Något av det svåraste och läskigaste jag vet är att släppa taget. Att inte ha full kontroll på läget. Oavsett om det handlar om jobb eller privat. Jag vill veta vad som händer och vem som kommer vara närvarande. Jag är nog en av de tråkigaste människor att se film ihop med. Jag frågar ofta "vad händer nu?" måste planera och vara förberedd.
Att ge sig in i FAA innebär att kontrollen ligger hos någon annan. Jag skall lita på någon annan och "bara" göra som den människan säger. Jag behöver inte ifrågasätta en massa utan bara göra. Andra har gått före och visat att det fungerar.
Att släppa kontrollen och börja prioritera sig själv är svårare än vad man tror. Min beroendehjärna skrattar åt mig när jag försöker förstå vad jag skall göra och inte göra. Min hjärna spelar mig ett spratt och försöker få mig ur balans.
Att ta hjälp av FAA innebär att jag skall vända ut och in på mig själv, jag skall arbeta med 12 olika steg för att kunna lära mig att hantera mitt beroende. Jag har ännu svårt att inse att jag är beroende. Det kanske går över. Min hjärna spelar ännu ett spratt....
Jag får uppgifter av min sponsor. Jag läser texter, skriver matdagbok och dagbok över mina känslor. Det svåraste hitintills har varit att hitta tre till fyra saker varje dag som jag är tacksam över. Det är egentligen något som vi alla behöver göra. Världen springer alldeles för fort för att inte se vad du är tacksam för.
Det finns saker som är lättare och det finns saker som är svårare att utföra. Men allt gör jag med stöd av min sponsor och min förmåga att kunna skriva om det.
Gör som havet - våga
 |
| Visby hösten 2013 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar