Frustration

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och idag, lördag. Så många dagar har jag hållit mig sockerfri. Är just nu i den där irriterade, ilskna och besvikna fasen. Den fasen när jag är beredd att ge upp igen för att jag ALDRIG mer kommer att.... oavsett vad det är så upplever jag en känsla av hopplöshet.

Jag vet innerst inne att jag mår såå mycket bättre utan socker i kroppen men under de här dagarna försöker mitt beroende övertyga mig om något annat.

Jag vill vara som alla andra. Jag vill kunna gå ut och äta utan att behöva förhandla och tänka ett steg längre. Jag vill kunna springa in på affären och hämta något som inte är plocksallad till mat när jag inte hinner laga själv. Eller schemat ändras. Jag vill kunna tacka och ta en kaka och sedan är det nog.

Det kommer dock aldrig att hända och det är just det som skapar denna frustration, ilska och besvikelse.

Jag vet ju också att det kommer att ge med sig när det gått några dagar till. Så nu håller jag ut =)