Ja fy fasen..

.. så dålig jag blev. Som om jag inte visste det redan :(

Har inte orkat hålla mig i styr när det gäller socker och stärkelse. Gick på affären och fick ett infall som inte gick att motstå. Frossade rejält och insåg att magsäcken blivit mindre. Den mängd jag frossade har tidigare gett mig magknip och sedan kramp.

Nu blev det sju resor jävligare. Magsäcken är ju, som sagt, mindre men mängden föda blev ungefär den samma. Den natten var inte kul.

Magen har strejkat i tre dagar och jag är beroende av hur min mage mår. Är den kass så blir jag det med. Knappast något unikt för mig men det är mig jag pratar om.

Fick ta mig i kragen och utmana huvudet igen. Så idag är andra dagen jag är drogfri =)

En dag i taget, en timma i taget och en minut i taget!!

Lånad från Internet

Jag ger...

upp. Jag orkar inte stå emot längre. Det är för mycket just nu. Värk i mer eller mindre hela kroppen. Stress som gör mig gråtmild hela tiden. Koncentrationen ligger på att inte gråta och bli arg istället för det jag håller på med. Ett jobb som snart har manglat mig till smådelar. Känner mig som ett gammalt krakelerat fat.

Jag klarar en dag och sen är det kört igen. Försöker äta klokt så jag inte skall bli sötsugen på grund av det men det fungerar inte. Jag blir arg på mig själv och det hjälper inte heller.

Hittar massa borden hela tiden. Borde söka nytt jobb, borde städa, borde putsa fönstren, borde vika tvätt, borde städa huset, borde sova så jag orkar med veckan som kommer.

Tröttheten gör mig illamående. Dock inte så pass så att inte sötsaker kan slinka ner. Då hade det åtminstone varit någon nytt med det.

Tack och adjö för idag!!

I morgon är en annan dag...

Så tänker jag nästan varje dag. Det ger möjlighet att börja om och göra rätt varje dag. Eller i alla fall dom dagar då det har gått helt snett.

Jag är ännu inne i en period där min drogs röst hörs högre än den friska. Jag kan missköta mig idag för jag kan alltid börja om i morgon. Ett halvt rätt. Jag kan börja om men det ger mig inte rätten att få inta min drog idag.

Jag har ännu en otroligt hög stressnivå i kroppen. Jag har hjärtklappning mer eller mindre hela dagarna. Det beror förmodligen på att jag försöker ta mig från drogerna. Lyckas jag med det i ungefär en och en halv dag så kommer hjärtklappningen för att jag avgiftas. Trillar jag dit kommer först ett lugn och sedan hjärtklappning för att kroppen gasar och jag blir hög på drogen.

Jag ser godis och smörgåsar i varje hörn! Tror fasen jag ser i syne flera gånger. Jag vill HA!!!

Ännu är jag drogfri i dag. Men trött och känner mig slutkörd. Sitter och glor på saker och bara "fastnar" där.

Miss-handel

Ett ord som går att utläsa på olika sätt.

Jag är en miss handel alltså jag är fröken och jag handlar, det blir miss handel. Men jag är också bra på att misshandla. Inte andra utan mig själv och jag gör det ordentligt varje gång.

Fröken handlar och det blir till misshandel av sig själv. Hängde ni med? Det kanske bara är jag som gör det. Har haft en stund på mig att komma på det. Har ätit sådant som jag inte tål och fått tillbringa en stund på ett visst ställe. Den magknip och kramp jag får kan helt klart kallas misshandel av sig själv.

Tack och lov börjar det släppa nu och jag har förbjudit mig själv att gå på affären i morgon. Jag skall ut och åka men lämnar plånboken hemma. Det får räcka med körkortet. Eftersom mitt beroende, bevisligen, kan övertala mig till att handla på vägen hem så får jag lura beroendet med att inte ta med plånboken. Då är det svårt att handla.

Jag behöver hitta motivationen till att följa min matplan igen. Jag vet ju hur mycket bättre jag mår av den. Så i morgon blir en drogfri dag. Timme för timme för timme!!! återkommer i morgon så jag kan skriva hur jag lyckades =)

Helger och ledigt

Det är inte min grej att vara ledig. Jag fixar inte att bryta rutinerna som läget är just nu. Det har varit skönt att vara ledig och kunna koncentrera sig på en sak i taget men rutinerna har förfallit. Äter jämt även om jag inte är hungrig och efter mjölchocken ;) så har jag inte riktigt kommit tillbaka.

Jag kommer på alla möjliga orsaker till att flytta fram början på mitt drogfria liv. Jag vet vem det är som påverkar mig till det men jag hittar inte tillbaka till strukturen för att förhindra att jag lyssnar på den rösten.

Rösten kommer från mitt beroende. Jag vet det och jag vet också att på tisdag när jag sitter på jobbet kommer jag att vara galen och trött. Eller rättare sagt i ett töcken av bomull och huvudvärk från helvetet. Avgiftning kan det också kallas.

På tisdag är jag åter i vardagen. Rutiner som att stiga upp på morgonen har jag hållit hela veckan. Behöver rutiner på när jag skall äta. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag. Inte stup i kvarten och tid och möjlighet att springa på affären.

Så här var det på semestern i fjol med. Till årets semester måste jag komma på en smart lösning för att behålla rutinerna.

Skulle önska att det gick att åka på avgiftning och komma tillbaka utan huvudvärk, sötsug och allt annat helvete som följer med.

Piller

Det var vad jag fick av doktorn idag. Sökte för värken i mina leder. Vissa nätter sover jag inte många timmar och jag har svårt att sköta mitt dagliga liv. Det tröttnade jag på och sökte hjälp. Fick erbjudande om kortison i axeln. Tacka de nej! Det tar ju inte bort orsaken bara symptomen. Jag vet inte varför jag har ont, det är skillnad med tummen för där vet jag i alla fall vad jag gjort.

Jag kunde få naproxen utskrivet, det är inflammationsdämpande. Men jag vet fortfarande inte varför inflammationen uppstår. Sedan fick jag ökad dos av stämningshöjande medicinen. Den äter jag egentligen för depression och stress men den kunde även påverka smärtan på ett positivt sätt. Så lite mera piller och ett stort blåmärke i armvecket är ungefär det jag fick.

Proverna var för reumatism och sänkan. Tror dock inte att något av det ger utslag.

Vad var det så? Obalans i musklerna och telefonnumret till sjukgymnasten. Får väl gå dit och se om de kan göra under. Är dock lite tveksam eftersom jag har svårt att sköta min egen träning. Men jag ger det en chans.

Höften som spökar så att jag knappt kan ligga ned på natten var också muskulärt. Vad jag skall göra med den vet jag inte :(

Gick och fick massage efter och jag kan lova att min vänstra sida är tillsalu just nu. Värken blev inte mindre men spänningarna släppte. Trött och seg var jag innan och efter massagen blev det inte bättre.

Så nu utgår jag för dagen!

Ett steg framåt

Idag har jag varit såå seg i huvudet. Det har varit värre än att försöka tänka med sirap i huvudet. Segt och åter segt. Bakfull hade det hetat om jag druckit alkohol i går. Men jag får nog erkänna att jag var/är sockerbakfull idag. Vilken huvudvärk som kom krypande fram på förmiddagen. Urk!! Med värktabletter började det ge med sig.

Lämnade knäckebröd, bregott och ost till syrran och hon lovade att gå med mig och handla om det är något jag behöver under veckan.

Så sötsugen ikväll så tokig är bara förnamnet men som syrran sa när jag beklagade mig. Det är bara djävulen som viskar i ditt öra. Tror hon börjar förstå hur det ligger till =) Bra eller dåligt kan diskuteras...

Så idag har jag tagit en timma i taget och lyckats hålla mig på rätt väg. Nu loggar jag ut och landar i sängen! Sov gott!!

Krasch!!

