Tidigare har jag skrivit att jag blev erbjuden en operation, jag skulle bara gå hem och fundera ut vilken sorts operation det var jag ville ha. Ett tag var jag helt övertygad om att enda chansen för mig att bli normalviktig var att göra en operation. Jag såg ingen annan lösning.
Sedan fick jag se tv-programmet med Linda Lampenius det var som om hon förklarade hur mitt liv såg ut. Jag började förstå att jag inte var ensam om att ha en annan relation till mat. Visst hade jag hört och läst om ätstörningar men jag var inte pinnsmal och anorektisk och jag kräktes inte. Alltså hade jag ingen ätstörning. Idag vet jag betydligt mer och att ätstörningar är ett större ämne än så.
Jag hade också kontakt med en personlig tränare, hon hade sett problemet men som med så mycket annat så går det inte att tvinga sig på en annan människa och förklara att problemen finns. Det är något som måste få växa fram. Jag skickade ett mejl till min vän och personliga tränare.
En lång resa började och ännu är jag långt från målet. Om det ens finns ett mål, det kanske bara är så att kartan ändras längs vägen. Det tog tid innan jag vågade ringa doktorn, det skriver jag om senare.
Under denna period var det Kirurkvecka på Gotland. Det innebar att kirurger från hela Sverige samlades i Visby och hade konferens. Under den veckan fanns det en hel del föreläsningar för allmänheten. En var om just magoperationer och eftersom jag var övertygad om att det var min enda lösning så gick jag dit.
Kirurgen som pratade om operationen var verksam på Visby lasarett. Hon förklarade hur operationen gick till, alltså vad som gjorts i magen när operationen är genomförd. Sedan kom hon in på vilka problem som finns med operationer och det var då jag vaknade. Kirurgen säger att en av problemen är folk som inte kan kontrollera sitt intag av mat. Hon sa föreställ er situationen att du är opererad och har en magsäck som rymmer 1-1,5 deciliter. Du får en hetsätningsatack och äter ofantliga mängder mat på väldigt kort tid. Vad händer då? Ja just det vad händer då. Jag kunde äta hur mycket mat, godis, kaffebröd ja allt som fanns hemma på en väldigt kort tid. Vad skulle komma att hända med min opererade mage då? Jag som gillar tecknade figurer ser framför mig hur kärringen spricker som en ballong ;) Allvaret blandas med min galna humor.
Jag insåg att det beteende jag hade skulle kunna kosta mig livet om jag fick en hetsätningsatack och var opererad. Jag måste göra något åt mitt problem. Gjorde jag inte det så var jag dömd till detta helvete.
Jag bytte ett helvete mot ett annat. Men jag ångar det inte! Eller jo ibland när det är för jobbigt gör jag det. Då plockar jag fram boken jag skrivit i under tiden med KBT psykologen. Där står varför jag gör detta!!
"Kicki! du är värd att må bra och få leva det liv du önskar" ja just det jag är värd det här och då får jag faktiskt kämpa vidare =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar