Ja, nej eller kanske

"Pippi"

Det är svårt att säga nej. Tänk vad skall folk tycka om jag inte gör som de förväntar sig??

Det är grunden till de mesta av min stress. Att jag inte kan säga nej! Men jag tränar stenhårt på det. Jag kommer att braka ihop som ett korthus om jag inte säger nej! De senaste dagarna har jag nog upplevts som en kärring. Jag har sagt ifrån och jag har sagt nej.

Folk som fått ett nej blir förvånade och faktiskt sura. De får ju merarbete själva eftersom jag inte tar de uppgifterna.

Hoppas bara att det är något som fortsätter och inte går över fort ;)

Måste erkänna att det var skönt att bara få säga "Nej! Jag har inte tid fören efter helgen då vi städat klart!"

Här är en bild då jag löser ett av vardagens problem. Ta sig upp på en hög häst ;) Det är här jag trivs bäst. Bland hästar och naturen

Wille

     

Äntligen en läkare

som lyssnar på mig. Som lyssnar på allt jag har att säga och inte ställer diagnos efter första minuten.

Förklarar att jag har värk i mer eller mindre hela kroppen. Händerna, axlar, nacke och skulderblad är värst sen kommer höften. Det flyttar runt. Säger att det spelar ingen roll hur jag ligger så får jag inte sova. Vaknar aldrig utvilad. Höll på att somna i väntrummet.

Han börjar ställa frågor och lyssnade in vad jag sa. Helt ärligt kommer jag inte ihåg frågorna för jag hamnade nog i chock över att han faktiskt tog sig tid.

När jag svarat på alla hans frågor så fick jag lägga mig på britsen. Han kände efter hur min höft kändes. Det gjorde så vansinnigt ont så det gick inte att hålla tårarna tillbaka. Sedan kände han på min nacke och jag skrek rakt ut. Då hade han bara tagit i den. Men efter ett par tryck och rörelse så fick jag sätta mig upp igen. Yr och öm får jag följa med in på kontoret. Där visar han mig en sida på nätet med en massa symptom. Han skrollar ner till PS (Primär Fibromyalgi), läs. Allt stämde. Sedan skrollade han tillbaka upp till cervikalsyndromet. Jag fick svar på varför jag känner mig fumlig och klumpig i mina rörelser. Varför jag ibland håller på att trilla omkull för att benet viker sig. Har tidigare hänvisat det till mitt gamla diskbråck. Varför jag är så vansinnigt trött och orkeslös.

Helt plötsligt fick jag förklaring på varför min kropp och jag inte samarbetar. Sedan kan jag ändå inte förstå vad jag skall göra med den här informationen. Men jag slipper gå runt och tro att jag inbillar mig. Sedan kommer säkert andra fortsätta tro det men det får va upp till dom.

Sedan undrade jag om det hade något med min övervikt att göra eller att jag har mitt sockerberoende. Han ruskade bara på huvudet och sa att det sitter i nacken, det har inget med vikten eller socker att göra. Läkaren anser att det här är så klockrent så det borde jag fått veta betydligt tidigare. Men men.....

Sedan berättar han att jag skall äta vitaminer. Multivitaminer, D-vitaminer och magnesium. Det kommer inte att läka min kropp men det kommer att hjälpa till att bli mindre sliten. Så idag kom ett skramligt paket med vitaminer och mineraler så här ska knapras ;)

Det är sköt att veta vad det är och att det inte är allvarligare än så här. Samtidigt som det är trist att  ha ännu en sjukdom att inte bli fri ifrån. Jag får väl lära mig att hantera den här också =)

Lite förbryllad

Jag ramlade tillbaka i gamla spår i helgen. Så måndag blev dag ett igen. Sötsugen på kvällen men inte av värsta sort. Tisdag gick bra och onsdag lika så. Idag har jag varit sötsugen men inte så att jag höll på att bli galen.

Det är skönt men det gör mig fundersam. Andra gånger har det varit rent jävligt att avgiftas och flera säger att det blir värre och värre. Då är min fundering, får jag i mig något som gör att jag underhåller i smyg? Nej det tror jag inte. Jag äter rena produkter och är försiktig med kryddor.

