Röd, Blå och Människan

Inom beroende pratas det ofta om en röd hund och en blå hund. Dessa två symboliserar det sjuka och det friska. Den röda hunden är det sjuka och beroende och den blå hunden är den friska delen av mig.

Att det är hundar spelar ingen roll, för mig duger det bra, gillar inte hundar så där jätte mycket och de skäller mest ;)

En diskussion mellan dessa två hundar och människan kan se ut så här:

Lånad från Internet

Röd sitter kaxigt och gungar på sin stol "vad var det jag sa" fräser han. "Du kunde ju inte klara dig, det hade jag kunnat tala om för dig för länge sedan". Människan står intryckt i hörnet och ser skamsen ut. Det är inte första gången som Röd skäller på Människan. Det händer titt och tätt.

Människan blir ibland lite starkare och försöker ge tillbaka på Röd men när Människan minst anar det så kommer Röd och anfaller. Det fräcka med Röd är att han anfaller när Människan vänder ryggen till. Människan skäms och är nära att börja gråta. Röd sitter ännu och gungar på sin stol " hade du gjort som jag sa så hade allt blivit mycket bättre" Röd försöker övertyga Människan om att det faktiskt är okej att äta sötsaker. "Godis är faktiskt gott" säger Röd. "Det innehåller massor av nyttiga saker", Människan blir lite tuffare och ifrågasätter "Som vad då?" Människan vet att det inte är sant! Röd far upp från stolen och skriker "Skit i de du! ÄT BARA!!" Människan håller på att blåsa omkull så som Röd skriker.

Människan viskar tyst "Ja visst, vad skall jag äta?" Röd far iväg och hämtar en smörgås med ost. Människan blir besviken, Människan hade faktiskt räknat med att få en lit centergodis i alla fall. Röd tvingar Människan att äta. Det vattnar sig i munnen på Människan. Blå skriker så högt det är möjligt "Nej! du blir sjuk av det här" Människan hör inte utan mumsar vidare. Röd har vunnit igen.

Lånad från Internet

Blå försöker prata med Människan, Blå är övertygad om att Människan skulle må bättre om inte Röd fick så mycket att säga till om. Blå vet att Människan vill lyssna på Blå men ibland är det som om någon kidnappar Människan. Då kan Blå räkna med att det är Röd som varit framme.

Det blir ett tydligt tecken på Människan när Röd börjar vakna till liv. Människan blir orolig, vandrar fram och tillbaka. Människan kommer inte till ro. Då vet Blå att det är dags att höras lite mer och vaka över Människan. Blå vet att Röd är på intågande. Då gäller det att vara beredd. Ibland kan Blå övertyga Människan om att Röd är elak och inget att lyssna på. Allt beror egentligen på hur Människan har det just då. Blå hoppas och tror att med tiden så kommer Människan att lyssna mer på Blå än Röd. Vägen dit är dock lång och väldigt krokig, för att inte tala om alla kullar som skall bestigas.

 Människan kommer till sans och börjar inse vad som hände. Människan skäms och känner stor skuld. Tänk att Röd fick föra sin talan igen. Människan inser att det är Blå som skall få föra talan. Frågan är bara hur Människan skall göra för att få Blå att höras mer än Röd....

Övning ger färdighet men skammen, skulden och ångesten som Människan får när Röd har fått hållas är svår att hantera. Det är så lätt för Röd att ge sig på Människan när svagheten finns. Det borde vara förbjudet och Blå brukar försöka läxa upp Röd men det är ingen ide längre. Blå kommer att få ge upp den tanken. Blå får lägga energin på att försöka få Människan att lyssna mer på Blå. Samtidigt som Människan måste försöka sansa sig och lyssna på Blå. Det är ändå Blå som vill Människan väl...