Problemet med att inse att jag är sjuk är att jag nu kan göra något åt det. Det du inte vet, lider du inte av. Nja så är inte läget här i alla fall. Lidit har jag gjort innan jag började förstå att det här är en sjukdom.
Är jag beroende eller inte? Hur vet jag att jag är beroende? Tänk om det bara är inbillning? Oavsett vilka tester jag gör så kommer jag fram till samma resultat. Beroende.
Jag får ofta kommentarer som att "lite sugen är vi nog alla ibland!" eller "De e klart att en gång i månaden är det lätt att det blir mer godis eller kakor" Men om då denna en gång i månaden slår över och blir varje dag. Till och med flera gånger om dagen. Du kan sitta framför godiset och verkligen bestämma dig för att NEJ!!! inget mer och lika förgjorda hamnar något i din mun och då är det så dags. Jag skall nu lära mig att stoppa detta innan jag ens utsätter mig för det. I alla fall så långt det är möjligt.
Bitten Jonsson beskriver beroende som
- en fysisk sjukdom i hjärnan
- en fysisk sjukdom, med fysiska, psykiska, sociala och andliga konsekvenser
- en primär sjukdom (ej orsakad av något annat )
- en kronisk sjukdom (man har den resten av livet)
- en återkommande sjukdom, dvs den "går i skov"
- en progredierande sjukdom (blir bara värre om man inte gör något åt den)
- en dödlig sjukdom om den ej behandlas
Jag kan inte hjälpa att jag fått gener för att utveckla denna sjukdom. Det spelar ingen roll hur arg och besviken jag är på mitt arv. Jag kommer inte att kunna ändra på det. Jag kan bara bestämma mig för att lära mig leva med det och lära mig hantera det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar