Kanske, kanske inte

Ibland får jag för mig att jag känner mig bättre och mer positiv.Vilket är kanonbra om det är så. Återigen kan jag får känslan av att allt är svart och tråkigt. Kanske har med vädret att göra också ;)

Hoppas verkligen att medicinen hjälper mig upp och att jag är redo att börja jobba om en vecka. Längre sjukskrivning kommer jag inte att få och det kan ge min smått panik ibland.

Jag har vilat och faktiskt bara gjort sådant som jag mått bra av den här veckan som gått. Promenader i sol och bara samlat energi, lett spinning för positiva människor och haft min gympa. Sist men inte minst hästarna. Nu måste jag bara hålla kvar vid denna känsla och säga nej när jag inte orkar.

Det kommer bli den tuffaste utmaningen men skall jag någonsin bli frisk så måste jag.

Wille

Dagens träning 131024

Ja egentligen borde det stå gårdagens träning men då faller den inte in i alla andra titlar ;)

I går hade jag fått erbjudande om att leda spinning. Mitt pass som jag hade på lördagar la jag ned då det inte var mer än två deltagare. Det blir inte bra för varken deltagare eller mig som ledare.

I går körde jag ett pass för sju deltagare. Kul var det och det kanske blir fler gånger. Ibland är det så skönt att bara sätta sig på cykeln och göra något som man faktiskt kan. Inte tänka, inte fundera utan bara köra som om det var det enda jag gjort i hela livet.

Tröttsamt var det men såå skönt i kroppen. Sov gott hela natten =)
Tack mina spinningdeltagare i går ni var toppen!!!

Medicinen

Nu har jag ätit medicin sen i fredags och enligt doktorn kunde det ta upp till tre veckor innan skillnaden märks. Så jag förväntar mig inga under ännu ;) däremot så har bieffekterna kommit redan. Det är möjligt att du blir illamående sa doktorn. Men det är inget farligt bara obehagligt. Tänker att så illa kan det inte vara, jag brukar sällan få biverkningar av min medicin så jag slår det ur tanken.

Har nu gått runt och mått illa i ett par dagar. På morgonen går det bra och frukost får jag i mig men sen är det stopp. Lunch är inte att tänka på så då blir det ett rött te från Kränku, det klarar jag utan att bli sötsugen och det får stanna kvar i magen.

Jag hoppas verkligen att det är övergående för att må illa är bland det värsta jag vet, efter spindlar och hissar :)

Flygresan

Det är några dagar sedan vi var iväg med jobbet. Flyt till och från Arlanda blev det.

När vi åker hem kommer det en kvinna och sätter sig i stolen framför mig. Hennes resesällskap sätter sig bredvid. Kvinnan jag lägger märke till har ett ansiktsuttryck som säger att hon verkligen inte vill vara där. Jag tänker att stackare som är flygrädd. Det kan inte vara lätt, jag vet ju vilka rädslor jag strider emot och det är inte lätt. Nu skall denna kvinna sitta 40 min i ett plan som hon troligen är helt övertygad om att det kommer att störta.

Kvinnan ordnar fram och tillbaka och kommer inte till ro. Då ser jag att flygvärdinnan går fram till henne och lämnar något som ser ut som säkerhetsbälte. Då slår det mig att säkerhetsbältet skulle på ja. Sätter fast mitt eget och förstår kvinnans ansiktsuttryck.

Jag kan stänga mitt säkerhetsbälte utan problem, jag kan till och med spänna åt det ordentligt utan att det är någon risk för att det är för kort. Kvinnan framför mig är kraftig, så pass kraftig att hon inte får säkerhetsbältet att räcka till. Det var så klart ett skarvbälte (eller vad de heter) som hon fick av flygvärdinnan. Jag tycker så synd om denna kvinna. Samtidigt som jag är såå glad att jag har fått möjligheten att hantera mina problem. 

Det hade varit jag som behövt be om ett längre bälte om jag inte hade fått hjälp med min ätstörning och mitt sockerberoende. Jag är långt ifrån botad från det ena eller det andra. Jag har dock lyckats gå ner i vikt så att jag numera passar i en flygplansstol. Tack o lov för det!!!

Jag kan tycka så synd om folk som mår dåligt av sin övervikt. Jag vill hjälpa dem alla.

Jag kan äta

vad jag vill!! MEN inte idag. Skall jag vara helt ärlig så stämmer inte det heller. Jag kommer inte att kunna äta kolhydrater i "normal" mängd igen. Men den tanken klarar jag inte av. Så jag intalar mig själv att jag kan äta vad jag vill, bara inte idag. Då är det en ny förhandling i morgon och jag är förhoppningsvis lika klok då. Och väntar till en annan dag.

Jag försöker fokusera på vad jag KAN äta och inte på allt jag inte kan äta. Jag kan äta goda köttbitar med gräddsås. Jag kan äta härliga fräscha sallader med tillbehör i form av kött, fisk eller fågel.

Jag kan inte äta lasagne med massor av ost, potatisgratäng, rostad fralla med marmelad och ost. Inte heller chokladmjölk och leverpastejmacka. Ingen glass, godis, chips, kaffebröd eller kex.

Jag fokuserar på vad jag kan äta men vissa dagar är det svårt.

Jag vill, jag kan och jag ska!!! Vila och komma tillbaka starkare än någonsin :o)

Sjukskrivning och medicin

Hade träff med doktorn idag, efter råd från företagshälsovården. Förklarar läget för doktorn och hon anser att det är min chef som skall ta tag i detta. Hoppsan det har vi tyckt ganska länge faktiskt.

Eftersom större delen av mitt problem kommer från mitt arbete så vill doktorn egentligen inte sjukskriva mig, för när den går ut skall jag ju tillbaka till samma arbete. Hon anser att det bästa är om chefen kommer på en lösning eller jag kan ta mig därifrån. Jag vill att doktorn skriver recept på nytt jobb. Till saken hör att "min" doktorn har humor =)

Jag får medicin utskriven eftersom allt tyder på att jag har en depression och eftersom du kan bli sämre under de första veckorna så sjukskriver hon mig på grund av det. Annars hade jag inte fått någon vila alls. Jag har ingen aning om hur jag skall lösa detta för om två veckor har vi inte ens haft uppföljning av den psykosociala skyddsronden som vi haft.

Så med receptet på väg till apoteket, ja digitalt alltså, så knatade jag tillbaka på jobbet. Gör färdigt det jag måste göra och sen går jag hem. Efter att chefen frågat om det verkligen är jobbet som gjort att jag mår som jag gör. Går på apoteket och skall hämta ut min medicin. Har nog aldrig känt min så lite och skör som när jag skall gå och hämta min psykmedicin. Jag har inget emot att andra behöver och söker hjälp men att jag själv skall behöva det, ser jag återigen som ett misslyckande. Jag skall vara den starka som inte behöver hjälp med något!! Tårarna trillar nästan hela vägen hem. Ibland är det tur att det är långt mellan jobbet och hemmet.... Hur blev det så här??

Efter tjänsteresan och mötet med doktorn är jag trött, frustrerad och slut. Och helt plötsligt slinker det ner en chokladkaka från apoteket. Jälva skit (sorry för svordomen) jag som var på så god väg. Bara att börja om igen och klättra upp...

Ja nog sjutton är det mitt jobb som påverkar mig negativt det är det ingen tvekan om. Måste bara hitta energi och plugga klart så att jag sedan kan lansera mig själv som kostrådgivare och sluta på mitt jobb. Det kommer gå fortare än att hitta ett nytt tror jag.

Nu tar jag min sargade och sockerstinna hjärna och ser något mindre bra tv-program.

Kram på er!!!

Tjänsteresa

I morgon, innan tuppen vaknat, bär det av mot Visby och flygplatsen. Vidare till Arlanda och tåg till Falun. Kul ska de bli. Vi ska träffa andra personer som jobbar med samma sak som vi gör. Räknar på hemtjänstavgifterna, har samma verksamhetssystem som vi har och som dessutom har utförd tid. Något vi vill införa så snart som möjligt. De har jobbat lite längre i verksamhetssystemet och vi hoppas kunna lära oss något av dem. Då kan vi hjälpas åt att utveckla vidare sen. Tillverkarna är inte helt lätta att ha att göra med. Svar som "Det går inte!" är vanligare än "Det fixar vi" men när vi är klara kanske vi har fått dem lite mer positiva. Vi kommer att övernatta på hotell när vi nu är iväg.

Det som är tungt och tufft med denna resa är tröttheten. Jag hoppas kunna sova på tåget och vara lite pigg när vi kommer fram. Idag har jag varit så trött så att jag höll på att somna på vägen till jobbet. Det har aldrig hänt tidigare men ner med rutan och frysa en stund så gick det bättre. Läskigt var det!!

På fredag när vi är hemma igen skall jag till doktorn. Det är med blandade känslor som jag går dit. Efter rådet av företagshälsovården så gör jag det men är ändå fundersam på vad jag vill ha ut av det. Vissa dagar (läs oftast) är jag så trött, nedstämd och omotiverad så jag skulle kunna gå hem direkt. Stressen är ju som den är och jag hoppas att jag nu får möjlighet att lära mig hantera den. Om jag orkar det, där är nästa problem, att orka ta tag i saker. Fredagens besök får utvisa hur det blir.

10 000

Över 10 000 stycken gånger har min blogg vistats. Spännande att få veta något om er där ute i rymden ;) Hoppas att ni har det så bra som möjligt och att ni hittar någon inspiration här. Just nu känner jag mig inte så inspirerande och motiverande men och andra sidan kanske någon tänker "då är jag inte ensam i alla fall"

Företagshälsovården del 2

Då var de dags idag igen att gå till företagshälsovården för samtal. Det har inte hänt något nytt sedan sist, ja vi har gjort en psykosocial skyddsrond och en del i gruppen vägrade svara på enkäten. Säger en del tycker jag. Vi pratade inte så mycket om enkäten utan mera om hur jag kan få tillbaka glädjen, energin och lusten att fortsätta göra det jag egentligen tycker är kul. Vi pratade mycket om återhämtning och hur jag kan förhålla mig till det som stör mig. Antingen acceptera eller förändra så är det ju. Jag kan inte förändra min arbetskamrats beteende men jag kan förändra min reaktion på det. Om jag hade ork till det.

Allt kretsar kring ork och trötthet just nu. Har dock idag sagt nej till sådan som jag inte velat göra och sagt jo till det jag vill göra. Lyssna på hjärtat är svårt för då kan sanningen komma fram. Sanningen kan göra ont och då stänger vi bort allt istället. Jag behöver våga låta känslorna styra och inte bara förnuftet, eller rättare sagt det jag tror är förnuftet.

Vi pratade utmattningsdepression och med de reaktioner, upplevelser och känslor jag har så är den i antågande. Jag fick även göra en skattning av hur jag upplever saker. Det var 9 frågor som skulle graderas från 1 till och med 6. Beroende på slutsumman kan det avgöras om en utmattningsdepression är i antågande. Jag fick ganska höga poäng, så pass höga att det ingen större tvekan om att jag behöver ytterligare hjälp. Rådet var att kontakta vårdcentralen. Så det får bli mitt göromål i morgon. Jag är inte förvånad och det kändes lite som en befrielse att få det bekräftat. Även om många andra har sagt till mig att jag måste ta det lugnt så har jag inte lyssnat.

Sötsuget

Mitt sötsug vill verkligen inte släppa. På något sätt måste jag få i mig något som triggar suget. Jag tycker inte att jag äter annorlunda nu mot tidigare. Men jag får väl gå igenom kosten ordentligt igen och hoppas på att jag hittar boven. Det är tufft att hantera suget det kan jag lova.Men envishet av stål så ska de då!!!

Dagens träning 131001

Idag sitter jag på jobbet och får helt plötsligt en sådan lust att ut och springa. Det är länge sedan jag sprang och jag har inte haft någon längtan efter det heller. Men som jag sitter på jobbet kom den längtan. Då tackar jag för att vi har flextid och jag kan vänta in klockan 15 och gå hem. Egentligen har jag gjort mina timmar men det kan ibland bli surt om man går tidigare. Så jag sitter oftast kvar den tid jag måste. Pluss på flexen plockas ut vid bättre tillfällen.

Hem i raketfart och på med springkläder innan lusten går över. Regnet hänger i luften men det gör inget så länge det inte kommer ner. Springer ca 15 minuter och sedan är jag ganska rå i halsen då det är kallt ute och jag är inte härdad för det.

Känner mig lite bättre just nu och inte lika trött. Kroppens egna lyckohormoner far just nu runt i min kropp och det får de gärna göra ett tag till..