Känslan när jag sitter på arbetet är att jag vill inte tillbaka efter semestern men jag har ju inget annat att gå till. Vi kommer få förstärkning med en person till under hösten. Tyvärr sker det för sent så det är knappt någon som har ork att introducera denna person. Det kommer bli tufft både för den som kommer och oss som är där redan.
De ställen där det värker som värst har jag tejpat med kinesiotejp, den är lite smärtlindrande och ger stöd för utsatta leder och muskler. Sedan går jag på Ipren, det hade nog inte gått så här långt om jag inte ätit det. Gillar inte tanken på att medicinera för att kunna arbeta men jag har inte så mycket att välja på.
Att gå med värk är tröttande och gör det ännu svårare att sova. Att sedan tröttheten startar sockersuget gör inte saken så mycket enklare. Känslan av att vilja kasta in handduken och gå på affären är överhängande hela tiden. Jag vet att jag inte kommer att må bättre om jag får ett återfall men jag mår fan inte bra nu heller. Frågan är bara på vilket sätt jag skall må skit!
I morgon är sista dagen att arbeta innan det som skall kallas semester. Jag har ingen aning om när jag kan gå hem i morgon eftersom det är en del saker som måste vara klara. Nästa vecka finns ju ingen avgiftshandläggare i tjänst, det innebär att ingen kan få svar på sina frågor under den veckan. Efter det så finns det en halvtidstjänst som avgiftshandläggare på plats. Då har fakturan nått brukarna och beroende på vad jag hunnit med nu så kan det bli mer eller mindre samtal.
En radikal förändring är ett måste! Frågan är bara vad jag skall hitta på???
