Helgen var skön men ändå full av utmaningar. Som jag skrivit tidigare så körde jag av min kostväg i onsdags. Motivationen och allmänna tillståndet var i botten på grund av möte på jobbet. Efter sådana dikeskörningar är det svårt att ta sig upp igen. Särskilt när det är årsdagsfirande inom närstående tid.
Jag klarade fredagens firande ganska bra, lördagen slank det ner pepparkakor och på söndagen blev det glass, choklad och kolasås och maränger. Sött men underbart gott. Det vattnar sig i munnen och jag kan inte sluta tänka på det jag ätit.
Söndagskvällen tillbringades på Wisby Strand med att se julkonsert med Sanna Nielsen, Kalle Moreaus och Orsa Spelmän. Sen kväll och sen bums i säng för att orka upp till jobbet på måndagen. Syster var hemma och firade årsdagar och hon skulle med båten på måndagsmorgonen.
Upp som vanligt, in i duschen, kliver ur duschen och känner mig trött och varm. Snurrig i huvudet och fryser. Sätter mig ned och vilar. Klär på mig och går ut i köket. Måste sätta mig igen, snurrar och kallsvettig. Sitter en god stund och får rådet av syster att lägga mig ner. Hinner egentligen inte för jag skall till jobbet. Men jag kommer ju inte dit heller om jag svimmar. Ligger på soffan och vilar en stund och tar mig upp igen. Kroppen är helt skakig och jag funderar på hur jag skall genomföra kvällens gympa. Tar mig ut i köket och äter ett ägg, åker till jobbet och är lite trött under dagen. Kanske inte så konstigt eftersom det blev sent kvällen innan.
Så här i efterhand blir jag mer och mer övertygad om att det var intaget av sötsaker som orsakade detta. Jag har haft liknande "anfall" tidigare men då har det inte gått att komma upp igen utan att första ha sovit i tre dagar. Så det här var något annats.
Gympan gick bra och idag känner jag inte av något. Nu börjar den tuffa resan upp på rätt väg igen. Fan att det alltid skall vara så svårt att hålla sig på vägen. Jag vill ha ett bra staket, helst ett sådant som de har för att inte köra av vägen i olika motorsporter. Så att jag kan köra emot men inte åka av vägen. Nu efter ett "återfall" så känns det som att köra på blankis.
Hej, vad bra du skriver!
SvaraRaderaJag har bara inte kört ner i diket, jag har kört fast i diket och kommer inte upp igen :-(
Hetsäter mackor som en galning...och allt annat för den delen. Skåpäter och smygäter så inte barnen ska se. Fast ibland känner de på andedräkten att jag nallat på nåt gott.
Jag kan intyga att man blir bakis av socker. När jag lyckades hålla en bra Lchf så körde jag ner lite i vägrenen ibland och åt potatis till köttet på lördagkvällen. Detta resulterade i "bakpotatis" dagen efter. Nu när jag inte är "ren" så känner jag inte av såna saker så tydligt, för jag känner mig konstant helt tjock, trött och trög.
Men om jag har riktigt festat, på godis och choklad och snacks så blir jag verkligen sjuk. Som efter en riktig fylla. Blää
Håll dig på vägen!
Kram Karin
Tack!!
RaderaÖnskar att jag körde förbi dig och kunde dra upp dig ur diket :)
Mackor är min last också och smygandet. Till och med när jag är hemma och där är jag själv.
På ett sätt skönt att höra att fler än jag upplever sockerbaksmällan. Men det är fasen att man hamnar där :(
Möts på vägen och då är vi på väg åt samma håll ;)
Kram och God jul!