Varför, varför, varför?!?!
Frågorna är fler än svaren och jag gillar inte att bli utan svar. Varför skulle jag få ett beroende? Har inte jag haft tillräckligt att hantera i mitt liv?
Varför kan inte jag bara få äta utan alltid tänka först. Skulle någon gå sta och bjuda mig så får jag alltid tacka nej. Jag vet ju inte vad maten innehåller.
Jag kan inte göra en spontan utflykt och fixa mat längs vägen utan jag måste planera så att jag har mat med mig. Det finns inget jag "bara" kan gå på affären och handla. Om jag inte kommer till en affär där det finns salladsbar, då kan jag plocka sallad och äta.
Det är inte ofta som det känns helt meningslöst att hålla på och undvika än det ena och än det andra. Men jag har inget val. Inte om jag vill försöka må bra. Men när mår jag bra? när jag går och undviker saker och är sugen så jag håller på att bli galen eller när jag hetsäter och får äta precis det jag vill?? Det beror på vilken del av hjärnan det är som får bestämma.
Jag kan känna en frustration och besvikelse över att det inte är mer accepterat i samhället att det faktiskt är möjligt att reagera på socker. Det är faktiskt ingen människa som behöver socker så vi kan lika gärna utesluta det helt och hållet. Jag skulle alltså levt på den tiden när endast de rika hade råd med socker.
När inte ens de allra närmaste har förståelse då blir jag besviken. Vad har jag gjort för att få genomgå detta? Det är inte svårt att isolera sig när utgångsläget är som det är. Vilka sociala tillställningar är just mest sociala? Kaffekalas och middagar. Vad gör vi tillsammans då? Jo äter, det skall vara förrätt, varmrätt och efterrätt.... Hoppsan där sket de sig. Kaffekalas är nästan värre. Då skall det bullas upp med så många olika kakor som möjligt. Då blir jag som ett barn i en godisbutik. Kan inte hålla fingrarna i styr. Då är det lättare att stanna hemma i min skyddade bord som inte innehåller sådant jag inte kan äta.
Jag vet att jag inte mår bättre av att vara varken bitter eller besviken men om jag bara förstod varför jag fick det här så hade det känts bättre. Jag vet att det här inte hjälper men nu har jag fått det ur mig och det lättar i alla fall lite.
Jag vill ha svar inte en massa olösta gåtor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar