Viktminskningsförsök del 3, GI-metoden

Del 1 finns här och del 2 finns här om ni önskar att läsa dem.

Nu har vi kommit till GI-metoden. Den som jag trodde allra mest på faktiskt.

Läser Ola Lauritzsons bok om GI och vilken skillnad det skulle bli. Återigen stiger motivationen och jag startar med liv och lust. Att få äta mat var ju ingen nackdel. Att det dessutom var vanlig mat men med fullkorn och mer grönsaker gjorde inget.

Det fungerar bra och jag känner mig bättre och bättre. Det här kommer att gå vägen. Träningen fungerar och jag minskar i vikt =) Äntligen!!

Jag började på lägsta nivån, den nivå då du utesluter det mesta av kolhydraterna och kickar igång kroppen. Sparar lite kolhydrater varje dag eftersom jag tidigare läst att kroppen/hjärnan inte klarar sig annars. Jag får genast resultat och fortsätter. Kommer sedan till den nivån då det är meningen att kolhydraterna sakta men säkert skall plockas tillbaka. Något händer i min kropp, jag kan inte sluta äta de nya kolhydraterna. Fullkornspasta, mathavre, matvete, fullkornsris och potatis det hur gott som helst och jag äter som om jag kolhydratladdade inför ett jorden-runt-lopp. Jag vet att jag inte skall äta så stora portioner men det är som om någon annan matar mig...

Jag blir arg och frustrerad över att det håller på att gå åt skogen igen. Ju mer frustrerad jag blir desto mer kolhydrater går det åt. Har jag börjat kan jag lika gärna äta för det är ändå förstört.

GI-metoden fungerade inte den heller och jag kan inte förstå varför. Många av mina vänner och flera av dem jag möter på mina pass har använt sig av GI-metoden och har gått ner i vikt. Varför inte jag? inser att jag måste vara dömd till att vara överviktig. Det är min lott i livet.

Min kropp är ju skapt på samma sätt som alla andras, grundfunktionerna är dem samma. Ändå reagerar inte min kropp på samma sätt som flera andras när de lägger om kosten till GI. Jag visste inte då vad socker och stärkelse kan ställa till med.

Trötthetsfällan

Av flera anledningar sov jag dåligt i natt. Det innebär att den totala sömnen blev ca tre timmar. Inte tillräckligt för mig i alla fall. Jag behöver sju till åtta timmar.

Jag har lärt mig att de dagar då jag är så här trött är det så lätt att hamna i sockerfällan igen. Den klappar till precis som en råttfälla och så sitter du där med fingrarna i kakburken. Eller vad det är som är närmast.

Jag har ett hyfsat sockersanerat hem men det finns en och annan fälla kvar. Speciellt nu när jag har en syster på besök. Sedan är det ju det där med att gå på affären. Är jag trött eller hungrig går jag inte in på affären helt enkelt. Jag vet att jag inte kan motstå frestelserna och det är lika bra att inte utsätta sig för dem. Det är tillräckligt att gå där när jag är pigg och alert.

Så då sitter jag här framför datorn med en kopp citronte och funderar på vad, av det som redan finns hemma, kan bli min kvällsmat. Ägg, grönsaker, köttfärs, grädde och crème fraiche. Något skall jag kunna få ihop i alla fall.

Så vad gör ni när sötsuget faller på??

Viktminskningsförsök del 2, Viktväktarna

Del 1 finns att läsa här

Ja kvar är Viktväktarna, GI-metoden och LCHF. Egentligen vill jag inte kalla dem för bantningsmetod för det är en livsstil. Det handlar om att tänka långsiktigt men på olika sätt och med olika innehåll.

 Jag delar även upp dem i egna inlägg. Vet ju själv hur fort jag tröttnar på att läsa texter på datorskärmen :)

Viktväktarna var den första långsiktiga lösningen jag kom i kontakt med. Jag gick på möte, blev inskriven och ställde mig på vågen. Herre gud att den höll.... Sedan var det föreläsning och jag satt och sög in all information som gavs. Hem och läsa allt som gick att läsa. Motiverad så det fanns inga hinder i hela världen. Klart det här var det bästa som fanns. Jag kunde äta av allt och ändå gå ner i vikt.

Det här är så pass länge sedan så livsmedlen var indelade i grön, gul och röd. Gröna livsmedel var fria, där ingick grönsaker och frukt. Sedan var det gula, det var pasta, bröd, potatis och ja alla kolhydratkällor och proteiner. Där fick du endast äta ett begränsat antal ungefär 9-11 stycken om dagen. Hur många berodde på vad du vägde och din ålder. Röda prickar fick du bara äta 6 stycken i veckan. Det var då alla sötsaker, läsk och allt sådant som skulle begränsas. Sedan kunde du motionera dig till fler röda prickar, fast inte fler än 5 stycken i veckan.

I början fungerade detta och jag gick ner ett antal kilo. Sedan började motivationen avta och jag började fuska. De röda prickarna var ju så goda och det gick verkligen inte att sluta äta dem när jag väl börjat. Viktnedgången stannade och vände upp igen.

Sedan var det dags för Viktväktarna omgång två. Då hade systemet övergått till points. Allt skulle räknas på samma sätt som tidigare men nu hade alla "prickar" samma färg. Grundtanken är bra och du har en möjlighet att äta lite av allt. Du kunde träna dit till max 12 extrapoints i veckan. Vilket innebar att om jag körde ett spinnigpass så var det intjänat. Det var max 12 points som gick att spara. Men jag körde ju 4 spinningpass i veckan??? då hade jag ju egentligen motionerat mig till 48 points men fick bara äta upp 12. Jag var konstant hungrig. Frågade konsulenterna på mötet vad jag skulle göra. Du får lära dig hantera hungern fick jag till svar. Men ni som läst del 1 har sett en ilsken tyrannosauros rex som är på krigsstigen. Jag kunde inte hantera min hunger och dessutom var det just då, när jag var hungrig, som jag åt allt det där som definitivt inte ingick i viktväktarnas program. Jag skulle kunna säga att det sket sig ordentligt och alla kilon kom tillbaka som en bumerang.

Dagens träning 130727

Segt var de när klockan ringde i morse. Hade bestämt mig för att gå på gymmet till klockan 9 och bör hinna äta frukost före. Brukar försöka gymma på lördagsförmiddagen. Gymmet är stängt och jag har nyckel. Perfekt att gå runt och träna själv. Ingen som är i vägen och jag kan göra som jag vill ;)

Idag var det rygg, biceps och sneda magmuskler som skulle få sin en omgång. Ryggövningar blev rodd, marklyft, ryggresningar och diagonallyft. Ryggen är min svaghet fram för allt svanken så den behöver tränas lite extra. Känner direkt om jag inte tränar eller stretchar ryggen. Tränade även svanken genom att ligga på mage och flytta knäna ut och tillbaka. Rumpa och svank får jobba gott.

Bicepsövningar fick bli vanliga bicepscurl och "tummen upp" (håller i hantel med tummen riktad upp mot taket). Den övningen var tung idag...

Sneda magmuskler blev den övning jag kallar för orkanträdet. Har ingen aning om vad den heter egentligen. Du står med fötterna höftbrett isär. Håller en handduk mellan händerna, ca 10 cm mellan händerna. Sträcker armarna rakt upp och jobbar från sida till sida. Se bara till att du inte lutar framåt eller bakåt och att det verkligen är de sneda magmusklerna som jobbar.

Så lite stretch på det. Rygg, baksida av lår och nacke är obligatorisk stretch för mig när jag är varm i kroppen. Gör jag inte det så packar svanken ihop och jag går värre än damerna med rollator ;)

Sen är det bara att invänta eventuell träningsvärk och känna att kroppen fått jobba skönt.

Viktninskningsförsök del 1

Jag har testat många olika sätt att kunna gå ner i vikt men det är få som gett resultat. Här tar jag upp en del av dem men inte alla, vill inte göra inlägget för långt utan det kommer en fortsättning =)

Jag har provat bland annat Nutrilett, Modifast, Cambridge, Viktväktarna, Karolinska Sjukhusets löksoppa, Naturläkemedel, Brustabletterna "Viktkontroll" GI-metoden, Aftonbladets Viktklubb och LCHF.

Pulverdieter är absolut inget jag kan rekommendera. Jag fick magknip och kräktes efter ungefär 2 dygn. Så jag förstår varför folk går ner i vikt. Du får inte behålla något, inte ens vatten. Tänkte först att det var ett sammanträffande att jag fått magsjuka precis samtidigt men när jag prövat tre gånger och fått samma reaktion så fick jag inse att det nog inte var magsjuka. Värst var Nutrilett, där fick jag bara i mig två påsar sen var det kört. För att inte tala om hur hungrig jag var av denna diet. Får inte jag mat så förvandlas jag till ett monster som inte går att hantera. Tänk er en hungrig tyrannosaurus rex i människokropp ;)

Pulverdieterna gav minimal viktminskning och när jag sedan återgick till vanlig mat så kom alla hekto tillbaka igen. Jag vet att jag försökte förstå hur alla andra kunde lyckas men det övergick mitt förstånd och gör så fortfarande.

Karolinska Sjukhusets löksoppa skulle göra underverk. Den användes av sjukhuset till patienter med övervikt. Hittade receptet i mina gömmor:

Karolinska sjukhusets löksoppa
6 stora gula lökar

2 burkar konserverade tomater 800 gram

1 mellanstort vitkålshuvud
2 påsar löksoppa
2 gröna paprikor
4-6 morötter
1 selleristjälk
2 tärningar grönsaksbuljong
persilja, örtkryddor

Har förstått att receptet varierade men det var den här varianten som jag fick tag på. Sedan skulle det kombineras med olika tillägg under dagarna. Det pappret är borta. Så även resultatet. Det som är intressant är att det lovades ca 4 kilo minus på vågen. Ni kan ju tänka er hur magen mådde när det var det här som skulle ätas till frukost, lunch och middag. Behövde du mellanmål så var det löksoppa som gällde. Tror att jag stod ut i två veckor eller så var det min omgivning som inte stod ut längre ;)
Sedan hittade jag något reklamblad om tabletter och droppar som man skulle äta. Tabletterna skulle sväljas med kokt äggvita. Det var frukosten. Sedan skulle du ta dropparna i vatten. Det här skulle då göra att energiupptaget minskade. Tanken var nog att du skulle kunna äta som vanligt, förutom frukost, och ändå gå ner i vikt. Tänk tanken att äta god mat, fikabröd och godis och ändå gå ner i vikt. Tänk så lättlurad jag var!

Samma sak gäller brustabletterna som finns på närmaste ICA. Det står "Viktkontroll" på röret och ser ut som vilken c-vitamin som. Smakar sådär men vad sjutton hjälper de så får det vara värt smaken. Den skulle då öka förbränningen och du skulle få hjälp att gå ner i vikt. Ingen större revolution det heller.

Gör ett nytt försök

Åren går och jag söker kontakt med läkaren i ett annat ärende. Sitter och väntar på receptet på migränmedicinen och, som från ingenstans, kom modet och jag frågade om det fanns någon möjlighet att få hjälp med min övervikt. Jag sa att jag har en förmåga att äta alldeles för mycket och att jag har provat det mesta som går att prova.

Doktorn tittar på mig och säger att det enda hon kunde göra var att skriva en remiss för operation. Jag hade slagits av den tanken och tyckte att det var ett bra förslag. Doktorn undrade vilken metod som jag ville ha remiss på. Var det Gastric Bypass eller var det Gastric Banding. Jag hade ingen aning om skillnaderna och kunde inte välja. Doktorn skrev upp de båda alternativen på en lapp och så skulle jag gå hem och bestämma mig. Sedan kunde jag höra av mig så skulle hon skriva remissen. Jag ringde aldrig!

Jag gick hem och läste på och kom fram till att det var Gastric Bypass som var mitt alternativ. Samtidigt som jag redan då hade en förhoppning om att kunna arbeta med överviktiga individer, framförallt ungdomar och hjälpa dem till ett bättre liv. Hur skulle jag kunna stå framför de här människorna och tala om för dem hur de skulle gå ner i vikt om jag inte själv hade provat. Jag kunde inte fuska genom att opperera mig. Fusk eller inte men så tänkte jag då och det utan större värderingen än så.

Jag tänkte att det måste finnas ett annat sätt att gå ner i vikt frågan var bara hur???

Första kontakten med sjukvården

Jag hade tillslut tagit mod till mig för att kunna ringa till vårdcentralen. Det här är flera år sedan och jag kommer faktiskt inte ihåg när utan bara själva händelsen. Jag hade varit överviktig länge och något behövde göras. Min tanke var någon form av medicin och sen skulle allt bli bra. Hade ju provat att gå vid dietist och det fungerade inte. Dietisten berättar jag om i ett annat inlägg.

Ringer och får prata med en sköterska. Ber om en tid till doktorn. Det behövde inte vara en akuttid utan bara en möjlighet att få prata med en doktor. Varför då frågar sköterskan. För att jag behöver hjälp med min övervikt svarar jag. Sköterskan fräser att de faktiskt inte har tid för oss som inte förstått att vi inte skall äta för mycket, om vi bara kunde låta bli alla kakor, bullar och läsk så skulle allt se annorlunda ut. Det predikar hon för mig i telefon, det var det siste jag behövde höra. Skammen kommer och jag vet ju hur misslyckad jag är och nu är det bevisat. Denna människa har just talat om för mig att jag är precis så värdelös som jag själv trodde.

Jag får ingen tid till doktorn och bestämmer mig för att aldrig mer be om hjälp!

När började allt gå fel??

Det har jag verkligen ingen aning om. Det hade varit enklare, tycker jag, om jag hade kunnat peka på en speciell händelse och sagt att det var det som utlöste allt. Nu är det inte så enkelt med varken hetsätning eller sockermissbruk. Men tänk om....

Jag tänk om jag kunde säga att när jag trillade och bröt benet. Jag har ju inte trillat och brutit några ben, jag har bara inte kontroll över vad och hur mycket jag äter.

Jag har varit överviktig så länge jag kan minnas. Tittar jag tillbaka på skolkort så är jag rundast i klassen. Förvisso var vi inte så många i klassen men rundast var jag ändå. Ständiga försök att gå ner i vikt men inga större resultat. Det började tidigt, kan minnas att jag gick i fjärde klass när jag gick vid dietist och hon förklarade för mig vad det var som jag skulle äta och inte. Tror ännu jag har dem papperna kvar.

Fick inte äta leverpastej på smörgåsen och gjorde jag det skulle det vara den bredbara och så mycket tunt lager. Helst av allt skulle jag endast ha EN ostskiva på smörgåsen och då skulle det vara av den magra sorten. 

Jag kan även minnas att jag gick upp hela tiden, tror inte att jag gått ner en enda gång och ändå tyckte jag att jag följde dietistens råd! Motivationen var förmodligen inte på topp utan att det var skolläkaren och skolsköterskan som skickade mig dit. Gick jag dit så försökte jag i alla fall. Idag hade jag kallat det för ett halvhjärtat försök.

Vikten gick stadigt uppåt och när jag gick i sjätte klass kan jag komma ihåg att jag vägde ca 86 kilo. Det är ungefär vad jag skall väga idag som vuxen och färdigväxt. Tänk vilken chans det var till att retas med mig. Jag vägde för mycket och var rödhårig och dessutom fick jag glasögon. Fast glasögonen vägrade jag använda de två första åren.

Förmodligen gjorde mamma och pappa så mycket de kunde för att jag inte skulle gå upp i vikt men utan resultat. Jag var aldrig intresserad av idrott i skolan, det var en plåga. Delvis var det säkert det eftersom det var jobbigt att röra sig och att jag hela tiden fick höra att jag var stor och osmidig. Det i sin tur gjorde att jag hela tiden gick på max för att motbevisa dem. Gick väl inte så himla bra men träning fick jag och bevis för mig själv att det stämde att jag var osmidig och stor. Blev alltid vald sist när det skulle väljas lag till både brännboll och fotboll. Klart att igen ville ha med någon i sitt lag som inte kunde göra att laget vann, det säger sig självt.

Det var inte fören sommaren mellan 8:an och 9:an som jag hittade ett intresse som passade med mig. Jag började med hästar och där fick jag vara mig själv. Om jag vägde 10 kilo eller 30 kilo för mycket det brydde inte hästarna sig om. Jag var Kicki och ingen annan!

Nystart

Jag har tidigare bloggat på "Tankar och påhitt" men nu har jag bestämt mig för att renodla denna nya blogg. På min "gamla" blogg finns det mycket smått och gått så titta gärna in där.

Den här bloggen kommer att handla om sockerberoende och hetsätning men det kommer också finnas kost, recept, träning, motivation och liknande.

Jag kommer, med tiden, att berätta vad jag har gått igenom för att komma dit jag är idag. Det kommer bli motgångar och medgångar. Ingenting är lätt. Det kommer finnas perioder när det inte blir så många inlägg, just av den anledningen att det inte finns så mycket att skriva. Eller för att jag helt enkelt inte orkar just då.

Den gamla bloggen kommer att finnas kvar och det är möjligt att det kommer ett och annat inlägg där också. Det beror på vad jag får för mig att skriva om.

Har du frågor och funderingar är du välkommen att kontakta mig. Jag lägger ut mailadress snart. Måste skapa en som får höra till bloggen =)