Skolhälsovården skickade mig till dietisten när jag gick i mellanstadiet. Jag minns inte allt men en del händelser sätter sig fast. Jag har faktiskt ännu papper kvar från den tiden.
Då skulle jag äta lightprodukter och dricka vatten. Vattnet har jag ännu kvar men inte en enda lightprodukt. Sedan fick jag inte äta mat så att jag blev mätt. Det är säkert inget fel med det men jag kan inte förstå hur det skall vara möjligt att förklara för ett barn att det är okej att vara hungrig. Speciellt inte om barnet förvandlas till en arg tyrannosaurus rex när hon är hungrig. För det är så jag beskriver mig själv.
Åren gick och jag var på det ena besöket efter det andra och inget hände, gick snarare upp.
Det som har fastnat mest i mitt minne är när dietisten föreslår att jag skall ha som mål att väga mindre än mamma. Det är ganska uppenbart att ett barn i slutet av mellanstadiet skall väga mindre än sin mamma, även jag. Men det blev en tävling, klart jag skulle väga mindre än mamma. Det var ju bara att sluta äta så skulle det gå. Jag minns även att jag önskade att jag skulle få magsår. Ja det var ju så att mamma hade magsår och det innebar att hon tappade vikt. Då måste det ju vara ett effektivt sätt att nå mitt mål. Tänk att ett barn i 6e klass önskar sig magsår för att kunna gå ner i vikt och väga mindre än mamma. Det var ju målet som dietisten gett mig.
Det finns många dietister som gör ett toppenjobb men inte just den här. Hon är idag anställd på ätstörningsenheten och jag undrar hur många barn som får tävla med sina föräldrar.
Oj oj, så många dåliga råd! Jag fick inte min första dietist förrän jag var gravid men råden var rätt lika. Light produkter och ständig hunger verkar vara en paroll alla diestister hade (har ännu kanske) Steka utan fett fick jag lära mig också. I nödfall använda lite lättmargarin. Usch. "Lite av allt" är också en devis som fortfarande används. Den funkar för "normala" men inte för sockerberoende.
SvaraRaderaTur att vi vet bättre nu :)
Precis och så skulle man äta sig mätt på pasta =) Tänk om sjukvården kunde vakna och faktiskt inse att deras råd inte fungerar på alla. Det är säkert flera som lyckas efter deras råd men långt från alla. Se till individen är mitt råd =)
SvaraRaderaMen som sagt: Tur vi vet bättre nu! :)
Vi har varit till en dietist med våran son då han är lite överviktig. Eller ja, ganska mycket överviktig faktiskt. Jag försöker få honom att äta som jag, dvs LCHF men det går "sådär". En del av råden han fått av dietisten är helt ok, t ex att han inte ska dricka mer än 1 glas mjölk om dagen pga socker och flytande (onödiga) kalorier samt att han ska röra på sig mera (såklart). MEN, hon tycker också att han ska ha margarin på smörgåsen, enl ett kostförslag på en dags måltider som han fick. Ni hör ju själva! "Margarin finns inte i vårat hem och kommer aldrig att finnas, svarade jag!" Dessutom tycker inte jag att det är bra att han äter smörgåsar till frukost och mellanmål, men det tycker hon är helt ok.
SvaraRaderaVisst, han blir mätt för stunden, men efter någon timme är han och rycker i kylskåpet igen:(. När jag är hemma försöker jag "styra" vad han äter men när han är själv hemma så kan det bli både det ena och det andra tyvärr. Det enda som hjälper är att inte handla hem "skit" utan bara bra mat. Barn är inte dumma och de vill framför allt INTE gå hungriga!
Visst finns det vettiga råd från dietister men som sagt inte alla råd. Jag kan tänka mig att hon tycker att smörgås är bättre än bullar. Fast ett kokt ägg hade varit bäst :)
Radera