Att ställa sig på vågen är en enkel sak och kanske något alla gör ibland. Jag tycker att det är det enklaste sättet att veta hur det egentligen går. Det är konkret. Även om jag mäter och märker på kläder att vikten minskar så är det ändå siffrorna på vågen som spelar roll.
Jag har stått på vågen varje dag i flera år. Fått panik om jag gått upp 2 hg eller stått still ett par dagar. Har jag dock gått ner så har jag många gånger börjat fuska nästan omgående. Jag har fuskat några dagar och sedan kommit upp på banan igen.
Att väga sig varje dag är inget normalt beteende, risken eller chansen att vikten har förändrats är minimal. Max en gång i veckan kan man väga sig eller ännu mer sällan, som en gång i månaden.
Jag ställde mig på vågen i veckan och den visade totalt -40 kilo. Det är helt otroligt att det har varit möjligt. Jag fattar det inte själv och ser mig inte som mindre överviktig utan jag ser mig själv ännu som överviktig och på gränsen till fet. Samma dag som jag insåg att jag gått ner 40 kilo och landade på en vikt av 90 kilo så började hjärnan direkt. Det går ju bra, du kan fuska. Sötsuget från helvetet vaknade. Det i kombination med avgiftning och stress. Lysande Kicki!!! Ge fan i vågen!! men jag vill ju veta vad jag väger! till vilken nytta kan jag inte svara på. Kroppen stannar förhoppningsvis när det anser att jag väger lagom.
Jag har fått använda min envishet varje morgon för att inte ställa mig på vågen igen. Jag har fått vara envis för att inte börja droga igen.
Just i detta nu är jag fruktansvärt sugen, framförallt på knäckebröd och ost. Jag kan nästan göra vad som helst för att få det. Men jag dricker vatten och har tagit lite kokosolja och hoppas det hjälper. Skriver och försöker fokusera på andra saker. Fortsätter jag med det här så går det vägen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar