Har blivit ombedd att föreläsa om sockerberoende i morgon. Läskigt och spännande på samma gång. Jag kommer att berätta min historia och hur jag upplever mitt beroende. När jag fick frågan var det helt självklart för mig att jag skulle ställa upp. Sedan kom en period då jag tvekade. Jag lämnar ut en hel del av mitt allra innersta när jag berättar om detta. Men det som gör att jag fortfarande är med på iden att föreläsa är att jag kan inspirera andra.
En del av er läsare har skrivit både i kommentarer och mail att ni läser och hittar inspiration och framförallt känslan av att inte vara ensam bland det jag skriver. Då har jag nått mitt mål. Nu skall jag bara kämpa vidare och tillsammans fixar vi det här.
Jag har jobbat med föreläsningen under en längre tid och egentligen vet jag inte om den känns färdig. Fast jag tror inte att det kommer att bli färdig heller. Det är ett evighetsprojekt och jag får uppdatera den efter i morgon.
Tanken var också att jag skulle ha en studiecirkel om socker i maten. Cirkeln skulle vara genom Vuxenskolan men tyvärr var det bara en person som anmälde sig och vi behövde tio. Trist som sjutton men jag får ta upp det i vår igen.
Nu är jag lagom nervös och det ser jag som ett gott tecken. Då tar man sin uppgift på allvar. Så i morgon återkommer jag, då får ni veta hur föreläsningen gick =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar