Nervöst, pirrigt och utelämnande. Det sammanfattar nog dagens föreläsning. Jag har tidigare aldrig föreläst om sockerberoende. Föreläst har jag gjort men det har varit genom skolan och inte om mig själv.
Jag fick öva på ett gäng härliga tjejer som deltog i en tränings-camp som vi anordnade i Burgsvik. Deltagarna fick prova på olika träningsformer och efter lunch blev det min föreläsning. Måste säga att jag var mer nervös i går än vad jag var idag. Folk visste att det var min föreläsning och att den skulle handla om sockerberoende. Så det kom lite frågor längs vägen och jag insåg att det fanns en nyfikenhet.
Hur deltagarna uppfattade föreläsningen vet jag inte säkert. En del fick en chock över hur det kan vara. Vissa hade inte förstått att mat kunde trigga på samma sätt som godis. En del fick en aha-upplevelse. Det var positiva respons det jag fick. Många tyckte jag var modig som utelämnade mig på det viset. Och så är det kanske men som jag sagt tidigare. Hjälper jag någon så är det värt det för tänk om någon väckt mig lite tidigare. Då hade jag kunnat börja min resa tillbaka lite tidigare.
Nu skall jag ta hand om min trötta kropp. Den är definitivt inte van vid att träna Zumba, Efit (funktionell, intervallträning), Kick & Box, Cirkelträning (stationsövningar på gym) och Push (styrketräning med skivstång i grupp) på en och samma dag. Förvisso har passen "bara" varit 30-40 minuter men jag känner att det räcker gott och väl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar