Fastedagarna

Ja de där 5:2 är både svårt och inte. Trodde jag skulle vara mer hungrig de dagar jag fastar än vad jag varit. Det är svårt att motivera varför jag inte äter lunch på jobbet. Jag äter min frukost samtidigt som förmiddagskaffet och det fungerar bra. Sedan äter jag kvällsmat efter 18 helst närmare 19.

Svårigheten nu har varit att jag varit så sötsugen och stressad över jobbet så jag har fallit igenom flera gånger både på fastedagar och vanliga dagar. Så nu är det en kamp att komma på banan igen.

Jobbet ställer till en hel del och jag kan bli så irriterad att det är okej att en i gruppen får må dåligt och inte vi andra. Ja de mötet vi hade får nog bli refererat i ett eget inlägg när jag orkar skriva det.

Målvikt?!?!?!?!

Vad är egentligen målvikt och hur vet du att du kommit dit? Räknar vi BMI så är jag överviktig ännu. Har en vikt på 92 kilo och då är mitt BIM 28,7, vilket är övervikt. Skall jag ner till min idealvikt så skall jag väga mellan 62 kilo och 80 kilo till mina 179 centimeter. Men BMI tar inte hänsyn till muskler och jag har nog mer muskler än normalt även om det är mindre än tidigare. Så hur vet jag att jag nått min idealvikt/målvikt?

Har aldrig tidigare reflekterat över idealvikt och målvikt. Det har varit så långt borta. När jag började min viktresa på 127,7 kilo så trodde jag inte att det var möjligt att komma under 100 kilo. Så nu är jag där även om det har tagit tid och det har varit mycket svett och tårar längs vägen.

Så några kilo mindre skall det bli och så får vi se vad som blir min idealvikt.....

5:2

Jag har trillat dit, precis som många andra. Jag testar 5:2 metoden kombinerat med lchf och utan socker/sötningsmedel. Hängde ni med :)

Min dag idag:
4:40 klockan ringer men jag vill inte kliva upp
4:50 kommer ur sängen, morgonbestyr och ett stort glas vatten (0,5 liter)
5:50 åker till jobbet, gasar lite mycket, Förlåt.
6:35 på jobbet, dricker kaffe och funderar ut dagens arbete.
9:30 kaffe igen och två ägg. Började bli hungrig men inte alls så farligt som jag trodde.
12:00 lunch, fick bli en kopp te för att hålla värmen
14:30 kaffe igen. Försöker att dra ner på det här kaffet men idag fick de bli så.
18:15 äter kvällsmat. räknat ut så att det blir lagom med kalorier. Maten består av köttfärssås, haricots verts, stekt svamp. Gott och jag började bli hungrig.

Nu kör det lite i magen men det är ju inte så underligt när den har varit arbetslös fram till nu.

Måste säga att det gått över förväntan idag. Trodde att jag skulle bli tokhungrig med tanke på att jag blivit det tidigare. Hoppas det fungerar ett tag till så kanske jag kan få fart på viktnedgången igen.

Nackdelar med 5:2 är ju att om du haft/har ätstörningar så kan det skapa problem så jag får vara uppmärksam. Jag vill verkligen inte tillbaka dit igen. Jag får tänka mig för och jag har pratat med folk i min omgivning. Börjar jag spåra ur och de märker de så får jag veta och det här är raka och ärliga människor så jag tror på deras hjälp.

Socker och sötsug

Ständigt sötsugen. Det måste inte vara godis utan det går bra med bröd också. Var jag än är och vad jag än håller på med så kommer sötsugen från ingenstans. Just nu är det lite mer än vad jag känner att jag klarar av. Jag vill kunna slappna av och gå på affären. Idag fick jag gå och handla och faktiskt så kom jag på mig själv med att stå vid naturgodiset. Men jag hade inte hunnit plocka i något ännu.

Försöker äta rätt och undvika allt det som triggar mig men det är svårt. Fokus ligger just nu på jobbet och att klara det. Har prioriterat bort en hel del från min fulla kalender och vad svårt det är att inte packa fullt igen. Allt detta tar energi. Det positiva är att jag tycker att medicinen gjort lite nytta. Jag är inte lika spänd längre. Det är ingen fiolsträng som vandrar runt i mina skor. De två senaste nätterna har jag sovit skapligt gott, bättre än på länge och då har jag dessutom handen i paket. Så om sömnen blir lidande nu så kan jag förklara det. Jag kanske ska ha handen i paket för att sova gott ;)

Företagshälsovården och ledband i tummen

Vilken kombination, företagshälsovård och ledband i tummen.... Men det är vad veckan som gått innehållit.

Vi började med en genomgång på den psykosociala skyddsronden som vi hade gjort på jobbet tidigare. Samarbetsproblem och problem med kommunikation blev resultatet. Inget nytt alltså. Ingen visste vart mötet skulle landa och hur det skulle gå och vi var inte så mycket klokare när det var klart heller.

Sedan hade vi planeringsdagar onsdag och torsdag. Tuffa dagar och många känslor. Dock var inte hela gruppen samlad. Ny handlingsplan är upprättad och skall jag vara ärlig kommer inte den att fungera. Varför skulle den fungera när inte den andra gjorde det. Nu väntar vi faktiskt på något konkret. En riktig åtgärd som ger resultat!!!

Småhästarna från Lojsta Hed är hämtade och jag har under veckan stiftat bekantskap med dem. Söta små varelser =) och så i lördags var det dags för dem att få komma ut. Det är bra om det är ljust när de får komma ut så vi vet att det går att se och hitta dem. När detta var överstökat skulle vi ut med ett gäng hästar. Så mitt uppdrag blir (självvalt) att sitta på vagnen och hålla i en häst bakom. Brukar inte vara några problem. Inte så nu heller. Men något händer och jag kan inte förklara allt för jag förstår det inte själv. På vägen hem så travar vi lite och hästen jag har i handen följer med hyfsat bra först för att sedan stanna till. Då händer något med grimskaftet jag har i vänster hand. Så tummen vänder sig bakåt och smäller till med ett skott. Som att bryta en gren. Gör så fruktansvärt ont så jag mår illa och det känns som om jag skall svimma. Tittar på tummen och konstaterar att den inte är ur led i alla fall. Fortsätter dagens äventyr med unghästar som skall i vagn och sedan kuskfest på kvällen. Dagen efter är tummen blå/svart och svullen. Åker till akuten då jag inser att är den trasig kommer jag att få men för livet och det vill jag inte. En tumme är bra att ha...

När röntgen är klar visar det sig att jag har dragit loss ledbandet från benet. Eller ledbandet har dragit loss en flisa ur benet. Jag fattar inte att ledbandet inte har gått av eller att senan gjort det. Nej då brister det loss en bit av benet istället. Fördel sa doktorn, benet läger bättre än ledbandet. Så nu är det gipsskena i 10 dagar, tillbaka på röntgen och sen gips igen. Förutsatt att allt läker som det skall. Tre veckor totalt skall jag vara handikappad. För de är så de känns. Jag har svårt att skriva på datorn och egentligen sköta allt som hör till vardagen. Handen svullnar lätt och gipset skaver. Det blir ju inte heller lättare och bättre för att jag är envis och stannar på jobbet längre än jag fått order om....

Blivande boxare :)

Fars dag!

Ja idag är det fars dag. Något många firar. Själv har jag inte kunnat fira min pappa på 18 år. Han rycktes ifrån oss alldeles för tidigt en kall dag i januari. Men vi hittade lösningen på det ändå. Vi firar mamma på både mors- och fars dag. För hon har ju fått vara både och. När de skulle ritas tekningar i skolan fick de bli till farfar eller mamma, morfar var ju redan borta. Enkelt och utan större komplikationer. För oss barn i alla fall.

Så grattis på farsdag till alla pappor i himlen =)

En vårdag 2011

Jag är inte rädd...

... jag kan flyga. Eller så får det bli "jag är inte sjuk, jag kan detta".

Var hos företagshälsovården idag igen. Sista gången och nu skall hon återkoppla till min chef. Vi pratade allmänt och jag fick verktyg för att kunna hålla fokus och koncentrationen på det jag håller på med.

Fokus på andningen och vara här och nu. Det gick faktiskt ganska bra när jag jobbade med det resten av dagen. 

Under de två veckorna jag gick hemma var jag inte sötsugen alls. Delvis så mådde jag illa av medicinen, vilket jag gör fortfarande men det går över fram emot eftermiddagen. Nu när jag är åter på arbete är jag sötsugen varje eftermiddag. Kan inte bero på att jag ätit för lite för det har jag inte, jag försöker äta även om jag mår illa. Inte helt lätt men det brukar gå, det tar bara längre tid. 

Pricken över allt är när chefen inte tror på oss som mår dåligt. Lysande chef tycker jag då. Det är möjligt att hon tror på oss men det framgår inte och vi känner inget stöd längre. 

En vanlig dag på jobbet ;)

AAAJJJJJ!!!!

Någon har kört över mig med en ångvält. Eller halva mig för det är mest vänster arm och höft som värker. Sist var det höger så det flyttar på sig också.

Värker om jag rör mig, värker om jag inte rör mig, värker hur f*n jag än gör. Det är frustrerande. En del av fingerlederna känns som om det är fullt av kaktustaggar i. Ni vet den när stickande känslan som inte går att få bort. Det är mina fingrar idag.

Vänster handled och tumme är inte heller kul. Jag vill verkligen veta vem som körde!! Va skit du ska få tillbaka ;)

Fryser om fötterna så raggarstrumporna (vi kallade raggsockorna för de när jag var yngre), vad ska de bli i vinter???

Tröttheten är ännu kvar men det är inget nytt.

Har också insett att jag behöver dra ner på kaffet. En kopp på morgonen, en på förmiddagen och en på eftermiddagen är för mycket. Jag som druckit en kanna vid varje tillfälle förut. Har även hällt i mjölk för att rädda magen. Men nu ryker de snart helt. Eftermiddagskaffet får åka först tror jag.

Ja det är skit med denna kropp! Var köper man en ny?? Tips mottages tacksamt =)

Snart måndag...

Ja snart är det måndag igen och jag har redan avverkat två veckors sjukskrivning. Visste att det skulle gå fort men inte så här fort. Har vilat så mycket jag har kunnat. Gjort saker som fallit mig in just då. Försökt vara ute i naturen så mycket som möjligt. Både på egna ben och på hästben ;)

Första veckan var full av stress, början på andra veckan var något bättre och nu är stressen på väg tillbaka. Varför? jo det är måndag snart.

Medicinen har gjort mig lite bättre i sinnet. Allt är kanske inte lika svart längre utan börjar få en gråare ton. Allt är grått i det här regnet men jag tror ni förstår hur jag menar...

Det trista med pillren är att jag ännu mår illa av dem. Frukost går bra men sen efter ca 1 timme kommer en våg av illamående. Ibland så att jag måste sätta mig ner och djupandas och hoppas att inte frukosten kommer tillbaka. Återigen går jag och mår småilla hela förmiddagen. Lunch får jag tvinga i mig och åta kan jag egentligen inte fören på kvällen. Trodde att det skulle gå över men inte ännu på nästan tre veckor...