Jag är just nu så gränslöst sötsugen. Allt som snurrar i huvudet är sötsaker som godis, bröd och glass tillsammans med alla frågor och funderingar. Vad händer i fortsättningen? Hur ska jag orka? Ibland känber jag bara för att ge upp. Jag har kämpat och slitit i så många år och medgång är sällsynt.
Att ge upp är inte min grej men det är kanske dit jag behöver för att komma tillbaka till ett liv. Det här är inget liv så som jag misshandlar mig själv. Det hade aldrig varit okay att göra så här mot andra.
Jag har sökt hjälp och frågan är om det är rätt tid just nu? Finns det någon rätt tid? Säger fortfarande att någon annan kan få vårdnaden om mig för jag orkar inte. Det är fika hos syster i kväll men jag orkar inte gå. Jag borde göra klar redovisningen för gymmet och hästföreningen. Frågan är när jag orkar ta tag i det....
Hur många liter tårar finns det? Mina borde vara slut vid det här laget. Tänk när någon frågar hur det är så svarar man alltid "tack det är bra, själv?" Ha ha ha ha ja tänk så lätt det är att svara så och alla går på det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar