Nosugaradded

Nu har jag börjat skriva på den andra bloggen. Den som ligger hos Nosugaradded. Vill du följa med dit och läsa så klicka på länken och sök på Kicki.

Vill du följa oss på facebook så klickar du här.

Hoppas du vill följa med över dit. Du kommer att få mer information än vad jag kan ge själv.

Rutiner och rutiner

Jag har skrivit om rutiner förut och för mig blir det mer och mer uppenbart att jag måste hålla fast vid mina rutiner. Speciellt nu när jag är på väg från sockret igen. Det är svårt eftersom jag gärna vill vara en spontan människa.

Planering och åter planering. Förvisso gillar jag ordning och redan men ibland tröttnar även jag på planering. Undrar om jag kommer att kunna bli mer spontan? Jo förmodligen när jag har landat i tänket för att hålla mig sockerfri.

Idag är 8e dagen jag är sockerfri. Stolt som en tupp för varje dag är en inre strid. I allafall tills hjärnan förstått att det är jag som bestämmer och då blir det inget mera sött....

Lånad från Internet

Hanterbart =)

Dagen har varit hanterbar. Troligen mest för att det har gått i full fart hela tiden. Hämtat hem småhästar som varit på bete. Lagat ännu mera mat. Gjort majonnäs och storstädat lägenheten.

Problemet är att jag egentligen inte orkar fara på detta vis. Både huvudet och kroppen tar slut och jag känner mig som en gammal disktrasa. Dock har jag lyckats hålla mig från affären och därmed inte fallit för suget =)

Lånad från Internet

Frustration

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och idag, lördag. Så många dagar har jag hållit mig sockerfri. Är just nu i den där irriterade, ilskna och besvikna fasen. Den fasen när jag är beredd att ge upp igen för att jag ALDRIG mer kommer att.... oavsett vad det är så upplever jag en känsla av hopplöshet.

Jag vet innerst inne att jag mår såå mycket bättre utan socker i kroppen men under de här dagarna försöker mitt beroende övertyga mig om något annat.

Jag vill vara som alla andra. Jag vill kunna gå ut och äta utan att behöva förhandla och tänka ett steg längre. Jag vill kunna springa in på affären och hämta något som inte är plocksallad till mat när jag inte hinner laga själv. Eller schemat ändras. Jag vill kunna tacka och ta en kaka och sedan är det nog.

Det kommer dock aldrig att hända och det är just det som skapar denna frustration, ilska och besvikelse.

Jag vet ju också att det kommer att ge med sig när det gått några dagar till. Så nu håller jag ut =)

Marknad

I dag har det varit marknad här där jag bor. Marknad för mig är cocosbollar, kola och strumpor. Det är ungefär det jag brukar handla när jag är på marknad men i år skulle det inte bli varken cocosbollar eller kola.

Två varv senare och jag har ännu inte handlat och nu är förresten marknaden över. Jag klarade mitt mål =)  Det enda jag handlade var två nagellack, förvisso söta färger men det klarar jag av ;)

Lånad från Internet

De vill sig inte riktigt.. eller??

Tanken har varit och är att jag skall blogga för nosugaradded.se. Det är något jag skrivit om tidigare men tekniken vill sig inte. Eller så är det något annat som inte fungerar.

Alla arbetar ju ideellt och jag antar att ingen annan heller har en massa tid till övers ;)

Ja ja jag får hålla lådan här istället så länge. Det har dock inte varit så gott om den varan de senaste två månaderna.

Semester har jag hunnit med att ha. Tre veckor som flög förbli och efter någon timma på jobbet så kändes de som om jag aldrig varit därifrån. Precis som vanligt. Dock finns ingen energi. Trött, trött och åter trött. Vet inte hur jag skall lyckas vända det. Spelar ingen roll om jag sover länge eller inte. De e som att de går inte att sova tillräckligt.

Att sedan kroppen värker titt och tätt gör inte saken bättre. Vissa dagar är min värkande kropp gratis. Dock kommer säkert ingen att köpa den i de här skicket :D

Det finns dock en positiv sak och det är att i måndags åkte kostrådgivarpapprena fram igen. Jag har som mål att på nästa Camp Sunrice kunna presentera mig som kostrådgivare. Sedan har jag som mål att söka andra jobb och vara ifrån mitt arbete till augusti nästa år. Om det är möjligt eller inte vet jag inte ännu. Det beror ju på vilka jobb som kommer att finnas lediga.

Vi har fått en vikarie till och med augusti i nästa år och om det inte kommer andra förändringar så kommer jag aldrig ifrån denna stress.

Ja idag är det måndag och som vanligt på måndagar så är det gympa! Så i kväll blir det lite plugg och sen gympa!!

Lånad från Internet

Trött och sliten

Efter att ha arbetat på mer än maxfart  hela veckan så börjar energin ta fullständigt slut. Kroppen värker på ställen som faktiskt inte värkt förut. Är mer eller mindre övertygad om att det beror på stressen som mitt arbete ger mig :(

Känslan när jag sitter på arbetet är att jag vill inte tillbaka efter semestern men jag har ju inget annat att gå till. Vi kommer få förstärkning med en person till under hösten. Tyvärr sker det för sent så det är knappt någon som har ork att introducera denna person. Det kommer bli tufft både för den som kommer och oss som är där redan.

De ställen där det värker som värst har jag tejpat med kinesiotejp, den är lite smärtlindrande och ger stöd för utsatta leder och muskler. Sedan går jag på Ipren, det hade nog inte gått så här långt om jag inte ätit det. Gillar inte tanken på att medicinera för att kunna arbeta men jag har inte så mycket att välja på.

Att gå med värk är tröttande och gör det ännu svårare att sova. Att sedan tröttheten startar sockersuget gör inte saken så mycket enklare. Känslan av att vilja kasta in handduken och gå på affären är överhängande hela tiden. Jag vet att jag inte kommer att må bättre om jag får ett återfall men jag mår fan inte bra nu heller. Frågan är bara på vilket sätt jag skall må skit!

I morgon är sista dagen att arbeta innan det som skall kallas semester. Jag har ingen aning om när jag kan gå hem i morgon eftersom det är en del saker som måste vara klara. Nästa vecka finns ju ingen avgiftshandläggare i tjänst, det innebär att ingen kan få svar på sina frågor under den veckan. Efter det så finns det en halvtidstjänst som avgiftshandläggare på plats. Då har fakturan nått brukarna och beroende på vad jag hunnit med nu så kan det bli mer eller mindre samtal.

En radikal förändring är ett måste! Frågan är bara vad jag skall hitta på???

Hur tänkte arbetsgivaren...

Det var länge sedan det blev något skrivet här. Delvis för att jag har väntat på att få tillgång till bloggen genom nosugaradded och delvis för att jag inte har varit på topp. Så allt kan jag inte skylla på dem ;)

Nu är det en vecka kvar till min semester. Den är välbehövlig kan jag lova! har tre saker inplanerade, skall på behandling för mitt låsta bäcken, se avslutningen av riddarspelen under medeltidsveckan och åka till Stockholm över dagen. Det är det enda som är planerat och i övrigt tänker jag prioritera hårt!!!

Meningen var att en av mina arbetskamrater skulle komma tillbaka från semester i morgon, nu är hon sjukskriven på grund av en knäskada och kommer därmed inte. Nästa vecka är den veckan vi har på oss för att skapa fakturorna. Eller det är den 6,7,8 som vi har på oss, rättare sagt det är de tre dagarna JAG har på mig för att hinna granska ca 2500 fakturor.

Det är tackvara att Region Gotland har valt att sköta arbetsmiljöproblemet på ett sådant uselt sätt som de gjort. Annars hade vi varit två. När jag sedan går på semester finns det ingen avgiftshandläggare i tjänst under en vecka. Beslutsfattarna har inte förstått vikten av det men det här kanske är ett sätt att lyckas med det.

Jag har undvikit in i det längsta att prata skit om min arbetsgivare för vi har många fördelar också men att lägga över det här ansvaret på mig och sedan själv gå på semester är lägre än något annat.

Jag har ju redan en stressnivå i kroppen som gör att jag vissa dagar inte får behålla maten, somnar där jag sitter (glad att det inte är i bilen ännu). Glömmer mycket, tappar ord och får hjärtklappning. Men det är väl bara att lägga till lite till, det finns alltid en högre växel....

Denna helg har varit varm och jag har varit noga med att äta och dricka även om jag inte gillar det. Ändå har jag varit så trött att jag är yr och vinglar in i saker hela tiden. Full hade nog andra sammanfattat det, möjligen på vatten i så fall ;)

Men nu är det fem arbetsdagar kvar och är jag inte pigg när semestern börjar tror jag att jag sjukskriver mig!!!

Nyhet

Jag har gästbloggat hos Nosuggaradded.se, det har jag ju skrivit om tidigare. Under den tiden fick jag erbjudandet om att blogga "på riktigt" hos dem. Efter lite funderingar så har jag bestämt mig för att göra det =)

Det kommer att innebära att när allt det tekniska är klart så går jag över till att blogga där. Denna blogg kommer att finnas kvar men inte uppdateras. Ni får så klart följa med mig till Nosuggaradded och läsa vad vi håller på med där ;)

Det är spännande och samtidigt lite läskigt att nå ut på ett större fält än jag gör här. Fast eftersom jag vill och har som mål att hjälpa andra med sitt beroende så är det här ett lysande tillfälle att skapa kontakter, erfarenhet och publicitet.

Det som gjorde att jag tvekade lite var att jag vet med mig sedan tidigare att jag ställer höga krav på mig själv. Men jag har en öppen dialog med personerna bakom den sidan och vilka krav som ställs. Så nu vet jag att det är endast mina egna krav som kommer att ställa till det för mig. Då får jag jobba med dem =)

Här har jag samlat energi idag =)

Mitt ute bland russen på Lojsta Hed

Plugga igen

Jag har ju lagt studierna på hyllan nu under våren då det verkligen inte funnits varken tid eller ork till att göra något åt det. Men nu är det snart dags att ta tag i studierna igen. Jag vill ju bli klar kostrådgivare så fort som möjligt så att jag kan jobba som det. I alla fall till största delen. Jag har två delkurser kvar men den största delen är klar.

Motivationen inte på topp ännu men jag tror att skall jag vänta på den så kommer det att ta ett bra tag till. Vem vet? motivationen kanske kommer när jag väl börjat. Så idag blir det att plocka fram alla papper och böcker. Kostregistreringen som skulle göras är klar och skall "bara" analyseras och sedan återkoppla till dem som gjorde registreringen.

Sedan vill jag ju egentligen gå fortsättningskursen med sockerberoende men det får nog vara ett tag till. Först och främst så kostar den och sen behöver jag nog arbeta som kostrådgivare först och hitta tillbaka till mig själv.

Så nu är det full fart mot pluggandet =)

Glad midsommar

Fler gästinlägg

kommer här.

Jag skrev ett inlägg om första veckan och hur den gått här. Detta är om att gå före och inte predika för andra hur de skall göra.

Ibland kommer inläggen ut lite senare än jag fattat. Då har jag redan stängt av datorn =)

Vill ni hänga med direkt på nosuggaradded så är det bara att klicka på länken.

20 000

Ja så många läsare har det varit sen den 19 juli i fjol.

Det är kul att se att det är så många som läser det jag skriver och jag hoppas ni fortsätter med det. Eventuellt kommer det lite förändringar framöver men jag hoppas ni är med på tåget ändå =)

Denna helg innebar hovverkningskurs och som jag skrev i går så sa ryktet att hovarna skulle kokas idag och så blev det. Jag är glad att matlådorna för denna vecka innebär lax ;)

Sedan delade vi en hov på längden för att se hur det såg ut inuti. Det har varit lärorikt och intressant. Det hade varit svårt att få samma inblick om vi inte hade gjort alla dessa äckliga moment. Sedan tycker jag att det luktar död hov hela tiden men det ger sig väl snart.

De här två dagarna har det funnits kakor, bullar och frukt hela tiden. Det har dock inte varit så svårt att låta bli. Jag har varit sugen och tanken på att äta har slagit mig men jag har förhandlat bort den tanken och koncentrerat mig på hoven jag skär i. Jag har varit mer hungrig de här dagarna och då har jag tillåtit mig själv att äta lite mer. Jag anser att det är bättre att jag äter lite mer mat och håller mig på det än att jag blir sugen och faller tillbaka till sötsaker. Kan det vara så "enkelt" att äta lite mer för att hålla sig drogfri en dag extra så får det bli så.

Hovverkningskurs

Idag var första dagen på kursen där vi ska lära oss att verka hovar. Förmiddagen var teori och under eftermiddagen var det dags att inse att vi kommer att sitta och arbeta med hovar från döda hästar. Det tog en stund innan vi insåg att det är bara att ta sig i kragen och gå och hämta ett hästben och börja. 

Det gick ganska bra, det är dock massor att tänka på men intressant. I morgon blir det mer hovar. Ryktet säger att vi även skall koka dem och öppna upp. Vi får väl se.....

Dagens inlägg som gästbloggare

kommer här.

Två inlägg till

Inlägget som skulle presenteras i går försvann i rymden men nu har jag lyckats lokalisera det så det finns här. Sen är det dagens inlägg och det hittar ni här.

Nu är det helg igen och i helgen skall jag lära mig att verka hovar på hästarna. Återkommer med bilder och information...

Down-dag

Det går inte att vara på topp alla dagar det är ju bara så och idag har det varit en down-dag. Missnöjd med det mesta. Tjocka vader, massa löst hängande skinn. Vita ben. Slappt gäddhäng, bröst som når ner till knäna.... Ja ni förstår vad som är problemet. Min kropp!

Inte nog med att jag är trött på den för att den värker mer eller mindre hela tiden. Jag ser bara allt det negativa med den just nu. Tjocka vader, ja de e licksom bara att gilla läget. Massa löst hängande skinn, jo så går de när man lyckas minska i vikt ;) Jag får putmage när jag sitter bara för att allt skinn samlas på en hög. Hur kul e de???  Vita ben, ja de blir aldrig färg på dom hur jag än gör, smörjer dom med hudkräm som är färglagd, blir lite bättre då. Slipper i alla fall ha solglasögon när jag är ute och solen lyser på mina ben...

Gäddhänget och brösten är också en effekt av att ha gått ner i vikt. Jag vill inte ha bara armar för jag äcklas av allt som fladdrar omkring. Ändå har jag linne när jag är hemma. Jag får väl helt enkelt vänja mig vid tanken att det kommer att vara så ett tag till. En del säger att huden drar ihop sig men ingen säger hur lång tid det tar.

Här är också en massa löst skinn men den är i alla fall besydligt sötare än jag :D

Lånad från Internet

 

Tredje inlägget

Finns här =)

Andra inlägget

Då har andra inlägget som gästbloggare publicerats. Finnas att läsa på nosuggaradded.

Lite konstigt att läsa någon jag själv skrivit på Internet. Kommentaren från en av redaktörerna var att jag gjort ett välskrivet inlägg. Det tackar jag för =)

Gästbloggar

Jag är medlem i en grupp som heter nosuggaradded och under den gångna månaden annonserade de ut att de skulle ha en 21-dagars lång kurs för att befria oss från socker. Jag är redan lite medveten om hur mycket socker olika livsmedel innehåller men kände att jag behövde motivation och inspiration. Eftersom jag är inne i en svacka så tänkte jag ta tillfället i akt att vända det.

Första informationen kom i går och en av inläggen handlade om att gästblogga. Jag gissade att det skulle vara massor av folk som ville delta och att det troligen redan var för sent. Men har jag inte skickat mailet så kan jag inte veta. Sagt och gjort. Sänder ett mail och anmäler mitt intresse och sänder samtidigt länken till denna blogg. Då kan de ansvariga själva gå in och titta på vad det är för människa som vill delta.

Tänker inget mer på det utan dagen och kvällen går. Sedan hittar jag ett mail där det står att jag skall sända in inläggen kvällen innan så lägger Åsa ut det på morgonen.... Jag skall/får gästblogga på kursen/gruppen som pågår i 21 dagar.. Hur kul är inte det.. Sedan att jag skall skriva varje dag är kanske lite mycket men det är 21 dagar.

Mitt första inlägg finns här och att det sedan även kom ut på hemsidan hade jag inte räknat med. Men det är kul att det inspirerar folk att läsa det jag skriver. Kom bara ihåg att beroende är olika för oss alla och det jag kan äta kanske inte du kan och tvärt om. Det är mina upplevelser och är det fakta jag grundar det på så står det de =)

Lånad från Internet

Brevet till drogen

Vi har känt varandra länge så länge att jag inte längre minns när vi möttes första gången. Du har varit min bästa vän i många många år. Du har stöttat mig i vått och torrt, har jag varit ensam har du funnits där. Har jag varit ledsen är det du som torkat mina tårar. Har jag haft något att fira och glädjas åt så har du delat det med mig. Det har alltid varit du och jag.

Det tog många år innan jag förstod att det alltid var du som bestämmde. Det spelade ingen roll vad jag tyckte för du visste och vet alltid bäst. Du slog till hårdare och hårdare för varje gång som jag försökte bestämma något själv.

Du kom alltid tillbaka och hånade mig för att jag inte klarade mig utan dig. Jag kom alltid krypande tillbaka till dig och du tog chansen att trösta mig. Då visste du ju att jag skulle stanna kvar ett tag till. Du smög in i mitt liv igen och jag förstod aldrig vad du egentligen gjorde med mig.

Jag försökte gång på gång att hantera ditt humör och förklara att vi inte kan ses jämt. Jag försökte hitta andra saker som kunde berika min tillvaro. Men du blev svartsjuk och lyckades ta dig tillbaka och jag föll som en fura. Rak i ditt grepp igen...

Detta har vi hållet på med länge nu.

Jag vill därmed klargöra för dig att jag nu har sökt hjälp för att kunna hantera dig. Jag har andra vänner nu som hjälper mig att vända dig ryggen. Du har bara utnyttjat mig på ett sätt som faktiskt inte är okej. Det är inte vänskap och nu väljer jag därför att avsluta vår vänskap.

Jag vet att du aldrig kommer att lämna mig. Det måste JAG aceptera. Jag måste också aceptera att jag måste lära mig hantera dig. Du kan komma att dyka upp precis när som och jag måste vara beredd men inte rädd.

DU måste också acceptera att jag har lämnat dig. Jag vet att det kommer att bli svårt för oss båda och att det är jag som kommer att försöka mer än du.

Detta är skrivet en dag när sötsuget gjorde att jag satt framför datorn och grät men jag hade lovat mig själv att inte gå till affären.....

Ett avslut

Det har säkert framgått att vi städat ur huset nu under våren. Det har tagit massor av tid, en tid som inte finns. Det har varit tufft att få ihop ledig tid tillsammans med systrarna för att hinna gå igenom och städa. Jag har, tack o lov, så goa arbetskamrater så jag har kunnat plocka ut flexledigt och semester för att kunna göra detta. Men för att kunna plocka flex måste jag arbeta in tiden i förväg. Det har inneburit att jag varit på jobbet straxt efter sex på morgonen.

Nu är det klart, huset är färdigstädat och ett kapitel är slut. Nu kan nästa kapitel börja. Jag skall försöka att prioritera mig själv bättre i detta kapitel. Dock är det svårt eftersom jag är ovan. Övning ger färdighet sägs det så det är väl bara att öva på ;)



Det har även varit tufft eftersom jag har haft en trötthet som inte har gått att sova sig fri ifrån. Kroppen har helt enkelt slagit bakut av allt som varit. Oavsett om det berott på utrensningen eller arbetssituationen.

Eftersom tröttheten har slagit ut hela mig så har det också varit svårt att hålla kosten rätt. Jag har trillat dit flera gånger och nu är det dags för ett nytt försök =)

Nu har det gått en vecka sedan jag var där sista gången och sen lämnade nyckeln. Ännu så länge känns det bra men det kommer säkert stunder då det inte allt känns lika bra. Det är livets gång helt enkelt.

Ja, nej eller kanske

"Pippi"

Det är svårt att säga nej. Tänk vad skall folk tycka om jag inte gör som de förväntar sig??

Det är grunden till de mesta av min stress. Att jag inte kan säga nej! Men jag tränar stenhårt på det. Jag kommer att braka ihop som ett korthus om jag inte säger nej! De senaste dagarna har jag nog upplevts som en kärring. Jag har sagt ifrån och jag har sagt nej.

Folk som fått ett nej blir förvånade och faktiskt sura. De får ju merarbete själva eftersom jag inte tar de uppgifterna.

Hoppas bara att det är något som fortsätter och inte går över fort ;)

Måste erkänna att det var skönt att bara få säga "Nej! Jag har inte tid fören efter helgen då vi städat klart!"

Här är en bild då jag löser ett av vardagens problem. Ta sig upp på en hög häst ;) Det är här jag trivs bäst. Bland hästar och naturen

Wille

     

Äntligen en läkare

som lyssnar på mig. Som lyssnar på allt jag har att säga och inte ställer diagnos efter första minuten.

Förklarar att jag har värk i mer eller mindre hela kroppen. Händerna, axlar, nacke och skulderblad är värst sen kommer höften. Det flyttar runt. Säger att det spelar ingen roll hur jag ligger så får jag inte sova. Vaknar aldrig utvilad. Höll på att somna i väntrummet.

Han börjar ställa frågor och lyssnade in vad jag sa. Helt ärligt kommer jag inte ihåg frågorna för jag hamnade nog i chock över att han faktiskt tog sig tid.

När jag svarat på alla hans frågor så fick jag lägga mig på britsen. Han kände efter hur min höft kändes. Det gjorde så vansinnigt ont så det gick inte att hålla tårarna tillbaka. Sedan kände han på min nacke och jag skrek rakt ut. Då hade han bara tagit i den. Men efter ett par tryck och rörelse så fick jag sätta mig upp igen. Yr och öm får jag följa med in på kontoret. Där visar han mig en sida på nätet med en massa symptom. Han skrollar ner till PS (Primär Fibromyalgi), läs. Allt stämde. Sedan skrollade han tillbaka upp till cervikalsyndromet. Jag fick svar på varför jag känner mig fumlig och klumpig i mina rörelser. Varför jag ibland håller på att trilla omkull för att benet viker sig. Har tidigare hänvisat det till mitt gamla diskbråck. Varför jag är så vansinnigt trött och orkeslös.

