Suget lurar bakom varje hörn. Det spelar ingen roll vilken väg jag tar så hittar beroendet mig. Det här är nog den enda kurragömma jag inte kommer vinna. Jag kan bara sitta tyst och vänta på att bli hittad.
Jag behöver gå på affären, får göra en lista till syster som får gå med mig. Det blir en lista på vad jag inte får handla. Jag behöver grönsaker och linsvätska men går jag dit så kommer det att vara så mycket mer jag "behöver".
Blir så trött på att alltid behöva ligga steget före hela tiden. Jag vill slappna av och bara göra som alla andra. Undrar om jag någon gång kommer att inse att jag aldrig blir som alla andra. För även om jag har bra perioder så kan det vända på sekunden.
Det är som att gå på ett minfält, du vet aldrig när du trampar fel och flyger i luften. Dock kommer jag inte att dö omedelbart om jag trampar på en sockermina.
Min hjärna och mitt beroende håller på för fullt att informerar mig om att jag faktiskt behöver bröd och glass. Det framgår inte tydligt varför men när jag stöter på något så kommer tanken upp direkt. "Det går att äta smörgås så löser de sig" Det är nog få saker som löser sig med smörgås.
Det gäller så att vara på sin vakt och svara direkt "Nej! Inget löser sig med smörgås!" jag är trött på att förhandla med min beroendehjärna, den är värre än treårstrotsen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar