sötsaker innebär för mig att jag tappar kontrollen och äter enorma mängder av sådant som jag inte äter. Just nu äter mer mjölkprodukter än tidigare och äter gärna hallon och grädde. Det fungerar inte för mig när jag är på väg ur sötsuget. Hallon kan fungera annars men endast om jag skött mig till 100% innan. Vilket jag inte har gjort nu.

Idag planerar jag och skapar alternativ till min plan. Eftersom den inte fungerar måste jag uppdatera den. Jag får försöka hitta andra sätt att förbereda mig på attacker av sötsug. I morgon är det utrensning av allt som kan tänkas krascha min kost igen.

Idag har jag hjärtklappning och svettningar men ännu är det uthärdligt. Jag vet varifrån det kommer och jag vill få bort det! Jag vet att jag lyckas med det bara jag härdar ut =)

Det gick inte så bra!!

Nästan två veckor på jobbet och energin är slut. Vi har ett stort arbetsmiljöproblem på mitt jobb och all energi går åt till det. Då märker jag direkt vilken effekt det har på mig. Sötsuget kommer som en räkning på posten. Man vet att den är på väg men ogillar varje gång den dyker upp.

Idag kunde jag inte motstå frestelsen att smaka på sådant som jag normalt inte äter. SUCK!! Jag måste bli bättre på att se varningstecknen och ha en bättre handlingsplan för att klara dessa tillfällen. Jag önskar ibland att någon smällde mig på fingrarna när jag åt sådan jag inte skall. Problemet är ju bara att jag smyger med det och då är det inte lätt...

Så nu är det bara att ruska upp sig själv och börja den långa och otrevliga vägen tillbaka. Jag var på god väg men det gick inte hela vägen! Tänk hur många gånger man kan köra i diket och sen får ta sig upp igen.

Frustrationen över att det är mitt arbete som skapar en del av detta infinner sig. Hade inte min energi gått åt till jobbet hade jag kanske kunnat hålla mig bättre på banan. Ja det är inget att gräva ner sig i men förbannad blir jag i alla fall.

Ha en skön torsdagskväll!!! själv tänker jag sätta mig på hästryggen och njuta. Kriget med sockermonstret får jag spara till i morgon....

Sorg

Ibland får jag en sådan känsla av sorg. Det är som att jag har förlorat en nära anhörig fast det egentligen är mitt förhållande till socker som är grunden i allt.

Idag är en sådan dag. Jag sörjer allt det jag inte kan äta. Jag ser mer nackdelar än fördelar med att undvika socker och allt annat som ställer till mitt beroende. Jag får verkligen övertyga mig själv att det här är rätt väg. Jag vet det egentligen men ibland önskar och längtar jag bara efter att få vara det som kallas normal.

Jag har upplevt sorg och saknad tidigare i mitt liv så jag vet ju vilken känsla det är som kommer tillbaka. Jag har sörjt och saknat socker tidigare och vet att det kommer att gå över. Tänk egentligen hur dumt det är att sakna något som gör dig sjuk.

Tänk att aldrig mer kunna äta en prinsesstårta eller en napoleonbakelse. Mina absoluta favoriter kommer jag aldrig mer att kunna äta. Borde jag känna sorg eller lättnad? Jag vet ju nu vad som gör mig sjuk och varför jag får dessa reaktioner i kroppen. Ändå sörjer jag ämnena som orsaker det. Jag borde ju vara lättad att veta vad jag skall undvika.

Sorg är en del av processen det vet jag men sorg är svårt att hantera och något vi ofta väljer att tränga undan. Då idag tänker jag sörja min förlorade vän. Eller rättare sagt min förlorade ovän. För är man vänner gör man inte så här mot varandra. Min ovän har stjälpt mig mer än hjälpt mig. Så det kanske är både förlusten av vän och upptäckten av att vi numera är ovänner som gör att sorgen gör sig påmind.

Ros från Botaniska trädgården Visby

Dagens träning 130907

Det var egentligen meningen att jag skulle leda ett spinningpass i morse. Men det fanns inga deltagare anmälda så då blir det förberedelser av föreläsning och arbete med materialet till studiecirkeln. Vet dock inte om den blir av så jag avvaktar in i det längsta med det.

Dagens träning fick istället bli en rask promenad närmare kvällen. Skönt och lagom varmt ute. Jag blev ordentligt varm och det var huvudsaken. Ryggen kändes okej då jag kunde ta ut stegen ordentligt så idag gick det undan =)

Trevlig lördagskväll på er!!

Här är en bild från en av alla promenader jag tagit.

Gårdagens och dagens träning 130905 och130906

Gårdagens träning bestod av löpning. Tänkte att efter blodomloppet skulle jag kunna springa 30 min utan problem. Det är den tiden jag brukar springa när jag är ute. Sedan hur långt jag kommer spelar ingen roll. Men i går var det så varmt så det var tufft att springa. Sedan måste jag nog ta tag i den mentala biten för jag vet inte hur många gånger jag höll på att ge upp. Det är inte riktigt likt mig så jag får väl jobba på den biten!

Fick ihop 30 minuter men inte i ett sträck som det var tänkt, det får duga.

Dagens träning blev en tur på hästryggen. Idag på den unga fröken Wirran. Hon är, som namnet, lite virrig men söt ändå. Hon håller på att upptäcka världen och det finns så mycket läskigt och spännande att se. Särskilt om man inte är mer än 4 år. Fast för att vara 4 är hon helt otrolig ändå. Hon har tuffat till sig ganska mycket de senaste månaderna.

Fröken Wirran

Sockerberoende eller bara lite sugen???

Sitter och fikar på eftermiddagen. Ett antal personer börjar prata om att de är sockerberoende. De berättar att de är sugna på sötsaker hela tiden och att de nu har undvikit socker i ca tre veckor. Nu börjar de går bra säger de.

Jag som då är nyfiken och söker efter tips frågar hur de gör för att undvika socker och suget. Svaret blir tuggar sockerfritt tuggummi. Oj säger jag klarar du det när du är sockerberoende. Personen tittar förvånat på mig. Men det är ju sockerfritt får jag till svar. Jo visst är det de MEN det innehåller sötningsmedel och det kan ha samma effekt. Nej fikabröd och godis var värst. Då fyller en annan i att hon hade hört av en bekant att om man var sockerberoende så kunde man gå upp på nätterna och äta och gömma maten hemma. Jo så är det sa jag. Ingen höll med mig om det. Då blir min reaktion. Är de verkligen sockerberoende eller bara sötsugna??

Jag beskriver lite om hur det känns i min kropp när jag inte får socker. De sitter tysta och förvånade. Nej så var det ju inte riktigt. Nehej säger jag så ni ligger inte i fosterställning och svettas som grisar och tror att ni kommer att dö vilken sekund som. Förresten gör det inget för det är ändå inget värdigt liv att inte få äta sötsaker eller att må som man gör när det skall ut. Människorna runt bordet tittar på mig med stora ögon. En del vågar inte se p mig utan tittar ner i bordet. Undrar om jag väckte något hos dem?

Kvinnan som var mest talför i detta samtal konstaterade att så beroende var hon inte. Men att det var ju bra att göra en livsstilsförändring och undvika socker. Håller med till 100 %.

Funderar faktiskt på att boka en lokal och genomföra min berättelse om mitt socker och vad det gör med mig.

Vitkålsspagetti med baconsås

Kvällsmaten idag bestod av vitkåsspagetti och baconsås. Jag bifogar ingen bild då jag lyckades få såsen att dela sig så den ser ut som vattnig omelett.... :( men smakar gott =)

Jag började med att skiva baconen och steka den. Sedan rev jag vitkålen med osthyvel, tycker det blir lagom grovlek på "spagettin" då. Kokade upp vitkålen i lättsaltat vatten.

Hällde sedan lika delar grädde och vatten i en kastrull (det var nog vattnet som ställde till det så att det inte blev någon bild) och två ägg. Vispade ihop och lät det koka. Vispade nästan hela tiden så att det inte skulle fastna i botten på kastrullen.

När baconen är knaperstekt och såsen är lagom tjock så öser jag upp baconen med en stekspade som är hål i. Då kan fettet rinna av och stanna i stekpannan. Blandar sedan ihop baconen och såsen. Smakar av och kryddar med peppar. Eventuellt salt, det beror på hur salt det blir av baconen.

Sedan häller jag av vitkålen och det är klart att servera.