Fan jävla skit!
Jag har krigat, kämpat och hållit mig på banan i flera veckor men idag sket det sig :(
Är trött och det märks mer och mer. Det är svårt att hålla koncentrationen uppe och det får jag lida för nu den närmaste tiden.
Vi var väldigt få på jobbet idag, de flesta var på planeringsdag. På bordet i matsalen står det ett paket digestivekex. Jag äter inte det. Men så frågar en arbetskamrat "äter du sånna?" eee nej men tydligen gör jag det. Jag åt ett halvt digestivekex till eftermiddagsfikat. Jag ville bara gråta, inte för att jag bara ätit ett halvt kex utan för att helvetet börjar om. Avgiftning igen :(
Det kommer bli tuffa dagar framöver IGEN!!!
Kan ingen öppna min hjärna och bara ta bort de skadade cellerna? det går att operera så mycket annat då kan jag väl få det här bortopererat....
Besviken och åter besviken på mig själv. Vill bara skrika, slå och banka på något, inte för att det hjälper mig men det ger lite utlopp för aggressionerna. Jag hann ju inte ens reagera på händelsen. Det har aldrig tidigare hänt att jag ätit på jobbet, jag har klarat mig där och gått därifrån om det varit för frestande.
Vilket världskrig jag har i magen. Jösses vad ett halvt kex kan föra liv. Det låter som en hel armé!! kroppen är speedad och jag kommer troligen inte att sova i natt. Snart kommer troligen hjärtklappningen också.
Jag skall på kören i kväll. Hoppas alla hinner sjunga lika fort som jag eftersom jag redan har farten uppe...
Jävla skit! sorry för svordomar men jag använder i alla fall dem små ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar