Inte på topp

Vi behöver verkligen regn men min kropp mår så dåligt av det vädret. Det värker och känns som influensa. Tappar saker och känner mig som en halvdöd 100-åring. Lederna svullnar och blir stela. Det slipper jag i alla fall på sommaren.

Gnälla hjälper inte mig att bli smärtfri men de lättar för stunden. Smärtfri har jag glömt när jag var så det tror jag inte på längre.

Nej nu avgår jag tills vädret blir bättre!!

Planerar....

När diplomet kom började jag och en vän fundera på vad som var skillnaden mellan diplom och licens. Enligt skolan där jag gått utbildningen så handlar det bara om vad skolan kallar det för att visa att eleverna är godkända. De upplevde dock att det var vanligare med licens inom gym branschen och därför har de nu uppdaterat sina utbildningar till att kallas både diplomerad och licensierad.

Jag har nu beställt till en licens så att jag kan säga att jag är både diplomerad kostrådgivare och licensierad kostrådgivare! Kanon tycker jag =)

När orken finns så håller jag på att planera hur företaget skall se ut. Skriva ner alla frågor som jag behöver ställa till mina kunder för att få så bra bild som möjligt. Fast jag ska ju ändå inte tjata ut dem. Det är svårt att tänka sig in i hur andra skulle vilja ha det. Jag skall ju hjälpa kunderna utifrån deras önskemål inte vad jag tycker är intressant.

Vilka förväntningar har du om du skulle komma till mig som kostrådgivare? Vilka frågor är du beredd att svara på? jag menar, det som rör kost är kanske inte så konstigt men finns det någon fråga du absolut inte kan tänka dig att svara på? det skall givetvis ha betydelse för kostrådgivningen ;)

Motivation...

Var hittar jag motivationen när inte ens vetskapen om att må bättre räcker? Det känns mer som att inget spelar någon roll. Jag har lagt på mig en del på grund av utmattningen och begränsningen av träning. Tycker ändå att det har gått fort och skett under den senaste tiden. Alltså borde jag ha full möjlighet att stanna upp och vända och gå neråt igen.

Kroppen svarar inte alls på samma sätt längre. Jag behöver komma på ett sätt att få fart på förbränningen igen. Bygga muskler och konditionsträning. Min kropp knorrar ibland när jag skall göra en del saker. Det som tidigare gått som en dans är inte lika lätt längre. Jag får försöka bygga tillbaka en del av kroppen och samtidigt få igång förbränningen. Allt det där vet jag men varför kan inte arslet lyfta sig självt och göra det då?

Det handlar om att få saker gjorda! jo jag vet att det är en del av utmattningen men jag kommer inte att tillfriskna från den om jag skall gå runt och vara stressad för att jag inte tar hand om min kropp.  Den onda cirkeln behöver brytas! Idag blev det 4 km promenad före frukost. Tänkte springa men det var så varmt och kvavt så jag gick istället.

Kosten

Har stramat upp kosten en del och funderar på om jag verkligen är hungrig eller bara sugen. Insett att jag ofta äter efter klockan oavsett om det behövs eller inte. Är jag inte hungrig vid lunch så är frågan vad jag åt till frukost och om det är rimligt att jag ännu är mätt. Har ju svårt för det där med hungers känslor så jag får vara vaksam så att de inte lurar mig. Det kan bli åt båda hållen. Sluta äta eller äta jämt. Det finns uppenbarligen inget mitt emellan.... Som vanligt!

Flytten är klar men det är ännu en hel del som skall packas upp och komma på plats. Gamla lägenheten skall ännu städas. Skall försöka få till en del i nya lägenheten så att jag kan ha mina skivstänger framme så kanske det blir lättare att få ihop styrketräningen. Den ger effekt på kroppen och så kombinera det med promenader/spring.

Kroppen känns inte lika svullen längre men om det är mer än vatten som försvunnit vet jag inte. Håller koll på kläderna och där är det tveksamt :(

Hitta motivationen...

Det var tufft att ställa sig på vågen och inse att 10 kilo har kommit tillbaka 😢 jag var två kilo från målvikt när utmattningen slog till. Då klarade jag knappt av att ta promenader vissa dagar. Ingen gympa på hösten blev det, inget stående vid skrivbordet på jobbet. Jag har klarat det en gång men har ingen motivation till att göra det igen. Jag springer lite nu men det hjälper inte. Äter troligen fel. Kan bara inte få mig för att plocka fram verktygen jag redan har.

Just nu är jag mitt i flytten och när det är klart då måste jag göra en förändring,  det här håller inte. Jag kommer att gå ner mig mer om jag inte tar tag i vikten igen. Den är så pass avgörande....

Någon som är med mig? 1 juli börjar vi! Stöd och pepp hittar vi hos varandra  😃 vilken "diet" du väljer spelar ingen roll bara du inte prackar på den på någon annan.  😃😃😃💖💗

Nej du....

... lilla vän. Mig lurar du inte :P uppenbarligen har jag fått i mig något som jag inte borde. Hur jag märker det är egentligen ganska enkelt. Suget kommer smygande, tänker bara på sötsaker och sådant jag inte äter. Kan helt plötsligt få för mig att jag skall göra kokosbollar, fast jag inte ätit det på flera år.

Jag har mitt hem sanerat på sådant jag inte får/bör äta. Så oavsett hur många gånger jag öppnar skåpen så finns det inget att smaska i sig. Problemet kommer när det är dags att gå på affären. Oftast har jag ett litet lager hemma så att jag inte behöver gå just när det är som mest riskfyllt.

Det gäller dock att vara observant på vad hjärnan säger. Den är expert på att luras. När du upptäcker att du har ett "behov" av att handla sådant du inte använder eller behöver, då spelar hjärnan dig ett spratt. Jag fick helt plötsligt för mig att jag måste handla hushållspapper. Till saken hör att det gjorde jag för ca 2 veckor sedan och det är inte slut. Jag vet, av erfarenhet, att när jag väl är på affären är det svårt att förhandla med den envisa hjärnan. Det blev inget hushållspapper den dagen och ingen av de andra dagarna heller.

Vad som lurat sig in i min mat vet jag inte alltid. Jag åt på restaurang i fredags, det kan mycket väl vara det. Oftast gömmer sig en del socker i kryddor och då är det kört. Tack och lov blev inte dikeskörningen för stor. Effektivaste sättet att komma upp på banan igen för min del är att äta ägg. Mättande och innehåller det mesta. Så då lever jag på ägg några dagar för att tömma kroppen på det som triggar. Här gäller det ju att var och en hittat sitt sätt att hålla sig på banan. Planering och åter planering... Trist men det är det enda som hjälper....

Ordning! ! !

Ja nu måste det bli lite ordning på kosten igen. Det är inte direkt så att jag fuskar men portionerna har blivit större och jag små äter utan att vara hungrig.

Det är säkert lätt att tapp rutinerna när man går hemma. Ändå försöker jag hitta någon form av ordning på dagen. Kylskåpet är dock för lätt att komma åt
Har känt ett sug i flera dagar så nu blir det ägg...

Jag vet vad som fungerar och inte så då rensar jag kroppen med ett par dagar med ägg. Låter säkert knäppt men det är mitt sätt att rensa. Ägg fungerar och ett par dagar klarar kroppen.

Får nog säga att jag mår bättre av att äta ägg ett par dagar än att känna sug med risk för återfall.

Någon som är med på att ställa tillbaka ordningen? 

Inspirera

Tänk att få möjligheten att inspirera andra =) den förmånen har jag ibland. I år gick den möjligheten av stapeln i Ljugarn den 7 maj. Den här gången skulle vi baka hallonpaj och göra fettbomber tillsammans. Det var eftermiddagens fikabröd. Deltagarna skapade med stor lust och undrade nog vad sjutton det skulle bli.

Skjuts in i ugnen och sen pratade vi om socker. Inget direkt ovanligt när jag är i farten ;) Jag hade tagit med mig min utställning som jag hade på biblioteket i fjol somras. Där visade jag hur mycket tillsatt socker det finns i frukost och mellanmål. Deltagarna var förundrade över att det stoppas socker i allt. Försökte trycka extra på att man måste lära sig läsa på förpackningarna och förstå vilka namn sockret kan ha.

Jag skulle kunna prata hur länge som helst om socker och vad som är lämpligt att äta och inte. Tiden tog dock slut och jag återgick till köket och förberedde för fika.

Deltagarna smakade på pajen och fettbomberna de själva hade gjort. Sedan hade jag gjort chokladpudding i förväg. Den behöver stå en längre tid i kylen. Chokladpuddingen och hallonpajen var renskrapad. Gott betyg tycker jag =) Fettbomberna var det några kvar av. Vilket jag kan förstå för det är inte helt lätt att äta dem. Det gäller att huvudet klarar av att veta att du äter smör, kokosflingor och kakao.