Helt plötsligt fick jag förklaring på varför min kropp och jag inte samarbetar. Sedan kan jag ändå inte förstå vad jag skall göra med den här informationen. Men jag slipper gå runt och tro att jag inbillar mig. Sedan kommer säkert andra fortsätta tro det men det får va upp till dom.

Sedan undrade jag om det hade något med min övervikt att göra eller att jag har mitt sockerberoende. Han ruskade bara på huvudet och sa att det sitter i nacken, det har inget med vikten eller socker att göra. Läkaren anser att det här är så klockrent så det borde jag fått veta betydligt tidigare. Men men.....

Sedan berättar han att jag skall äta vitaminer. Multivitaminer, D-vitaminer och magnesium. Det kommer inte att läka min kropp men det kommer att hjälpa till att bli mindre sliten. Så idag kom ett skramligt paket med vitaminer och mineraler så här ska knapras ;)

Det är sköt att veta vad det är och att det inte är allvarligare än så här. Samtidigt som det är trist att  ha ännu en sjukdom att inte bli fri ifrån. Jag får väl lära mig att hantera den här också =)

Lite förbryllad

Jag ramlade tillbaka i gamla spår i helgen. Så måndag blev dag ett igen. Sötsugen på kvällen men inte av värsta sort. Tisdag gick bra och onsdag lika så. Idag har jag varit sötsugen men inte så att jag höll på att bli galen.

Det är skönt men det gör mig fundersam. Andra gånger har det varit rent jävligt att avgiftas och flera säger att det blir värre och värre. Då är min fundering, får jag i mig något som gör att jag underhåller i smyg? Nej det tror jag inte. Jag äter rena produkter och är försiktig med kryddor.

Ja det är bara att tacka och ta emot men jag kan ändå lite låta bli att undra.

Inför läkarbesök

Har varit på många läkarbesök under den senaste tiden. Har sökt för värken i mina leder.
Så här skrev jag innan ett av besöken:

• pågått under mer eller mindre hela mitt vuxna liv
• värken flyttar runt
• axlar
• höft, vänster
• nacke
• ländrygg
• armbåge, vänster
• fingrar
• handleder
• skulderblad
• kramper, framförallt i vaderna
• stel, mest på morgonen och lite bättre när jag blir riktigt varm
• svullna leder/muskler, ibland synligt och ibland känslan av att vara svullen
• svettas och fryser om vart annat
• känslan av feber, dock inget på termometern, normaltemp 36,5
• smärtkänslig, upplever att saker gör mer ont än det egentligen borde
• ofta ont i huvudet
• migrän sedan länge
• orkeslös, matt i kroppen
• vaknar aldrig utvilad, lika trött på morgonen som på kvällen
• vaknar ofta av värk i kroppen, trots Welpur-madrass
• magen är uppblåst, underlättar när kolhydraterna utesluts
• ofta en känsla av förvirring
• upplever att jag glömmer
• yr och ibland dålig balans
• väderkänslig
• lätt stressad
• svårt att hålla koncentrationen

Resultatet här blev att jag skulle kontakta sjukgymnast och stretcha. Det jag då informerade läkaren om var att jag stretchar varje kväll. Skulle jag inte göra det skulle jag inte komma ur sängen dagen efter. Det är trögt idag men utan stretch skulle det vara omöjligt. Men det var kortison och/eller sjukgymnast som var alternativet. Jag gick till sjukgymnasten och fick stretchövningar jag redan gör. Men jag har varit där i alla fall. Skall tillbaka snart igen. 

Vad den senaste läkaren sa kommer inom de närmaste dagarna. 

Full fart framåt!!!

I helgen som var gick körtävlingen av stapeln. Många förberedelser har gjorts och mycket skulle stämma överens dem dagarna. Nu är det klart och i det stora hela gick det bra.

Det har varit en ny erfarenhet men tyvärr kan jag inte säga att den legat bra i tiden. Huset är ännu inte färdigstädat och det skapar smått panik. Det är snart dags att lämna nyckeln och det är åtskilligt som ännu skall bort.

Många varv till återvinningen återstår. Nästa vecka är jag ledig och då skall det göras klart. Köra 24-timmar om dygnet om så behövs. Vill dock inte veta vad som händer när allt är klart. Proppen går väl ur men sen då.....

Vad gäller kosten så går det rakt åt hel...e! Det är för mycket runt omkring. Tröttheten och stressen är mina stora fällor och det är ingen nyhet att det är mycket av dem varorna.

Jag har börjat om idag för miljonte gången. Planen är att hålla det flytande tills huset är klart. Då är det ett stressmoment mindre. Jag får bli striktare och hårdare mot mig själv när jag kan koncentrera mig bättre.

Avgiftningen är inte kul det vet ni sen tidigare. Men jag gör väl det igen!!

En tanke

Det har varit en tuff vecka att hålla sig från sötsaker men det har gått. Känner en viss stolthet faktiskt =)

Sötsuget har kommit flera gånger under veckan. Oftast har det varit i situationer som jag har haft svårt att hantera, är trött eller bara på sämre humör. Jag har lyckats stoppa tanken på sötsaker flera gånger. Jag har lyckats byta tanken på sötsaker mot tanken på att det faktiskt inte kommer att bli bättre för att jag äter sötsaker.

Situationen, humöret, tröttheten är den samma, enda skillnaden kommer att vara hur jag mår över vad jag just ätit.

Det känns bra att under denna veckan kunna styra om tanken =) Ett steg i rätt riktning!!

Styrelsemöte

med mig själv. Ja vem är det som bestämmer i mitt liv? Jo det är jag... Det är tanken att det skall vara så i alla fall. Sen finns det en del motsträviga beroendetankar som försöker slå sig fram. Det är dock inte meningen att de skall lyckas med det. Jag har mandat att fatta beslut. Beroendetankarna har det inte. De är dock inte alltid införstådda med det....

Jag har återigen beslutat att en dag i taget, eller om det behövs så är det en minut eller timma i taget.

Styrelser brukar behöva ett mål. Mitt mål är att arbeta för ett tillfrisknande. Jag skall hålla mig från sådan mat som gör mig sjuk.

En plan jag har är att inte handla när jag känner mig osäker. Skulle jag ändå behöva göra det skall jag be om hjälp att handla. Denna vecka har jag varit på affären två gånger och klarat av det. Trots att jag var tveksam innan jag gick in.

Jag skall sedan ha möten med mig själv med regelbundna mellanrum. Planen och målet behöver kanske uppdateras eller förändras på något annat sätt.

Detta kan tyckas löjligt men det är precis så det är. Inte löjligt utan att jag behöver ett mål och en plan. Vad behöver jag göra för tillfrisknande?

Lånad från Internet

Ständigt, jämt och alltid!

Suget lurar bakom varje hörn. Det spelar ingen roll vilken väg jag tar så hittar beroendet mig. Det här är nog den enda kurragömma jag inte kommer vinna. Jag kan bara sitta tyst och vänta på att bli hittad.

Jag behöver gå på affären, får göra en lista till syster som får gå med mig. Det blir en lista på vad jag inte får handla. Jag behöver grönsaker och linsvätska men går jag dit så kommer det att vara så mycket mer jag "behöver".

Blir så trött på att alltid behöva ligga steget före hela tiden. Jag vill slappna av och bara göra som alla andra. Undrar om jag någon gång kommer att inse att jag aldrig blir som alla andra. För även om jag har bra perioder så kan det vända på sekunden.

Det är som att gå på ett minfält, du vet aldrig när du trampar fel och flyger i luften. Dock kommer jag inte att dö omedelbart om jag trampar på en sockermina.

Min hjärna och mitt beroende håller på för fullt att informerar mig om att jag faktiskt behöver bröd och glass. Det framgår inte tydligt varför men när jag stöter på något så kommer tanken upp direkt. "Det går att äta smörgås så löser de sig" Det är nog få saker som löser sig med smörgås.

Det gäller så att vara på sin vakt och svara direkt "Nej! Inget löser sig med smörgås!" jag är trött på att förhandla med min beroendehjärna, den är värre än treårstrotsen!

Vila

När halva terminen på gympan hade gått var jag så trött och sliten i kroppen så jag lovade mig själv att när terminen väl är slut skall jag vila i en vecka. Sedan blev det planering av ny träningsdag och jag flyttade fram min vilovecka några dagar.

Viloveckan börjar idag. Vila för mig innebär att jag inte har något pass att leda och inte heller något som är ansträngande. Gå en lagom promenad för att lufta hjärnan eller en lite sväng med småhästarna är ingen träning för mig. Det blir ingen gympa, spinning, styrketräning eller löpning denna vecka.

När veckan har gått får vi se hur kroppen mår. Jag skall ju till sjukgymnasten i halva maj och då får vi se vad hon har att säga. När vilan är över så är det fokus på styrka och löpning. Jag tänkte springa 1.5 mil på Lidingöloppet och då är det väl en fördel om jag orkar halva sträckan i alla fall. Resten går på envishet de vet jag :)

Dag tre

Har ett konstant sug hela tiden. Är hungrig också. Fast det är svårt att skilja på hunger och sug när hjärnan inte vill samarbeta.

Har nu snart klarat av dag tre efter sista återfallet. Huvudvärken börjar ge med sig och jag är lite klarare i huvudet. Det är inte mycket men ändå åt rätt håll.

Rensar bland gamla saker och håller mig sysselsatt så att jag inte beger mig till affären. Måste även förbereda mat för i morgon då det är röjardag. Skall åka till återvinningen ett antal gånger i morgon och hinner troligen inte göra någon mat då. Skall bara komma på något enkelt att ta med.

En dag i taget!!

Ja fy fasen..

.. så dålig jag blev. Som om jag inte visste det redan :(

Har inte orkat hålla mig i styr när det gäller socker och stärkelse. Gick på affären och fick ett infall som inte gick att motstå. Frossade rejält och insåg att magsäcken blivit mindre. Den mängd jag frossade har tidigare gett mig magknip och sedan kramp.

Nu blev det sju resor jävligare. Magsäcken är ju, som sagt, mindre men mängden föda blev ungefär den samma. Den natten var inte kul.

Magen har strejkat i tre dagar och jag är beroende av hur min mage mår. Är den kass så blir jag det med. Knappast något unikt för mig men det är mig jag pratar om.

Fick ta mig i kragen och utmana huvudet igen. Så idag är andra dagen jag är drogfri =)

En dag i taget, en timma i taget och en minut i taget!!

Lånad från Internet

Jag ger...

upp. Jag orkar inte stå emot längre. Det är för mycket just nu. Värk i mer eller mindre hela kroppen. Stress som gör mig gråtmild hela tiden. Koncentrationen ligger på att inte gråta och bli arg istället för det jag håller på med. Ett jobb som snart har manglat mig till smådelar. Känner mig som ett gammalt krakelerat fat.

Jag klarar en dag och sen är det kört igen. Försöker äta klokt så jag inte skall bli sötsugen på grund av det men det fungerar inte. Jag blir arg på mig själv och det hjälper inte heller.

Hittar massa borden hela tiden. Borde söka nytt jobb, borde städa, borde putsa fönstren, borde vika tvätt, borde städa huset, borde sova så jag orkar med veckan som kommer.

Tröttheten gör mig illamående. Dock inte så pass så att inte sötsaker kan slinka ner. Då hade det åtminstone varit någon nytt med det.

Tack och adjö för idag!!

I morgon är en annan dag...

Så tänker jag nästan varje dag. Det ger möjlighet att börja om och göra rätt varje dag. Eller i alla fall dom dagar då det har gått helt snett.

Jag är ännu inne i en period där min drogs röst hörs högre än den friska. Jag kan missköta mig idag för jag kan alltid börja om i morgon. Ett halvt rätt. Jag kan börja om men det ger mig inte rätten att få inta min drog idag.

Jag har ännu en otroligt hög stressnivå i kroppen. Jag har hjärtklappning mer eller mindre hela dagarna. Det beror förmodligen på att jag försöker ta mig från drogerna. Lyckas jag med det i ungefär en och en halv dag så kommer hjärtklappningen för att jag avgiftas. Trillar jag dit kommer först ett lugn och sedan hjärtklappning för att kroppen gasar och jag blir hög på drogen.

Jag ser godis och smörgåsar i varje hörn! Tror fasen jag ser i syne flera gånger. Jag vill HA!!!

Ännu är jag drogfri i dag. Men trött och känner mig slutkörd. Sitter och glor på saker och bara "fastnar" där.

Miss-handel

Ett ord som går att utläsa på olika sätt.

Jag är en miss handel alltså jag är fröken och jag handlar, det blir miss handel. Men jag är också bra på att misshandla. Inte andra utan mig själv och jag gör det ordentligt varje gång.

Fröken handlar och det blir till misshandel av sig själv. Hängde ni med? Det kanske bara är jag som gör det. Har haft en stund på mig att komma på det. Har ätit sådant som jag inte tål och fått tillbringa en stund på ett visst ställe. Den magknip och kramp jag får kan helt klart kallas misshandel av sig själv.

Tack och lov börjar det släppa nu och jag har förbjudit mig själv att gå på affären i morgon. Jag skall ut och åka men lämnar plånboken hemma. Det får räcka med körkortet. Eftersom mitt beroende, bevisligen, kan övertala mig till att handla på vägen hem så får jag lura beroendet med att inte ta med plånboken. Då är det svårt att handla.

Jag behöver hitta motivationen till att följa min matplan igen. Jag vet ju hur mycket bättre jag mår av den. Så i morgon blir en drogfri dag. Timme för timme för timme!!! återkommer i morgon så jag kan skriva hur jag lyckades =)

Helger och ledigt

Det är inte min grej att vara ledig. Jag fixar inte att bryta rutinerna som läget är just nu. Det har varit skönt att vara ledig och kunna koncentrera sig på en sak i taget men rutinerna har förfallit. Äter jämt även om jag inte är hungrig och efter mjölchocken ;) så har jag inte riktigt kommit tillbaka.

Jag kommer på alla möjliga orsaker till att flytta fram början på mitt drogfria liv. Jag vet vem det är som påverkar mig till det men jag hittar inte tillbaka till strukturen för att förhindra att jag lyssnar på den rösten.

Rösten kommer från mitt beroende. Jag vet det och jag vet också att på tisdag när jag sitter på jobbet kommer jag att vara galen och trött. Eller rättare sagt i ett töcken av bomull och huvudvärk från helvetet. Avgiftning kan det också kallas.

På tisdag är jag åter i vardagen. Rutiner som att stiga upp på morgonen har jag hållit hela veckan. Behöver rutiner på när jag skall äta. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag. Inte stup i kvarten och tid och möjlighet att springa på affären.

Så här var det på semestern i fjol med. Till årets semester måste jag komma på en smart lösning för att behålla rutinerna.

Skulle önska att det gick att åka på avgiftning och komma tillbaka utan huvudvärk, sötsug och allt annat helvete som följer med.

Piller

Det var vad jag fick av doktorn idag. Sökte för värken i mina leder. Vissa nätter sover jag inte många timmar och jag har svårt att sköta mitt dagliga liv. Det tröttnade jag på och sökte hjälp. Fick erbjudande om kortison i axeln. Tacka de nej! Det tar ju inte bort orsaken bara symptomen. Jag vet inte varför jag har ont, det är skillnad med tummen för där vet jag i alla fall vad jag gjort.

Jag kunde få naproxen utskrivet, det är inflammationsdämpande. Men jag vet fortfarande inte varför inflammationen uppstår. Sedan fick jag ökad dos av stämningshöjande medicinen. Den äter jag egentligen för depression och stress men den kunde även påverka smärtan på ett positivt sätt. Så lite mera piller och ett stort blåmärke i armvecket är ungefär det jag fick.

Proverna var för reumatism och sänkan. Tror dock inte att något av det ger utslag.

Vad var det så? Obalans i musklerna och telefonnumret till sjukgymnasten. Får väl gå dit och se om de kan göra under. Är dock lite tveksam eftersom jag har svårt att sköta min egen träning. Men jag ger det en chans.

Höften som spökar så att jag knappt kan ligga ned på natten var också muskulärt. Vad jag skall göra med den vet jag inte :(

Gick och fick massage efter och jag kan lova att min vänstra sida är tillsalu just nu. Värken blev inte mindre men spänningarna släppte. Trött och seg var jag innan och efter massagen blev det inte bättre.

Så nu utgår jag för dagen!

Ett steg framåt

Idag har jag varit såå seg i huvudet. Det har varit värre än att försöka tänka med sirap i huvudet. Segt och åter segt. Bakfull hade det hetat om jag druckit alkohol i går. Men jag får nog erkänna att jag var/är sockerbakfull idag. Vilken huvudvärk som kom krypande fram på förmiddagen. Urk!! Med värktabletter började det ge med sig.

Lämnade knäckebröd, bregott och ost till syrran och hon lovade att gå med mig och handla om det är något jag behöver under veckan.

Så sötsugen ikväll så tokig är bara förnamnet men som syrran sa när jag beklagade mig. Det är bara djävulen som viskar i ditt öra. Tror hon börjar förstå hur det ligger till =) Bra eller dåligt kan diskuteras...

Så idag har jag tagit en timma i taget och lyckats hålla mig på rätt väg. Nu loggar jag ut och landar i sängen! Sov gott!!

Krasch!!

Jag kraschade fullständigt idag. Jag fattar inte riktigt vad som hände. Mer än att jag skulle gå och handla toapapper och kom hem med knäckebröd, smör och ost. Inte han jag sansa mig och stanna upp fören det var för sent heller. 

Jag vet att min hjärna är upp och ner. Det är mycket som skall ordnas och fixas och även om jag är ledig från jobbet denna vecka så har inte huvudet tagit ledigt. Jag vet minsann att allt det jag borde gjort denna vecka skall jag hinna på nästa. Men det får jag ta då. Den förmågan som jag tidigare haft, att kunna stänga av och ta en sak i taget har slutat att fungera. Nu är det allt på en gång. Kaos är ett milt uttryck.

Jag har ingen aning om hur många knäckemackor jag ätit eller hur mycket ost som åkt ner. Jag ser bara vad som finns kvar. 

När jag väl kom till sans kom ångesten och ilskan på mig själv. Nu igen!! Jag äter inte sådant längre och lika förbannat har jag gjort det. Dessutom knappt utan att fatta att jag gjort det. 

Kroppen känns lugn och harmonisk just nu. Klart som fan den är ju hög på sig favoritdrog. 

Jag vet att jag kan och bör ringa en program vän när detta händer. Men jag hann ju inte. Jag fattade inte ens att jag just nu var i riskzonen. Eller jo det gjorde jag men jag har tidigare kunnat hantera det. 

Nu har jag allt jag behöver här hemma så nu blir det inga fler affärsbesök denna vecka. Skulle det falla sig så, får jag helt enkelt be syrran gå med mig och kontrollera så att jag inte handlar något jag inte får. 

Ansöka om hemtjänst för handel kanske ;)

I morgon är det jag som packar ner mina synder (knäckebröd, bregott och ost) och lämnar till någon i familjen som äter detta. 

Sedan är det dags att börja om. Gud så jag längtar tills det blir lugnare och jag kan få ordning på min kropp. Jag vill inte att den skall reagera på detta sätt men bevisligen har jag inte allt att säga till om. Jag måste dock lära mig att se tecknen...

Jag har idag skapat ett vackert kort med text på som jag skall ha i väskan eller plånboken. Jag skall försöka lära mig att sansa mig så pass så att jag åtminstone läser på kortet. 

Texten som står där är:

• Hur mår du efteråt?
• Du är värd mycket mer än att må dåligt
• Lämna över suget till din högre makt
• Det är din hjärna som vill dig illa
• Ditt beroende talar till dig
• Acceptera det du inte kan förändra
• Förändra det d kan
• Känslor är till för att hanteras

Denna dag är snart slut och i morgon är en annan dag. Det innebär nya tag och nya utmaningar. I morgon skall jag ta en timme i taget. En timme i taget skall jag vara drogfri!

Kram på er!! och sov gott...

Mat 140413

Dagens mat har bestått av

Frukost
150 g protein (1 ägg och makrill)
7 g fett (majonnäs)

Lunch
137 g protein (tonfisk)
250 g grönsaker (sallad, gurka, tomat, paprika, purjolök)
21 g fett (kokosolja)

Mellanmål
Nötter, för många och för snabbt :(

Middag
100 g protein (stekt kyckling)
250 g grönsaker (sallad, se ovan)
7 g fett (kokosolja)

Jag har svårt att hantera suget efter mjölet jag fick i mig i fredags. Gick på affären och kom hem med nötter. Slut på en kort stund. Nu får jag hålla mig från affären eller be om hjälp när jag skall handla. Jag behöver komma ur det här igen.

Det är svårt att tänka varierat när jag egentligen vill leva på kaffe och smörgås. Jag vet att det inte är bra för mig utan väljer säker mat. Sallad är snabbt och enkelt och "ofarligt". Anser att det är bättre att hålla sig till säkra kort när jag inte vet om hjärnan lurar mig eller inte.

Mat 140412

Frukost före springet
93 g protein (2 ägg)
100 g grönsaker (tomat, grönsallad, gurka)
28 g fett (majonnäs)

Mellanmål efter springet
80 g fett (avokado, nästan en hel, skar bort lite som såg osmakligt ut)

Lunch, försenad
130 g protein (stekt köttfärs)
150 g grönsaker (grönsallad, se ovan)

Middag
88 g protein (stekt bacon)
200 g grönsaker (sallad igen....)

Mellanmål
150 g grönsaker (hallon)

Summa inom parentes är rekommenderat intag
Protein 311 g (390 g)
Grönsaker 650 g (500 g)
Fett 108 g (105 g +21 g)

Grönsakerna går bra att få i sig men fettet och proteinet är svårt. Framförallt fettet. Det tar emot trots att jag är van att äta lchf..

Sol i sinnet

Solen värmer och jag har fått färg i ansiktet. Det är skönt ute nu! 

Hämtad från Internet

Det blir en bra helg =) och känner mig allt lite bättre till mods bara solen kommer fram. Säger som en man jag mötte idag. Det är svårt att inte släppa in solen idag...

Varit i stallet och hämtat energi, glada skratt och upptåg. Löpningen gick bra även om det var trögt. Det är ett tag sedan jag sprang. Eller det var i torsdags så det kan vara därför det var trögt också.

Ledig från jobbet och behöver inte tillbaka fören efter påsk. Det är skönt att inte behöva fara fram och tillbaka varje dag. Nu kan jag koncentrera mig på andra saker. 

Förbannad och sur!!

Idag var sista arbetsdagen innan påsk för mig eftersom jag är ledig nästa vecka. Då fick vi för oss på jobbet att vi går ut och äter. Spontant sådär.

Så vi stegar iväg till restaurangen som har skaplig mat. Jag är då lite försiktig eftersom jag inte äter vad som. Har tänkt ta en sallad och peta bort det jag inte äter. Det kändes enklast för mig.

Ser sedan att restaurangen serverar kött, det är bra då kan jag ta det till min sallad. Får köttet upplagt och så frågar de om jag vill ha sås. Min motfråga blir vad den är avredd med. Nja det vet hon inte. Är det stärkelse så kan jag inte ta den. Hon går ut i köket och frågar. Kommer tillbaka med svaret att det skall gå bra. Dum som jag är så går jag på det. Jag skulle ju ha frågat mer eller låtit bli när jag blev osäker. Men jag tror på det och när jag fått i mig en del av det inser jag att det måste vara mjöl i såsen.

Förbannad blir jag och går tillbaka och vill veta exakt vad såsen är avredd med. Mjöl får jag till svar av en annan som serverar.

Jälva skit och dubbel helvete. Jag har ätit mjöl och så är det bara att börja om.... GAAAAHHHH!!!

Vad har jag då lärt mig?! Jo tacka hellre nej en gång för mycket än en gång för lite. Tyvärr är det den hårda vägen jag måste lära mig det. Tydligen! Sur och sugen sitter jag här och beklagar mig och planerar avgiftningen igen....

Mat, mat, mat och åter mat

Jag är så trött på mat. Den ställer till problem för mig. Ja tycker att jag ätit bra och lagom mycket. Men fan heller, ursäkta svordomen. Men blir så trött på mig själv.

För flera år sen gjorde jag en kostregistrering och där visade det sig att jag åt alldeles för lite. Jag åt inte ens den mängd som skulle göra att kroppen uppehöll funktioner som andning, cellförnyelse osv. Dessa dagar hade jag kört spinning.

När jag övergick till LCHF blev det bättre. Då fick jag i mig mer energi.

Inom FAA pratas det om matplan, en individuell plan på hur du skall äta under dagen. Jag har fått hjälp att räkna ut hur mycket protein, fett och grönsaker jag skall äta. Tack för hjälpen!!! =)

Det är möjligt att jag hade kunnat göra det själv med den kunskap jag har. Fördelen, som jag känner, med att ha fått hjälp är att min hjärna inte kan lura mig att dra ner på energin redan i planeringsstadiet.

Jag har en matplan som innebär:
Frukost:
100 g protein 28 g fett
Mellanmål
50 g protein, 7 g fett
Lunch
130 g protein 250 g grönsaker, 28 g fett
Mellanmål
7 g fett
Middag
110 g protein, 250 g grönsaker, 28 g fett
Mellanmål
7 g fett

Det är såå mycket mat. Jag kommer halvvägs och sen är jag proppmätt. Så återigen har jag lyckats dra ner på intaget utan att fatta det själv. Jag tycker att jag har ätit lagom mycket men bevisligen inte. Denna fördelning skall innebära en viktnedgång. Och jag får äta mer än någonsin. Jag jobbar för fullt på att komma upp i denna mängd. Jag kommer att försöka skriva så ofta som möjligt vad jag äter och i vilken mängd. Jag får rapportera till bloggen.

Mat hade varit så mycket enklare om det bara hade varit piller. Jag kan acceptera att jag har tre olika piller. Ett för fett, ett för protein och ett för grönsaker. Möjligen ett för vitaminer och mineraler också. Några piller om dagen och jag behöver inte ens komma på vad jag skall laga för mat och inte heller frestas att äta sådant jag inte tål.

Tyvärr ser inte verkligheten ut så och kommer inte att göra det ännu på många år. Så det är lika bra att börja planera måltiderna för kommande vecka.

Allt har en mening....

Jag har alltid gillat att sjunga. Dock har jag fått veta att jag skall vara tyst för att jag inte kan. Samtidigt heter det ju att alla kan sjunga, det gäller bara att lära sig. En dröm som funnits länge är att få sjunga.

Fördelen med att gå på krogen och hög musik är att jag kan sjunga utan problem. Eller att sitta själv i bilen. Ni anar inte hur många duetter jag sjungit med kändisar över hela världen :D

I somras kom en informationslapp om att kyrkan skulle ha sommarkör. Kul tänkte jag och gjorde inte mer av det. Jag kan inte sjunga och var inte beredd på att prova heller. Sedan har jag en vän som, även hon, gillar att sjunga. Hon hade läst det här om sommarkör hon också. Hon var lite tuffare, hon ringde och frågade vad det innebar. Slutet på sommaren står hon och jag där och skall sjunga för första gången.

Så många begrepp och så mycket att lära sig. Jag har inte fattat ett enda dugg av det ännu men det gör inget för det är sjunga som är roligt. Tre gånger blev det att sjunga i sommarkören och flera nya vänner. Jag har sedan fortsatt att sjunga i kyrkokören. Det är ett glatt gäng och skratten behöver jag.

Att träffa nya vänner innebär att få dela nya erfarenheter. Det är något som jag har haft stor nytta av. Jag har fått ta del av erfarenheter om beroende som jag aldrig hade fått annars. Jag får lära mig hela tiden. Det stärker mig att någon har gått före. Det är det klassiska, du är inte ensam. Jag har upptäckt att FAA finns och vad det kan ge mig. Jag skall "bara" våga lita på programmet.

Hemlisar

Ett annat intresse jag har är hästar, även där har jag fått nya vänner som kan dela med sig av erfarenheter som få vet att de finns.

Så allt har en mening, det var meningen att jag skulle börja sjunga och det var meningen att jag skulle ta upp hästarna igen. För vilken avkoppling det är att vistas bland dessa kraftfulla djur!

Bara en nästan vanlig lördag...

Det har ju framgått att jag halkat av vägen under de senaste dagarna. Men idag känner jag att det är rätt dag att börja köra tillbaka upp på den riktiga vägen.

Jag har hästarna på förmiddagen, hem och äta lunch sen iväg på årsmöte med gymmet, sen städa gymmet. Sen hem och överleva suget av allt det jag inte längre äter... Ja så blev dagen!


I juli i fjol avsade jag mig mitt uppdrag som kassör. Det finns många och långa åsikter om det. Jag känner att motivationen för att driva något själv är borta. Jag har länge trott att det skulle vara möjligt att inspirera och driva både gym och folk till att göra ett levande och eftertraktat gym. Dock har jag nästan bara mötts av gnäll, svid och åter gnäll. Så i juli i fjol gav jag upp och meddelade att jag avgår. Mitt i planer för flytt och det är inte snällt mot andra. Men det är inte snällt av andra att lägga allt ansvar på mig heller. Så det får bli tack och adjö! En lite konstig och tom känsla får jag säga.

Så nu börjar ett nytt kapitel. Jag är fortfarande spinning- och pushledare men inte kassör.

Nu sitter jag här och försöker uthärda det sötsug som infunnit sig. Min kropp är helt övertygad om att den kommer att gå under om det inte serveras något sött snart. Håll ut!!!!

Havet är djup...

Lånad från Internet

Havet är djupt, nere på botten här är det toppen! Titta och njut... Så sjunger Sebastian i Lilla Sjöjungfrun.

Det har fått en annan innebörd när jag själv är på botten av mig själv. Efter att ha varit på botten ett par dagar skall jag nu försöka ta mig upp igen. Det är strömt och inte helt enkelt att ta sig upp. Vatten gör en flytande men i det här fallet är det tvärt om. Tyngden i kroppen gör det svårare att komma upp till ytan.

Lånad från Internet

Men jag har gjort det förr och kommer att göra det igen. Fortsätt simma, fortsätt simma... Från filmen Hitta Nemo.

Röd, Blå och Människan

Inom beroende pratas det ofta om en röd hund och en blå hund. Dessa två symboliserar det sjuka och det friska. Den röda hunden är det sjuka och beroende och den blå hunden är den friska delen av mig.

Att det är hundar spelar ingen roll, för mig duger det bra, gillar inte hundar så där jätte mycket och de skäller mest ;)

En diskussion mellan dessa två hundar och människan kan se ut så här:

Lånad från Internet

Röd sitter kaxigt och gungar på sin stol "vad var det jag sa" fräser han. "Du kunde ju inte klara dig, det hade jag kunnat tala om för dig för länge sedan". Människan står intryckt i hörnet och ser skamsen ut. Det är inte första gången som Röd skäller på Människan. Det händer titt och tätt.

Människan blir ibland lite starkare och försöker ge tillbaka på Röd men när Människan minst anar det så kommer Röd och anfaller. Det fräcka med Röd är att han anfaller när Människan vänder ryggen till. Människan skäms och är nära att börja gråta. Röd sitter ännu och gungar på sin stol " hade du gjort som jag sa så hade allt blivit mycket bättre" Röd försöker övertyga Människan om att det faktiskt är okej att äta sötsaker. "Godis är faktiskt gott" säger Röd. "Det innehåller massor av nyttiga saker", Människan blir lite tuffare och ifrågasätter "Som vad då?" Människan vet att det inte är sant! Röd far upp från stolen och skriker "Skit i de du! ÄT BARA!!" Människan håller på att blåsa omkull så som Röd skriker.

Människan viskar tyst "Ja visst, vad skall jag äta?" Röd far iväg och hämtar en smörgås med ost. Människan blir besviken, Människan hade faktiskt räknat med att få en lit centergodis i alla fall. Röd tvingar Människan att äta. Det vattnar sig i munnen på Människan. Blå skriker så högt det är möjligt "Nej! du blir sjuk av det här" Människan hör inte utan mumsar vidare. Röd har vunnit igen.

Lånad från Internet

Blå försöker prata med Människan, Blå är övertygad om att Människan skulle må bättre om inte Röd fick så mycket att säga till om. Blå vet att Människan vill lyssna på Blå men ibland är det som om någon kidnappar Människan. Då kan Blå räkna med att det är Röd som varit framme.

Det blir ett tydligt tecken på Människan när Röd börjar vakna till liv. Människan blir orolig, vandrar fram och tillbaka. Människan kommer inte till ro. Då vet Blå att det är dags att höras lite mer och vaka över Människan. Blå vet att Röd är på intågande. Då gäller det att vara beredd. Ibland kan Blå övertyga Människan om att Röd är elak och inget att lyssna på. Allt beror egentligen på hur Människan har det just då. Blå hoppas och tror att med tiden så kommer Människan att lyssna mer på Blå än Röd. Vägen dit är dock lång och väldigt krokig, för att inte tala om alla kullar som skall bestigas.

 Människan kommer till sans och börjar inse vad som hände. Människan skäms och känner stor skuld. Tänk att Röd fick föra sin talan igen. Människan inser att det är Blå som skall få föra talan. Frågan är bara hur Människan skall göra för att få Blå att höras mer än Röd....

Övning ger färdighet men skammen, skulden och ångesten som Människan får när Röd har fått hållas är svår att hantera. Det är så lätt för Röd att ge sig på Människan när svagheten finns. Det borde vara förbjudet och Blå brukar försöka läxa upp Röd men det är ingen ide längre. Blå kommer att få ge upp den tanken. Blå får lägga energin på att försöka få Människan att lyssna mer på Blå. Samtidigt som Människan måste försöka sansa sig och lyssna på Blå. Det är ändå Blå som vill Människan väl...

Speeeeeedad!!

Herre jösses säger jag bara. Jag är hög. Det finns ingen annan förklaring till hur jag mår. Jag har hjärtklappning och klarvaken. Dock är magen helt ur lag och jag tror jag vet var jag kommer att tillbringa större delen av natten. Får nog leta tag på en bra bok. Vad kan vara bättre än en av böckerna i FAA. Så kan jag läsa igenom 12-stegsprogrammet. Två flugor i en smäll!!

Hjärtklappning samtidigt som jag har ett lugn i kroppen. Det är svårt att förklara. Jag har ju fått i mig den drog jag går igång på och det lugnar min kropp. Suget är tillfredsställt samtidigt som jag är speedad på den drog jag fått i mig.

Så nu är det lugnt tills kroppen/hjärnan inser att det var en engångsföreteelse och att det är dags att avgifta igen.

Det är skrämmande att själv läsa vad jag skriver. Hög! det är något man blir på narkotika. Jag är ingen narkoman. Det finns författare som säger att socker är som kokain. Jag vet inte för den enda drog jag provat är socker.

Nu skall jag gå dit jag behöver och sen försöka knyta fast mig själv i sängen och sova....

Lånad från Internet

Lobotomera mig tack!

Fan jävla skit!
Jag har krigat, kämpat och hållit mig på banan i flera veckor men idag sket det sig :(

Är trött och det märks mer och mer. Det är svårt att hålla koncentrationen uppe och det får jag lida för nu den närmaste tiden.

Vi var väldigt få på jobbet idag, de flesta var på planeringsdag. På bordet i matsalen står det ett paket digestivekex. Jag äter inte det. Men så frågar en arbetskamrat "äter du sånna?" eee nej men tydligen gör jag det. Jag åt ett halvt digestivekex till eftermiddagsfikat. Jag ville bara gråta, inte för att jag bara ätit ett halvt kex utan för att helvetet börjar om. Avgiftning igen :(

Det kommer bli tuffa dagar framöver IGEN!!!

Kan ingen öppna min hjärna och bara ta bort de skadade cellerna? det går att operera så mycket annat då kan jag väl få det här bortopererat....

Besviken och åter besviken på mig själv. Vill bara skrika, slå och banka på något, inte för att det hjälper mig men det ger lite utlopp för aggressionerna. Jag hann ju inte ens reagera på händelsen. Det har aldrig tidigare hänt att jag ätit på jobbet, jag har klarat mig där och gått därifrån om det varit för frestande.

Vilket världskrig jag har i magen. Jösses vad ett halvt kex kan föra liv. Det låter som en hel armé!! kroppen är speedad och jag kommer troligen inte att sova i natt. Snart kommer troligen hjärtklappningen också.

Jag skall på kören i kväll. Hoppas alla hinner sjunga lika fort som jag eftersom jag redan har farten uppe...

Jävla skit! sorry för svordomar men jag använder i alla fall dem små ;)