Jag kraschade fullständigt idag. Jag fattar inte riktigt vad som hände. Mer än att jag skulle gå och handla toapapper och kom hem med knäckebröd, smör och ost. Inte han jag sansa mig och stanna upp fören det var för sent heller. 

Jag vet att min hjärna är upp och ner. Det är mycket som skall ordnas och fixas och även om jag är ledig från jobbet denna vecka så har inte huvudet tagit ledigt. Jag vet minsann att allt det jag borde gjort denna vecka skall jag hinna på nästa. Men det får jag ta då. Den förmågan som jag tidigare haft, att kunna stänga av och ta en sak i taget har slutat att fungera. Nu är det allt på en gång. Kaos är ett milt uttryck.

Jag har ingen aning om hur många knäckemackor jag ätit eller hur mycket ost som åkt ner. Jag ser bara vad som finns kvar. 

När jag väl kom till sans kom ångesten och ilskan på mig själv. Nu igen!! Jag äter inte sådant längre och lika förbannat har jag gjort det. Dessutom knappt utan att fatta att jag gjort det. 

Kroppen känns lugn och harmonisk just nu. Klart som fan den är ju hög på sig favoritdrog. 

Jag vet att jag kan och bör ringa en program vän när detta händer. Men jag hann ju inte. Jag fattade inte ens att jag just nu var i riskzonen. Eller jo det gjorde jag men jag har tidigare kunnat hantera det. 

Nu har jag allt jag behöver här hemma så nu blir det inga fler affärsbesök denna vecka. Skulle det falla sig så, får jag helt enkelt be syrran gå med mig och kontrollera så att jag inte handlar något jag inte får. 

Ansöka om hemtjänst för handel kanske ;)

I morgon är det jag som packar ner mina synder (knäckebröd, bregott och ost) och lämnar till någon i familjen som äter detta. 

Sedan är det dags att börja om. Gud så jag längtar tills det blir lugnare och jag kan få ordning på min kropp. Jag vill inte att den skall reagera på detta sätt men bevisligen har jag inte allt att säga till om. Jag måste dock lära mig att se tecknen...

Jag har idag skapat ett vackert kort med text på som jag skall ha i väskan eller plånboken. Jag skall försöka lära mig att sansa mig så pass så att jag åtminstone läser på kortet. 

Texten som står där är:

• Hur mår du efteråt?
• Du är värd mycket mer än att må dåligt
• Lämna över suget till din högre makt
• Det är din hjärna som vill dig illa
• Ditt beroende talar till dig
• Acceptera det du inte kan förändra
• Förändra det d kan
• Känslor är till för att hanteras

Denna dag är snart slut och i morgon är en annan dag. Det innebär nya tag och nya utmaningar. I morgon skall jag ta en timme i taget. En timme i taget skall jag vara drogfri!

Kram på er!! och sov gott...

Mat 140413

Dagens mat har bestått av

Frukost
150 g protein (1 ägg och makrill)
7 g fett (majonnäs)

Lunch
137 g protein (tonfisk)
250 g grönsaker (sallad, gurka, tomat, paprika, purjolök)
21 g fett (kokosolja)

Mellanmål
Nötter, för många och för snabbt :(

Middag
100 g protein (stekt kyckling)
250 g grönsaker (sallad, se ovan)
7 g fett (kokosolja)

Jag har svårt att hantera suget efter mjölet jag fick i mig i fredags. Gick på affären och kom hem med nötter. Slut på en kort stund. Nu får jag hålla mig från affären eller be om hjälp när jag skall handla. Jag behöver komma ur det här igen.

Det är svårt att tänka varierat när jag egentligen vill leva på kaffe och smörgås. Jag vet att det inte är bra för mig utan väljer säker mat. Sallad är snabbt och enkelt och "ofarligt". Anser att det är bättre att hålla sig till säkra kort när jag inte vet om hjärnan lurar mig eller inte.

