Känslor är okej!

Så levde de lyckliga i alla sina dagar??? Är det möjligt? Kan känslor vara för evigt? Nja.... inte så troligt!

Känslor varar inte för evigt oavsett vilken känsla det är. Jag kan vara glad men det varar inte för avigt. Jag kan vara ledsen men det varar inte för evigt. Jag kan vara lycklig men det varar inte för evigt. Jag kan varar rädd men inte det heller varar för evigt.

Mycket handlar om att rida ut stormen. Rida på vågen av känslan. Våga känna. Våga lyssna och tro på känslan.

Blir jag ledsen så vet jag att känslan inte varar för evigt. Det gäller att hålla ut och inte ersätta känslan med tröstätande. Det gäller att hitta andra åtgärder. Gör något du mår bra av. Jag tar promenader, målar tånaglarna, duschar och pysslar om mig själv. Läser en bok eller skriver här.

Jag får till exempel bli arg och besviken. Det handlar ju om min uppfattning om saker. Den kanske inte är rätt men det spelar ingen roll. Jag reagerar och det får jag. Är det en person jag blir arg eller besviken på så får jag tala om det. Vilket är allt annat än lätt och något jag måste jobba med. Om jag berättar för personen att jag blev arg och/eller besviken så har jag lämnat det och behöver inte ersätta det utloppet med mat.

För när jag blir sötsugen så är det när känslorna inte få utlopp. Tråkigt, rastlös, ångest, ledsen, arg, stressad, glad, besviken, lycklig, tacksam eller nöjd. Alla känslor gör att jag vill äta. Antingen för att dämpa eller för att fira. Jag måste bli bättre på att lyssna på mina känslor. Då hinner jag stannar innan kylskåpet är rensat. Nu är det inte särskilt mycket i det som stillar sötsuget men dörren kan öppnas 100 gånger i alla fall. Någon kan ju ha handlat till mig...