Ja det är bara att tacka och ta emot men jag kan ändå lite låta bli att undra.

Inför läkarbesök

Har varit på många läkarbesök under den senaste tiden. Har sökt för värken i mina leder.
Så här skrev jag innan ett av besöken:

• pågått under mer eller mindre hela mitt vuxna liv
• värken flyttar runt
• axlar
• höft, vänster
• nacke
• ländrygg
• armbåge, vänster
• fingrar
• handleder
• skulderblad
• kramper, framförallt i vaderna
• stel, mest på morgonen och lite bättre när jag blir riktigt varm
• svullna leder/muskler, ibland synligt och ibland känslan av att vara svullen
• svettas och fryser om vart annat
• känslan av feber, dock inget på termometern, normaltemp 36,5
• smärtkänslig, upplever att saker gör mer ont än det egentligen borde
• ofta ont i huvudet
• migrän sedan länge
• orkeslös, matt i kroppen
• vaknar aldrig utvilad, lika trött på morgonen som på kvällen
• vaknar ofta av värk i kroppen, trots Welpur-madrass
• magen är uppblåst, underlättar när kolhydraterna utesluts
• ofta en känsla av förvirring
• upplever att jag glömmer
• yr och ibland dålig balans
• väderkänslig
• lätt stressad
• svårt att hålla koncentrationen

Resultatet här blev att jag skulle kontakta sjukgymnast och stretcha. Det jag då informerade läkaren om var att jag stretchar varje kväll. Skulle jag inte göra det skulle jag inte komma ur sängen dagen efter. Det är trögt idag men utan stretch skulle det vara omöjligt. Men det var kortison och/eller sjukgymnast som var alternativet. Jag gick till sjukgymnasten och fick stretchövningar jag redan gör. Men jag har varit där i alla fall. Skall tillbaka snart igen. 

Vad den senaste läkaren sa kommer inom de närmaste dagarna. 

Full fart framåt!!!

I helgen som var gick körtävlingen av stapeln. Många förberedelser har gjorts och mycket skulle stämma överens dem dagarna. Nu är det klart och i det stora hela gick det bra.

Det har varit en ny erfarenhet men tyvärr kan jag inte säga att den legat bra i tiden. Huset är ännu inte färdigstädat och det skapar smått panik. Det är snart dags att lämna nyckeln och det är åtskilligt som ännu skall bort.

Många varv till återvinningen återstår. Nästa vecka är jag ledig och då skall det göras klart. Köra 24-timmar om dygnet om så behövs. Vill dock inte veta vad som händer när allt är klart. Proppen går väl ur men sen då.....

Vad gäller kosten så går det rakt åt hel...e! Det är för mycket runt omkring. Tröttheten och stressen är mina stora fällor och det är ingen nyhet att det är mycket av dem varorna.

Jag har börjat om idag för miljonte gången. Planen är att hålla det flytande tills huset är klart. Då är det ett stressmoment mindre. Jag får bli striktare och hårdare mot mig själv när jag kan koncentrera mig bättre.

Avgiftningen är inte kul det vet ni sen tidigare. Men jag gör väl det igen!!

En tanke

Det har varit en tuff vecka att hålla sig från sötsaker men det har gått. Känner en viss stolthet faktiskt =)

Sötsuget har kommit flera gånger under veckan. Oftast har det varit i situationer som jag har haft svårt att hantera, är trött eller bara på sämre humör. Jag har lyckats stoppa tanken på sötsaker flera gånger. Jag har lyckats byta tanken på sötsaker mot tanken på att det faktiskt inte kommer att bli bättre för att jag äter sötsaker.

Situationen, humöret, tröttheten är den samma, enda skillnaden kommer att vara hur jag mår över vad jag just ätit.

Det känns bra att under denna veckan kunna styra om tanken =) Ett steg i rätt riktning!!

Styrelsemöte

med mig själv. Ja vem är det som bestämmer i mitt liv? Jo det är jag... Det är tanken att det skall vara så i alla fall. Sen finns det en del motsträviga beroendetankar som försöker slå sig fram. Det är dock inte meningen att de skall lyckas med det. Jag har mandat att fatta beslut. Beroendetankarna har det inte. De är dock inte alltid införstådda med det....

Jag har återigen beslutat att en dag i taget, eller om det behövs så är det en minut eller timma i taget.

Styrelser brukar behöva ett mål. Mitt mål är att arbeta för ett tillfrisknande. Jag skall hålla mig från sådan mat som gör mig sjuk.

En plan jag har är att inte handla när jag känner mig osäker. Skulle jag ändå behöva göra det skall jag be om hjälp att handla. Denna vecka har jag varit på affären två gånger och klarat av det. Trots att jag var tveksam innan jag gick in.

Jag skall sedan ha möten med mig själv med regelbundna mellanrum. Planen och målet behöver kanske uppdateras eller förändras på något annat sätt.

Detta kan tyckas löjligt men det är precis så det är. Inte löjligt utan att jag behöver ett mål och en plan. Vad behöver jag göra för tillfrisknande?

Lånad från Internet

Ständigt, jämt och alltid!

Suget lurar bakom varje hörn. Det spelar ingen roll vilken väg jag tar så hittar beroendet mig. Det här är nog den enda kurragömma jag inte kommer vinna. Jag kan bara sitta tyst och vänta på att bli hittad.

Jag behöver gå på affären, får göra en lista till syster som får gå med mig. Det blir en lista på vad jag inte får handla. Jag behöver grönsaker och linsvätska men går jag dit så kommer det att vara så mycket mer jag "behöver".

Blir så trött på att alltid behöva ligga steget före hela tiden. Jag vill slappna av och bara göra som alla andra. Undrar om jag någon gång kommer att inse att jag aldrig blir som alla andra. För även om jag har bra perioder så kan det vända på sekunden.

Det är som att gå på ett minfält, du vet aldrig när du trampar fel och flyger i luften. Dock kommer jag inte att dö omedelbart om jag trampar på en sockermina.

Min hjärna och mitt beroende håller på för fullt att informerar mig om att jag faktiskt behöver bröd och glass. Det framgår inte tydligt varför men när jag stöter på något så kommer tanken upp direkt. "Det går att äta smörgås så löser de sig" Det är nog få saker som löser sig med smörgås.

Det gäller så att vara på sin vakt och svara direkt "Nej! Inget löser sig med smörgås!" jag är trött på att förhandla med min beroendehjärna, den är värre än treårstrotsen!

Vila

När halva terminen på gympan hade gått var jag så trött och sliten i kroppen så jag lovade mig själv att när terminen väl är slut skall jag vila i en vecka. Sedan blev det planering av ny träningsdag och jag flyttade fram min vilovecka några dagar.

Viloveckan börjar idag. Vila för mig innebär att jag inte har något pass att leda och inte heller något som är ansträngande. Gå en lagom promenad för att lufta hjärnan eller en lite sväng med småhästarna är ingen träning för mig. Det blir ingen gympa, spinning, styrketräning eller löpning denna vecka.

När veckan har gått får vi se hur kroppen mår. Jag skall ju till sjukgymnasten i halva maj och då får vi se vad hon har att säga. När vilan är över så är det fokus på styrka och löpning. Jag tänkte springa 1.5 mil på Lidingöloppet och då är det väl en fördel om jag orkar halva sträckan i alla fall. Resten går på envishet de vet jag :)

Dag tre

Har ett konstant sug hela tiden. Är hungrig också. Fast det är svårt att skilja på hunger och sug när hjärnan inte vill samarbeta.

Har nu snart klarat av dag tre efter sista återfallet. Huvudvärken börjar ge med sig och jag är lite klarare i huvudet. Det är inte mycket men ändå åt rätt håll.

Rensar bland gamla saker och håller mig sysselsatt så att jag inte beger mig till affären. Måste även förbereda mat för i morgon då det är röjardag. Skall åka till återvinningen ett antal gånger i morgon och hinner troligen inte göra någon mat då. Skall bara komma på något enkelt att ta med.

En dag i taget!!