Mat 140412

Frukost före springet
93 g protein (2 ägg)
100 g grönsaker (tomat, grönsallad, gurka)
28 g fett (majonnäs)

Mellanmål efter springet
80 g fett (avokado, nästan en hel, skar bort lite som såg osmakligt ut)

Lunch, försenad
130 g protein (stekt köttfärs)
150 g grönsaker (grönsallad, se ovan)

Middag
88 g protein (stekt bacon)
200 g grönsaker (sallad igen....)

Mellanmål
150 g grönsaker (hallon)

Summa inom parentes är rekommenderat intag
Protein 311 g (390 g)
Grönsaker 650 g (500 g)
Fett 108 g (105 g +21 g)

Grönsakerna går bra att få i sig men fettet och proteinet är svårt. Framförallt fettet. Det tar emot trots att jag är van att äta lchf..

Sol i sinnet

Solen värmer och jag har fått färg i ansiktet. Det är skönt ute nu! 

Hämtad från Internet

Det blir en bra helg =) och känner mig allt lite bättre till mods bara solen kommer fram. Säger som en man jag mötte idag. Det är svårt att inte släppa in solen idag...

Varit i stallet och hämtat energi, glada skratt och upptåg. Löpningen gick bra även om det var trögt. Det är ett tag sedan jag sprang. Eller det var i torsdags så det kan vara därför det var trögt också.

Ledig från jobbet och behöver inte tillbaka fören efter påsk. Det är skönt att inte behöva fara fram och tillbaka varje dag. Nu kan jag koncentrera mig på andra saker. 

Förbannad och sur!!

Idag var sista arbetsdagen innan påsk för mig eftersom jag är ledig nästa vecka. Då fick vi för oss på jobbet att vi går ut och äter. Spontant sådär.

Så vi stegar iväg till restaurangen som har skaplig mat. Jag är då lite försiktig eftersom jag inte äter vad som. Har tänkt ta en sallad och peta bort det jag inte äter. Det kändes enklast för mig.

Ser sedan att restaurangen serverar kött, det är bra då kan jag ta det till min sallad. Får köttet upplagt och så frågar de om jag vill ha sås. Min motfråga blir vad den är avredd med. Nja det vet hon inte. Är det stärkelse så kan jag inte ta den. Hon går ut i köket och frågar. Kommer tillbaka med svaret att det skall gå bra. Dum som jag är så går jag på det. Jag skulle ju ha frågat mer eller låtit bli när jag blev osäker. Men jag tror på det och när jag fått i mig en del av det inser jag att det måste vara mjöl i såsen.

Förbannad blir jag och går tillbaka och vill veta exakt vad såsen är avredd med. Mjöl får jag till svar av en annan som serverar.

Jälva skit och dubbel helvete. Jag har ätit mjöl och så är det bara att börja om.... GAAAAHHHH!!!

Vad har jag då lärt mig?! Jo tacka hellre nej en gång för mycket än en gång för lite. Tyvärr är det den hårda vägen jag måste lära mig det. Tydligen! Sur och sugen sitter jag här och beklagar mig och planerar avgiftningen igen....

Mat, mat, mat och åter mat

Jag är så trött på mat. Den ställer till problem för mig. Ja tycker att jag ätit bra och lagom mycket. Men fan heller, ursäkta svordomen. Men blir så trött på mig själv.

För flera år sen gjorde jag en kostregistrering och där visade det sig att jag åt alldeles för lite. Jag åt inte ens den mängd som skulle göra att kroppen uppehöll funktioner som andning, cellförnyelse osv. Dessa dagar hade jag kört spinning.

När jag övergick till LCHF blev det bättre. Då fick jag i mig mer energi.

Inom FAA pratas det om matplan, en individuell plan på hur du skall äta under dagen. Jag har fått hjälp att räkna ut hur mycket protein, fett och grönsaker jag skall äta. Tack för hjälpen!!! =)

Det är möjligt att jag hade kunnat göra det själv med den kunskap jag har. Fördelen, som jag känner, med att ha fått hjälp är att min hjärna inte kan lura mig att dra ner på energin redan i planeringsstadiet.

Jag har en matplan som innebär:
Frukost:
100 g protein 28 g fett
Mellanmål
50 g protein, 7 g fett
Lunch
130 g protein 250 g grönsaker, 28 g fett
Mellanmål
7 g fett
Middag
110 g protein, 250 g grönsaker, 28 g fett
Mellanmål
7 g fett

Det är såå mycket mat. Jag kommer halvvägs och sen är jag proppmätt. Så återigen har jag lyckats dra ner på intaget utan att fatta det själv. Jag tycker att jag har ätit lagom mycket men bevisligen inte. Denna fördelning skall innebära en viktnedgång. Och jag får äta mer än någonsin. Jag jobbar för fullt på att komma upp i denna mängd. Jag kommer att försöka skriva så ofta som möjligt vad jag äter och i vilken mängd. Jag får rapportera till bloggen.

Mat hade varit så mycket enklare om det bara hade varit piller. Jag kan acceptera att jag har tre olika piller. Ett för fett, ett för protein och ett för grönsaker. Möjligen ett för vitaminer och mineraler också. Några piller om dagen och jag behöver inte ens komma på vad jag skall laga för mat och inte heller frestas att äta sådant jag inte tål.

Tyvärr ser inte verkligheten ut så och kommer inte att göra det ännu på många år. Så det är lika bra att börja planera måltiderna för kommande vecka.

Allt har en mening....

Jag har alltid gillat att sjunga. Dock har jag fått veta att jag skall vara tyst för att jag inte kan. Samtidigt heter det ju att alla kan sjunga, det gäller bara att lära sig. En dröm som funnits länge är att få sjunga.

Fördelen med att gå på krogen och hög musik är att jag kan sjunga utan problem. Eller att sitta själv i bilen. Ni anar inte hur många duetter jag sjungit med kändisar över hela världen :D

I somras kom en informationslapp om att kyrkan skulle ha sommarkör. Kul tänkte jag och gjorde inte mer av det. Jag kan inte sjunga och var inte beredd på att prova heller. Sedan har jag en vän som, även hon, gillar att sjunga. Hon hade läst det här om sommarkör hon också. Hon var lite tuffare, hon ringde och frågade vad det innebar. Slutet på sommaren står hon och jag där och skall sjunga för första gången.

Så många begrepp och så mycket att lära sig. Jag har inte fattat ett enda dugg av det ännu men det gör inget för det är sjunga som är roligt. Tre gånger blev det att sjunga i sommarkören och flera nya vänner. Jag har sedan fortsatt att sjunga i kyrkokören. Det är ett glatt gäng och skratten behöver jag.

Att träffa nya vänner innebär att få dela nya erfarenheter. Det är något som jag har haft stor nytta av. Jag har fått ta del av erfarenheter om beroende som jag aldrig hade fått annars. Jag får lära mig hela tiden. Det stärker mig att någon har gått före. Det är det klassiska, du är inte ensam. Jag har upptäckt att FAA finns och vad det kan ge mig. Jag skall "bara" våga lita på programmet.

Hemlisar

Ett annat intresse jag har är hästar, även där har jag fått nya vänner som kan dela med sig av erfarenheter som få vet att de finns.

Så allt har en mening, det var meningen att jag skulle börja sjunga och det var meningen att jag skulle ta upp hästarna igen. För vilken avkoppling det är att vistas bland dessa kraftfulla djur!

Bara en nästan vanlig lördag...

Det har ju framgått att jag halkat av vägen under de senaste dagarna. Men idag känner jag att det är rätt dag att börja köra tillbaka upp på den riktiga vägen.

Jag har hästarna på förmiddagen, hem och äta lunch sen iväg på årsmöte med gymmet, sen städa gymmet. Sen hem och överleva suget av allt det jag inte längre äter... Ja så blev dagen!


I juli i fjol avsade jag mig mitt uppdrag som kassör. Det finns många och långa åsikter om det. Jag känner att motivationen för att driva något själv är borta. Jag har länge trott att det skulle vara möjligt att inspirera och driva både gym och folk till att göra ett levande och eftertraktat gym. Dock har jag nästan bara mötts av gnäll, svid och åter gnäll. Så i juli i fjol gav jag upp och meddelade att jag avgår. Mitt i planer för flytt och det är inte snällt mot andra. Men det är inte snällt av andra att lägga allt ansvar på mig heller. Så det får bli tack och adjö! En lite konstig och tom känsla får jag säga.

Så nu börjar ett nytt kapitel. Jag är fortfarande spinning- och pushledare men inte kassör.

Nu sitter jag här och försöker uthärda det sötsug som infunnit sig. Min kropp är helt övertygad om att den kommer att gå under om det inte serveras något sött snart. Håll ut!!!!

Havet är djup...

Lånad från Internet

Havet är djupt, nere på botten här är det toppen! Titta och njut... Så sjunger Sebastian i Lilla Sjöjungfrun.

Det har fått en annan innebörd när jag själv är på botten av mig själv. Efter att ha varit på botten ett par dagar skall jag nu försöka ta mig upp igen. Det är strömt och inte helt enkelt att ta sig upp. Vatten gör en flytande men i det här fallet är det tvärt om. Tyngden i kroppen gör det svårare att komma upp till ytan.

Lånad från Internet

Men jag har gjort det förr och kommer att göra det igen. Fortsätt simma, fortsätt simma... Från filmen Hitta Nemo.

Röd, Blå och Människan

Inom beroende pratas det ofta om en röd hund och en blå hund. Dessa två symboliserar det sjuka och det friska. Den röda hunden är det sjuka och beroende och den blå hunden är den friska delen av mig.

Att det är hundar spelar ingen roll, för mig duger det bra, gillar inte hundar så där jätte mycket och de skäller mest ;)

En diskussion mellan dessa två hundar och människan kan se ut så här:

Lånad från Internet

Röd sitter kaxigt och gungar på sin stol "vad var det jag sa" fräser han. "Du kunde ju inte klara dig, det hade jag kunnat tala om för dig för länge sedan". Människan står intryckt i hörnet och ser skamsen ut. Det är inte första gången som Röd skäller på Människan. Det händer titt och tätt.

Människan blir ibland lite starkare och försöker ge tillbaka på Röd men när Människan minst anar det så kommer Röd och anfaller. Det fräcka med Röd är att han anfaller när Människan vänder ryggen till. Människan skäms och är nära att börja gråta. Röd sitter ännu och gungar på sin stol " hade du gjort som jag sa så hade allt blivit mycket bättre" Röd försöker övertyga Människan om att det faktiskt är okej att äta sötsaker. "Godis är faktiskt gott" säger Röd. "Det innehåller massor av nyttiga saker", Människan blir lite tuffare och ifrågasätter "Som vad då?" Människan vet att det inte är sant! Röd far upp från stolen och skriker "Skit i de du! ÄT BARA!!" Människan håller på att blåsa omkull så som Röd skriker.

Människan viskar tyst "Ja visst, vad skall jag äta?" Röd far iväg och hämtar en smörgås med ost. Människan blir besviken, Människan hade faktiskt räknat med att få en lit centergodis i alla fall. Röd tvingar Människan att äta. Det vattnar sig i munnen på Människan. Blå skriker så högt det är möjligt "Nej! du blir sjuk av det här" Människan hör inte utan mumsar vidare. Röd har vunnit igen.

Lånad från Internet

Blå försöker prata med Människan, Blå är övertygad om att Människan skulle må bättre om inte Röd fick så mycket att säga till om. Blå vet att Människan vill lyssna på Blå men ibland är det som om någon kidnappar Människan. Då kan Blå räkna med att det är Röd som varit framme.

Det blir ett tydligt tecken på Människan när Röd börjar vakna till liv. Människan blir orolig, vandrar fram och tillbaka. Människan kommer inte till ro. Då vet Blå att det är dags att höras lite mer och vaka över Människan. Blå vet att Röd är på intågande. Då gäller det att vara beredd. Ibland kan Blå övertyga Människan om att Röd är elak och inget att lyssna på. Allt beror egentligen på hur Människan har det just då. Blå hoppas och tror att med tiden så kommer Människan att lyssna mer på Blå än Röd. Vägen dit är dock lång och väldigt krokig, för att inte tala om alla kullar som skall bestigas.

 Människan kommer till sans och börjar inse vad som hände. Människan skäms och känner stor skuld. Tänk att Röd fick föra sin talan igen. Människan inser att det är Blå som skall få föra talan. Frågan är bara hur Människan skall göra för att få Blå att höras mer än Röd....

Övning ger färdighet men skammen, skulden och ångesten som Människan får när Röd har fått hållas är svår att hantera. Det är så lätt för Röd att ge sig på Människan när svagheten finns. Det borde vara förbjudet och Blå brukar försöka läxa upp Röd men det är ingen ide längre. Blå kommer att få ge upp den tanken. Blå får lägga energin på att försöka få Människan att lyssna mer på Blå. Samtidigt som Människan måste försöka sansa sig och lyssna på Blå. Det är ändå Blå som vill Människan väl...

Speeeeeedad!!

Herre jösses säger jag bara. Jag är hög. Det finns ingen annan förklaring till hur jag mår. Jag har hjärtklappning och klarvaken. Dock är magen helt ur lag och jag tror jag vet var jag kommer att tillbringa större delen av natten. Får nog leta tag på en bra bok. Vad kan vara bättre än en av böckerna i FAA. Så kan jag läsa igenom 12-stegsprogrammet. Två flugor i en smäll!!

Hjärtklappning samtidigt som jag har ett lugn i kroppen. Det är svårt att förklara. Jag har ju fått i mig den drog jag går igång på och det lugnar min kropp. Suget är tillfredsställt samtidigt som jag är speedad på den drog jag fått i mig.

Så nu är det lugnt tills kroppen/hjärnan inser att det var en engångsföreteelse och att det är dags att avgifta igen.

Det är skrämmande att själv läsa vad jag skriver. Hög! det är något man blir på narkotika. Jag är ingen narkoman. Det finns författare som säger att socker är som kokain. Jag vet inte för den enda drog jag provat är socker.

Nu skall jag gå dit jag behöver och sen försöka knyta fast mig själv i sängen och sova....

Lånad från Internet

Lobotomera mig tack!

Fan jävla skit!
Jag har krigat, kämpat och hållit mig på banan i flera veckor men idag sket det sig :(

Är trött och det märks mer och mer. Det är svårt att hålla koncentrationen uppe och det får jag lida för nu den närmaste tiden.

Vi var väldigt få på jobbet idag, de flesta var på planeringsdag. På bordet i matsalen står det ett paket digestivekex. Jag äter inte det. Men så frågar en arbetskamrat "äter du sånna?" eee nej men tydligen gör jag det. Jag åt ett halvt digestivekex till eftermiddagsfikat. Jag ville bara gråta, inte för att jag bara ätit ett halvt kex utan för att helvetet börjar om. Avgiftning igen :(

Det kommer bli tuffa dagar framöver IGEN!!!

Kan ingen öppna min hjärna och bara ta bort de skadade cellerna? det går att operera så mycket annat då kan jag väl få det här bortopererat....

Besviken och åter besviken på mig själv. Vill bara skrika, slå och banka på något, inte för att det hjälper mig men det ger lite utlopp för aggressionerna. Jag hann ju inte ens reagera på händelsen. Det har aldrig tidigare hänt att jag ätit på jobbet, jag har klarat mig där och gått därifrån om det varit för frestande.

Vilket världskrig jag har i magen. Jösses vad ett halvt kex kan föra liv. Det låter som en hel armé!! kroppen är speedad och jag kommer troligen inte att sova i natt. Snart kommer troligen hjärtklappningen också.

Jag skall på kören i kväll. Hoppas alla hinner sjunga lika fort som jag eftersom jag redan har farten uppe...

Jävla skit! sorry för svordomar men jag använder i alla fall dem små ;)