Jag blir mer och mer säker på vad det är jag vill göra och vad som är mitt kall =) Måste bara få ihop allt och jag vet inte hur jag skall orka och hinna.....

Utsikten på morgonen 

Så lite kan bli så mycket

Ett av de stora problemen är att uppfatta saker på rätt sätt. Det är inte så att nej kan uppfattas som ja och tvärt om. Det är snarare så att småsaker kan bli hur stora som helst. Rutin har alltid varit viktigt för mig och nu ännu mer. Dock behöver jag träna på flexibilitet, alltså om något oväntat händer så skall inte hjärnan stänga av. Många gånger är det en fördel att ha en hjärna som är påslagen. En avslagen hjärna är inte mycket att ha. Det är då jag kan sitta ett par timmar framför tvn och titta på en svart bild.

Det som tidigare var småsaker som gick av bara farten har idag blivit som stora projekt. Städa ur bilen är en sådan sak. Jag har bytt bil och om jag bara städar ur den gamla så kan jag sälja den. Det har tagit mig fem månader att få det gjort. Idag när det blev gjort så tog det ungefär 45 minuter. Det har jag skapat till ett enormt problem och troligen skulle jag inte hinna göra något annat den dagen.

Att ha två saker planerade på en dag är max vad som fungerar. Blir det fler då skapar jag stress över att jag aldrig kommer att hinna och stressar mellan de olika sakerna och sen får jag sitta och vänta.

En del dagar innehåller mer energi och andra dagar innehåller väldigt lite energi. Det är svårt att hänga med i dem svängarna kan jag säga. Jag gillar när det är mer mitt emellan eller lagom. Ett bra ord i det här läget. Allt handlar om lagom men vad fan är lagom???

Känner att texten börjar bli lite osammanhängande, det är en rätt bra bild av insidan också. Borde logga ut och gå i säng...

Det hände...

Ni vet det där klassiska, det händer andra och inte mig. Men fan de hände. Jag vet att jag har pressat mig för hårt under lång tid men jag har inte kunnat prioritera. Det är så mycket jag vill och ännu mer jag borde och så alla måsten.

Det tog tvärstopp! rakt ner i det svarta hålet. Jag sprang nog inte in i väggen utan jag föll ner i ett svart hål. Det fanns ingen mening med något över huvud taget. Stiga upp? varför då? ligga kvar i sängen? nej för sjutton! där blir inget gjort. Även om jag steg upp för att få något gjort så fick jag ändå inget gjort för jag kan/kunde inte ta mig för något. Vet ni att det går utmärkt att sitta en hel dag och titta på tv!! Ja och tänker ni! men till saken hör att tvn inte ens var på. Jag satt och stirrade på en avstängd tv.

Jag har inte varit i det här läget att jag sover dygnet runt, jag har gasat så vansinnigt att det inte har varit möjligt att varken ligga ner eller sitta still. Duracell kaninen släng dig i väggen ungefär....

Jag har fungerat ett tag på att ta upp bloggandet igen. Det kommer kanske inte att bli så mycket men efterhand som jag kommer tillbaka till det som skall kallas livet så skall jag försöka berätta. Mest för min egen del. Att ha något att gå tillbaka till för att förstå hur det var och kanske också för att någon känner igen sig och får en liten puff åt rätt håll.

Jag hoppas och tror att det har vänt nu men det är läskigt att gå på den här linan, det är en balansgång och det är skitsvårt att inte göra för mycket. Då ligger jag i någon dag och bara befinner mig på soffan. Kan inte tänka, att koka kaffe kan vara en vetenskap. Att man skulle behöva vara professor för att koka morgonkaffe hade jag väl aldrig trott....

Ta upp bloggen igen...

Funderar allvarligt på att ta upp bloggandet igen. Kanske inte för att jag har så mycket att bidra med utan för att jag har ett behov av att skriva. Det händer hela tiden massor av saker som jag inte alltid vet hur jag skall förhålla mig till.

Den 5 november 2014 skrev jag sista inlägget här. Tanken var att fortsätta på annat ställen och några inlägg blev det men sen tog tiden slut. Jag blev tröttare och tröttare. Det har hänt en hel del sen dess och jag skall berätta efterhand.

Det mesta känns förvirrande just nu. Nutid, dåtid och framtid. Vad vill Kicki med allt och hur f*n skall hon kunna bestämma sig.... just nu känns det som en omöjlighet. Jag som alltid fattat snabba beslut. Kanske inte alltid bra beslut men det har i alla fall blivit ett beslut. Nu blir det mest mesiga svar.... På återhörande =) =)